———-H n.AmbmmvrnnvnMMMMMMM
ni, som har -orält, så skulle det vara mer än
halsstarrighet, att ej högt tillstå det, det skulle
vara barbari. Ni slåss med .bondm! är det väl
möjligt att ni tänkt derpå? Om ni dödar eller
sårar honom, den stackars unga menniskan, skulle
ni på intet vis vinna en ärofull seger. Biotta
föreställningen om en dylik strid är så förhatlig,
att jag ej kan tänka på den med kall blod. Jag
förbjuder er att slåss, hör nil Och. tänk ej på
annat än att lyda mig; om icke, så förskaffar ni
er mitt hat, och jag återser er aldrig under hela
mitt lif. . .
Ett dylikt bot, ämnadt att förskräcka en äl-
skares hjerta, tycktes frambringa hos Tonayrion
en fullkomligt motsatt verkan.
— Ja, min Tru, ni har rätt, sade han med en
öppen mine, förebrå mig, misshandla mig, straffa
mig, jag förljenar det: Jag är en dum best, jag
vet det;-jag är liflig, retlig, äfven häftig, med ett
ord, jag har tusende fel, och, långt ifrån att rätta
dem, gilfver den häftiga passion, som bemäktiga
sig mig, ny näring åt dem. Lägg min svartsjuka
till min naturliga häftighet och döm, hvilken salt-
peter deraf bör blifva! men, om jag. icke alltid
förmår kufva min karakters våldsamhet, tro åt-
minstone, att jag hvarken är envis eller döf, när
man talar förnult med mig. Jag har ej behöft
vänta på edra förebråelser, för att ånga min dår-
skap i går; jag bar hela morgonen upprepat för
mig hvad ni nu sagt mig. Ja, jag medgifver, ati
en duell med herr Felix Cambien skulle vars
öfver all beskrifning dåraktig, orimlig och löjlig
På det att det skulle blifva partieegale, vore
det då nödvändigt att välja samma vapen, hvara
man betjenar sig i skolan, och vi skulle då komm: