tism, gingo de alla ut tillsammans, för att gör
den fångne vargen visit.
Vid åsynen af den nyfikna gruppen, som om
gaf gropen der vargen befann sig, upphörde dei
med sina onyttiga hopp och kröp ihop i ett hörr
— Se der, då det vilda djuret, sade fru Caus
sade, i det hon noga betraktade fångens skrämd
ställning; den minsta dogg har ett mera fruktans
värdt utseende, och Mustapha skulle bita ibje
den på en minut.
— Det tviflar jag på, anmärkte Servian.
— Hvarföre tviflar ni? återtog den unga enkar
med en försmädlig ton. j
— För min del, min fru, sade Tonayrion, si
är jag af er mening; vargen har alltid: tyckts njut:
af en orättvis reputation. - Hvad är den efter
allt utseende? En vild hund, ingenting-mer, som
kommer får att darra, det må så vara, men män
ner — det är det jag aldrig kan begripa.
— Beväpnad med sabel eller till-och med
med en dolk, sade Felix med en docerande ton
bör mannen ej studsa tillbaka för något vildt djur
— En sabel, en dolk! återtog den vackra Raou
småleende. Om det vöre fråga om en tiger el
ler en rinoceros, så kan jag inse nyttan af e!
djur, behöfs det väl så mycket omständigheter
ensförsta sparken sätter det ur stånd att strida
2 — Ni borde vara född till herde, :sade Estelle
eder bjord skulle blifva mycket väl bevarad, di
ni till och med utan vapen ej fruktar att anfall
en varg. -
— Man bör ej svära för någonting, min fru
svarade Tonayrion, stucken; hvem vet! jag skull
kanhända söka rädda mig. En gång, det är sant