SVERGE OCH CARL JOHAN.
Det i Altona utgifna och äfven här i Sverge
väl bekanta och temligen allmänt spridda Staats-
lexicon, utgilvet af Rotteck och Welcker, inne-
båller, under ofvanstående rubrik, en på det
hela riktig, men i några få omständigheter)
misstagen karakteristik af H. M. Konungen ochl:
hans system, hvilken jemväl med någon liten
förändring blifvit öfversatt i en landsortstidning.
Vi meddela några stycken deraf:
Hela den nya svenska författningen (af 4809)
hvilar icke allenast på den gamlas grundval, hvil-
ket icke vore så mycket att tadla, utan den har
icke heller antagit en yngre anda, och deri just
ligger det onda. Den är benäftad med sammal
mekaniska inskränkningar, hvilka äro. så hämman-
de och ändock gagnlösa, samma stelnade direkta
föreskrifter, hvilka utestänga allt inflytande af hf-
vet i stället för att en lefvande ande skulle be-
själa dem, samma ande af misstroende; som så
ofta förgiftat det svenska statslifvet och just först
orsakat det som befarades. Den är derjemte yt-
terst otymplig och oformlig. Genom friare val,
enklare öfverläggningar, författningsenlig kontrasig-
nation åf ansvariga ministrar, ständernas organi-
ska inflytande på dessa och ett kraftigt från bo-
jor befriadt folks inverkan på ständerna, skulle
man kunna hoppasatt, utan alla de der bämman-
de och misstrogna formaliteterna, ernå det, som;
man, så länge dessa fortfara, alltid kommer att!
;förfela. Ända hittills bafva riksdagarne endast
lemnat spelrum för inre-strider och intriger samt
en opposition mot personer, men ej i sak; out-
säglig möda har förspilts på småsaker, ådragit
ständernas medlemmar och regeringen chikaner;
amen de hafva icke åstadkommit några stora re-
sultater, aldrig yttrat ett kraftigt inflytande på
folklifvet; och Carl Johan har likaså visst regerat
allena som mången absolut monark icke gör det.
Visserligen hafva på sista riksdag förslag till än-
dringar blifvit antagna efter långa debatter, hvar-
vid de skarpaste extremer stodo mot hvarandra;
men knappt något parti var fullt tillfreds, och det
är mycket tvifvelaktigt om ej nästa riksdag åter
ändrar dessa förslag och derigenom åter uppskju-
ter deras antagande till den näst derpå följande.
Konungen har för öfrigt aldrig visat någon särde-
les håg att tillåta raska och djupt ingripande än
dringar i författningen. :
Dets är skada att karaktersskildraren här icke
närmare sökt angifva orsakerna hvarföre så litet
i sak kunnat uträttas Han har visserligen an-
tydt en af de förnämsta och kanske denzvigti-
:gaste af dessa orsaker, nemligen uti slutstrofen,
att Konunzen aldrig visat serdeles håg att tillåta
några raska och djupt ingripande ändringar i för.
fattningen ; men för att få taflan fullt sann; bade
icke bordt förtigas, att Ständerna, äfven oaktadt
det tunga machineriet, hafva yrkat på minga
nyttiga och genomgripande samt af det allmänna
tänkesättet högt önskade förbättringar, och att
Rezeringen ensam och det kotteri, som på den-
samma utöfvar sin för landet bedröfliga inflytelse,
har skulden för det att litet ellersintet af dessa
önskningar vunnit gehör. Med all den politiska
farhåga och obenägenhet för reformernå, Som nu
kan ega rum hos Konungen sjelf, kan det aAdck,
att döma af många Hans Maj:ts yttranden, tagas
för afejordt, att Mycket hade sett annorlunda oct
bättre ut, om den lyckliga stjerna, som annar
följt Hans Majt i alla hans företag, icke helt och
hållet Hade svikit honom i valet.af. sin närma
ste omgifning och i förmågan. att utse de högre
eritrtemwännen.. Denna förmåga varen lycka
som hög rad var beskärd t. ex. åt Gustaf I
a A RR