sin utkomst, man äfven har sitt fädernesland. Ja
klandrar 1838 års förordning, emedan. den -beröfv.
judarne just alla de få rättigheter de förut egde oc
deremot ej lemnat dem annat än skyldigheter qva
De måste ensamme besörja vården om sina i armo
stadde trosförvandter, men deremot deltaga lika me
oss i afgiten till våra fattige; och jag beklagar sålt
des, att 4838 års förordning någonsin sett dagsljuse
emedan jag anser den för den illiberalaste, som hi
tills utkommit, ehuru jag vet att den allmännelige
klandras såsom varande alltför liberal för judarna
men hvaruti detta liberala består, vore alltför intre:
sant att få närmare bevisadt. Väl inser jag allt de
obehag, som ett försvar för judarne ådrager mig, s
väl inom som utom delta rum, men det hindrar mi
icke att öppet uttala min åsigt, och det fasta hop
jag hyser, att en dag, vare den än långt aflägsen,
desse förtryckta åtnjuta, lika som vi, full medborgart
Tätt.
ORDFÖRANDEN, Herr Frodell, aflemnade ett s
lydande skriftligt anförande: !
Uti det utslag af d. 40 Februari, hvarigenom, me
underkännande af åtskillige här boende medlemmar
af judiska nationen anspråk att få deltaga i gross:
handelssocietetens val till äterbesättande af det rur
bland borgerskapets äldste, hvilket genom grosshand
laren Weners afeång blifvit ledigt, Stockholms hög
ädle magistrat förklarat ledamöter af judiska natio
nen, änskönt inmatrikulerade bland borgerskapets klas
ser, icke vara, emot 4 mom. af Kongl. förordninge
d. 9 Jan. 1772 om sättet att välja Borgerskapets 5
Äldste och Taxeringsmän, berättigade att vid sådan
val under omröstning komma eller valrätt utöfva
har högädle magistraten stödt sitt beslut uppå de
grundsatsen, att nyss åberopade stadgande i högst
berörde författning tcke rore upphäfvet genom Kong!
förordningen d. 30 Juni 4838 angående mosaisk
trosbekännares skyldigheter och rättigheter. I ral
motsatts deremot har åter i den besvärsskrift, hvar
några medlemmar af judiska nationen hos Kongl
öfverståthå!lareembetet öfverklagat detta magistraten
utslag och öfver hvilken det nu tillkommer borger
skapets Äldste att dera; utlåtande afgifva, den sattsei
blifvit med mycken dialektisk skicklighet förfäktad
att genom sist åberopade Kongl förordning d. ö(
Juni 4832, omberörde stadgande uti Kongl förord
ningen d. 9 Januari 4772, hvilket magistraten lag
till grund för sitt beslut, vara att betrakta såsom hl
och hållet afskaffadt, så vidt det angår medlemma
af judiska uationen. Visserligen bör jag förutsätta
att högädte magistraten, hvars förklaring öfver be
svärsskriften likaledes blifvit infordrad, icke skall un
derlåta att vederlägga detta besvärandernes påstående
hvilket så öppet angriper och utan skonsmäl söke
nedgöra riktigheten af dess egen lagtolkning; och ja
tviflar ej heller uppå, att högädle magistraten skal
gå segrande ur striden och på ett tillfyllestgörand
sätt försvara sin åtgärd. Men sådant oaktadt, tillåte
mig ändock icke frågans stora vigt för hela borger
skapet, det uppseende den väckt och det lifliga del
tagahde hrarmed den omfattas inom alla klasser a
- hufvudstadens borgare, att vid detta tillfälle låta cr
stum voteringssedel uttrycka min tanka; och uta
anspråk att fullstindigt afhandla frågan, eller åt an
dras mening gifva någon ledning, har jsg derför
uppsatt några korta erinringar vid de hufvudsakliga-
ste af bes iderne till stöd för deras påstående an
hvilka jag härmedelst till protokollet af.
lemnar och önskar att få i detsamma förvarade.
Den första och, såsom mig förefallit, mest märklige
omständigheten, hvarpå jag anser mig böra fästa upp-
märksamhe! är huruledes besväranderne allt ifrån
början till slutet af deras skrift låtsa glömma, att för.
ordningen af d. 30 Juni 41838, hvilken de med si
mycken emfas till stöd för deras anspråk åberopa,
blifvit några få veckor efter utfärdandandet uta
Kongl. Maj:t med ädelt och landsfaderligt tillmötes-
gående af folkets önskningar i dess väsendtligaste de
lar återkallad och upphäfven genom Kongl. förord:
ningen d. 2i Sept. samma är. Då till följd af sis
åberopade förordning medlemmar af judiska natic-
Ben äro fortfarande förbjudne, tikasom förut, att
utan Kongl. Maj:ts serskilda tillstånd bosätta Sig i
någon af rikets städer, utom de fyra, Bhvaruti det ä
dem genom 1782 års judereglemente tillåtet att idka
röre:se, samt de likaledes, just enligt sjelfva författ-
ningen af d. 30 Juni 4838, äro förbjudne att utar
Kongl. Majits tillstädjelse köpa jord och bosätta sig
å landet, så väcker det i sanning någon förundrar
att höra besväranderne tala om att, med undantag a
de inskränkningar i politiska rättigheter som grund.
lagarne utstaka för främmande religionsförvandter :
allmänhet, medlemmar af den judiska nationen, eller
mosaiska. trosbekännare, skola vara ställde -i ena-
handa förhkållsnden och ega lika rättigheter, som
öfrige svenska undefsåtaren. Nu anförda förbud
eller den fortfarande, inskränkningen af bosättnings-
rätten till endast fyra platser i riket, visar allra tyd-
ligast huru med detta påstående hänger tillsammans,
och utgör verkligen en högst märklig skilnad äfven
uti civila rättigheter, emellan de mosaiske trosbekän-
narne och söfrije svenske undersåtern.
Den väsendtligt olika ställning till samhället, som
utmärkes af berörde stora skillnad ej blott i politiska
utan jemnväl i civila rättigheter och hvilka besväran-
derne tyckas hafva glömt eller ock vilja! betrakta så-
som icke tillvarande, sammantaget med den icke min-
äre, utan snarare än mer vigtiga omständigheten, att
äkten:kap och följaktligen alla familjförbindelser mel-
lan mediemmear af mosaiska trosbekännelsen ochsven-
ska medborgare eller medborgarinhor fortfarande är
strängt förbjudna, synas äfven. klarligen gifva vid han-
den, att mosaiske trosbekännarne ,numera fcke utgör:
en serskild nation eller, såsom man velat kalla det
en stat i staten,, ej eller är mindre oriktigt och för
hastadt. Det förhållande, att efter Kongl förordnin-
gens d. 30 Juni 4838 återkallande, på sätt, ofvanföre
blifvit Dämndt, genom Kongl. förordningen d. 24 Sept.
4838 begge statsmakterna eller Konung och Ständer uti
utfärdade allmänna författningar såsom t. ex. uti föröord-
ningen af d. 22 Dec. 4844 uttryckligen nyttjat benäm-
ningen af judiska nationens och icke mosaiske tros-
bekännare, samt, med afseende på medlemmar af sag.
de nation, stadgat exceptionella bestämmelser, tycke:
ändtligen utgöra ett serdeles. kraftigt och gällande skä
emot besvärandernes åsigt och nyssanförde yttrande
Ty Om lagstiftaren icke fortfarande betraktade de mo:
saiska troshbekännarne såsom em serskild nation, så
bade ban väl uti det officiella -författningsspråket e
användt benämningen ,medlemmar at judiska nario
förde skälen, I