30 Juni 4838 utfärdades K. Moj:ts nåd. förordning
angående Mosaiske trosbekännares skyldigheter och
rättigheter här i riket. Den 41:a lyder sålunda:
Mosaiske trosbekännare, födde i Sverige, eller som
utrikes ifrån inkomne och bosatte blifvit eller blifv
af K. M. till Svenske undersåter upptagoe, skola hi
danefter i alla afseenden vara ställde i lika råttsför-
hällanden med öfrige Svenske undersåter enligt Svensk
lag, samt åtnjuta enahanda rättigheter och förmåner,
som tillkomma Svenske undersåter i allmänhet, utan
andra inskränkningar än Sveriges grundlagar för ut-
rikes födde män eller fremmande trosbekännare he-
stämma eller i denna förordning, serskitdt stadgas:
I hvaremot sådane mosaiske bekännare, så väl för sine
I personer, som för sin egendom och näring eller rö-
Irelse äro underkastade samma skyldigheter och å!ig-
I ganden, som öfrige Svenske undersåter. Det är för
mig omöjligt att häraf draga den slutsats, som skulle
mosaiske trosbekännare, utom i fråga om val tillriks-
I dagselektorer, ega annan eller mindre rätt, än öfrige
Svenske undersåter, och anser jag således, att i följd
af nämnde nåd. förordning, den jag måste åtlyda,
icke kan förvägras dem att välja ledamöter bland bor-
gerskapets äldste. Hr Brinck har väl såsom hinder
derför åberopat ett uti den 2:a af berörde förord-
ning förekommande fall, men för min del finner jag
icke ett sådant fall kunna leda till deras uteslutande
från valrättigheten, emedan, i händelse mosaiske tros-
bekännare äfven skulle blifva till ledamöter bland bor-
gerskapets äldste invalde, de kunna för det tillfälle,
då nägot val till ledamot uti direktionen för under-
visningsverket förekommer, sisom jä vige afhålla sig
från allt deltagande 1 samma val. På grund häraf
och då jag anser mig skyldig, jag förnyar det, att
åtlyda en i behörig ordning tillkommen Kongl. för-
fattning, medgilver jag besväranderne den af dem
sökta rätt, åtminstone att välja, hvilket ock öfverens-
stämmer med-grundlagen, som beviljar katoliker rät-
tighet att välja, men icke att väljas till riksdagsmän.
Hr WIGERT. För min del beviljar jag besväran-
derne den rättighet de begärt och stöder mig dervid
på 48383 års Kongl. förordning. Grundlagarne vägra
dem icke heller en sådan rättighet och den är säle-
des dem obestridl:gen tillkommande. I öfrigt förenar
jag mig med Hr Ekerman.
Hr BRINCK: Jag medgifver visserligen, att om man
lika med Hr Ekerman endast följer 4 S af 4838 års
här ofta omtalta författning och der gör punkt, så
hafva mosaiske trosbekännare alldeles enahanda rät-
tigheter som Svenska undersäter i allmänhet ega;
menjag beder Hr Ekerman godhetsfullt icke förglöm-
ma, att det gifves en K. förordning af den 24 Sept.
1838, som nära nog tillintetgör 4 uti den af den
30 Juni. Dessutom hafva ju besvåranderne sjelfve
åberopat 2 af sistnämnde förordning, och det lärer
väl icke kunna nekas, att äfven samma S tillhör för-
ordningen, så länge den befinnes ofvanför K. Maj:ts
namn deruti intagen; hvadan ock den af mig förut
anmärkte omständigheten icke lärer kunna bestridas;
och frågar jag dem af Herrar äldste, som äro äldre
och således hafva mer erfarenhet än jag, jag frågar
Hr Ekerman sjelf, om det vore förenligt med form,
häfd eller lag, att någon eller någre skulle kunna vara
ledamöter af borgerskapets äldste, utan att ega rätt
deltaga i alla här förefallande öfverläggningar, beslut
eller val af hvad namn och beskaffenhet det vara må, utan
nödgas vid vissa måls agörande aflägsna sig, jag frå-
gar, har sådant någonsin egt eller kan det ega rum?
Jag tror det icke. Hr Ekerman var förr af en helt
annan tanka rörande judarne; men jag finner nu, att
den blifvit förändrad, och respekterar denna förändring,
förmodligen grundad på en större erfarenhet än min;
men jag beder Hr Ekerman godhetsfullt u:säkta mig,
att jag icke vunnit samma erfarenhet, och anhåller
att få behålla min tro i detta fall. Hvad 1772 års
författning vidkommer och hvad den sednare beträf- i
far, torde kunna vara åtskilligt att orda derom; det
vissa är, att hvarken Konung eller Folk är den leda-
mot af Konungens dåvarande konselj, som kontra-
signerat nämnde förordning, någon tack skyldig.
Mosaiske trosbekännare hafva förstått att vinna
rättigheter, så vidsträckta som ingen Svensk anat!
ens kunna gå an att begära, ännu mindre erhål-
la; och må såsom exempel derpå anföras den, fa-.
briksidkaren Soldin medgifna rätt, att i hvarje stad,.
uti öppen bod, så under som utom marknad, få
sä!ja eller genom utskickade försälja fabriksvaror, li-l.
kasom man sett handlande af Judiska nationen den
4
ena tiden försälja allebanda bronsarbeten, pläter, glas,
porslin och lackerade arbeten, m. m., och äter sam-
ma personer en annan tid försälja tyger och dukar af
snart sagdt alla slag. Må detta vara nog bevis derpå,
att icke, såsom man veiat påstå, Judarne blifvit min-
dre tolererade i vårt land.
J
Hr EKERMAN. Jag vet ej hvarifrån Hr Brinck fått, ,
att de skulle behöfva aflägsna sig; mera i sin ordning (
vore det, att man utgick när val förekommer till re-(
visorer öfver en kommission , deruti man är ledamot. r
Jag har yttrat mig såsom jag efter mitt omdöme fat-r
at saken och vill ej ingå i någon pröning af författ-v
ningens beskaffeuhet, utan anser mig endast skyldig! ce
utt åtlyda den. 1
Hr BRINCK. Hvad Hr Ekerman nu yttrade om val il
ill revisorer och att de redovisande vid dylika till-1d
ällen aflägsnade sig, lärer svårligen kunna jemörass
ned de af mig uppgifna fall, Och torde således icke ly
rfordra vidare vederläggning. Hvad åter 4838 årsl!d
örfattning vVidkommer, och de följder den medfört, !C
änna vi dem alla utan att här åter behöva uppre-s:
as. Om den varit för landet nyttig, är det icke eg
änkbart, att Kgl. M:ts rådgifvare derför skulle blif-ÅR
it ställda under Riksrätt; jag Yet visserligen, att deld
lifvit juridiskt frikände, men den moraliska ansvarig-)n
eten är likväl inför nationen Gvarstäende. Hos Hr v
rdföranden får jag nu vördsamt anhålla, att, på dejsc
P mig nu anförda skäl, erhålla proposition till afslag är
å hvad sökanderne begärt. d
He SCHWAN. Den af magistraten till stöd för dess) vi
tverklagade utslag åberopade 4779 års författning sy-)hi
es mig i förevarande fall ej hafva bordt tillimpas, hö
som utfärdad innan de mosaiska trosbekännarne ijm
ket inkommo. Deremot utstakar den Kgl. förordn.in
lf den 30 Juni 4858 både de rittigheter som till jän
omma och de skyldigheter som åligga nämnde tros- är
ekännare, och uti de förra eger ingen annan in-
tränkning rum, än den som bestämmes i Grundlagen ) ra
ler ock blifvit genom samma förordning serskildt än
adgad. Efter min uppfattning af föreskrifterne ijre
enna förordning, hade jag visserligen ämnat, jag börne
mm mohka dat ants fö sara RnaAnda fråga vttra mix tll