30 Juni 4838 utfärdades K. Moj:ts nåd. förordning angående Mosaiske trosbekännares skyldigheter och rättigheter här i riket. Den 41:a lyder sålunda: Mosaiske trosbekännare, födde i Sverige, eller som utrikes ifrån inkomne och bosatte blifvit eller blifv af K. M. till Svenske undersåter upptagoe, skola hi danefter i alla afseenden vara ställde i lika råttsförhällanden med öfrige Svenske undersåter enligt Svensk lag, samt åtnjuta enahanda rättigheter och förmåner, som tillkomma Svenske undersåter i allmänhet, utan andra inskränkningar än Sveriges grundlagar för utrikes födde män eller fremmande trosbekännare hestämma eller i denna förordning, serskitdt stadgas: I hvaremot sådane mosaiske bekännare, så väl för sine I personer, som för sin egendom och näring eller röIrelse äro underkastade samma skyldigheter och å!igI ganden, som öfrige Svenske undersåter. Det är för mig omöjligt att häraf draga den slutsats, som skulle mosaiske trosbekännare, utom i fråga om val tillriksI dagselektorer, ega annan eller mindre rätt, än öfrige Svenske undersåter, och anser jag således, att i följd af nämnde nåd. förordning, den jag måste åtlyda, icke kan förvägras dem att välja ledamöter bland borgerskapets äldste. Hr Brinck har väl såsom hinder derför åberopat ett uti den 2:a af berörde förordning förekommande fall, men för min del finner jag icke ett sådant fall kunna leda till deras uteslutande från valrättigheten, emedan, i händelse mosaiske trosbekännare äfven skulle blifva till ledamöter bland borgerskapets äldste invalde, de kunna för det tillfälle, då nägot val till ledamot uti direktionen för undervisningsverket förekommer, sisom jä vige afhålla sig från allt deltagande 1 samma val. På grund häraf och då jag anser mig skyldig, jag förnyar det, att åtlyda en i behörig ordning tillkommen Kongl. författning, medgilver jag besväranderne den af dem sökta rätt, åtminstone att välja, hvilket ock öfverensstämmer med-grundlagen, som beviljar katoliker rättighet att välja, men icke att väljas till riksdagsmän. Hr WIGERT. För min del beviljar jag besväranderne den rättighet de begärt och stöder mig dervid på 48383 års Kongl. förordning. Grundlagarne vägra dem icke heller en sådan rättighet och den är säledes dem obestridl:gen tillkommande. I öfrigt förenar jag mig med Hr Ekerman. Hr BRINCK: Jag medgifver visserligen, att om man lika med Hr Ekerman endast följer 4 S af 4838 års här ofta omtalta författning och der gör punkt, så hafva mosaiske trosbekännare alldeles enahanda rättigheter som Svenska undersäter i allmänhet ega; menjag beder Hr Ekerman godhetsfullt icke förglömma, att det gifves en K. förordning af den 24 Sept. 1838, som nära nog tillintetgör 4 uti den af den 30 Juni. Dessutom hafva ju besvåranderne sjelfve åberopat 2 af sistnämnde förordning, och det lärer väl icke kunna nekas, att äfven samma S tillhör förordningen, så länge den befinnes ofvanför K. Maj:ts namn deruti intagen; hvadan ock den af mig förut anmärkte omständigheten icke lärer kunna bestridas; och frågar jag dem af Herrar äldste, som äro äldre och således hafva mer erfarenhet än jag, jag frågar Hr Ekerman sjelf, om det vore förenligt med form, häfd eller lag, att någon eller någre skulle kunna vara ledamöter af borgerskapets äldste, utan att ega rätt deltaga i alla här förefallande öfverläggningar, beslut eller val af hvad namn och beskaffenhet det vara må, utan nödgas vid vissa måls agörande aflägsna sig, jag frågar, har sådant någonsin egt eller kan det ega rum? Jag tror det icke. Hr Ekerman var förr af en helt annan tanka rörande judarne; men jag finner nu, att den blifvit förändrad, och respekterar denna förändring, förmodligen grundad på en större erfarenhet än min; men jag beder Hr Ekerman godhetsfullt u:säkta mig, att jag icke vunnit samma erfarenhet, och anhåller att få behålla min tro i detta fall. Hvad 1772 års författning vidkommer och hvad den sednare beträfi far, torde kunna vara åtskilligt att orda derom; det vissa är, att hvarken Konung eller Folk är den ledamot af Konungens dåvarande konselj, som kontrasignerat nämnde förordning, någon tack skyldig. Mosaiske trosbekännare hafva förstått att vinna rättigheter, så vidsträckta som ingen Svensk anat! ens kunna gå an att begära, ännu mindre erhålla; och må såsom exempel derpå anföras den, fa-. briksidkaren Soldin medgifna rätt, att i hvarje stad,. uti öppen bod, så under som utom marknad, få sä!ja eller genom utskickade försälja fabriksvaror, li-l. kasom man sett handlande af Judiska nationen den 4 ena tiden försälja allebanda bronsarbeten, pläter, glas, porslin och lackerade arbeten, m. m., och äter samma personer en annan tid försälja tyger och dukar af snart sagdt alla slag. Må detta vara nog bevis derpå, att icke, såsom man veiat påstå, Judarne blifvit mindre tolererade i vårt land. J Hr EKERMAN. Jag vet ej hvarifrån Hr Brinck fått, , att de skulle behöfva aflägsna sig; mera i sin ordning ( vore det, att man utgick när val förekommer till re-( visorer öfver en kommission , deruti man är ledamot. r Jag har yttrat mig såsom jag efter mitt omdöme fat-r at saken och vill ej ingå i någon pröning af författ-v ningens beskaffeuhet, utan anser mig endast skyldig! ce utt åtlyda den. 1 Hr BRINCK. Hvad Hr Ekerman nu yttrade om val il ill revisorer och att de redovisande vid dylika till-1d ällen aflägsnade sig, lärer svårligen kunna jemörass ned de af mig uppgifna fall, Och torde således icke ly rfordra vidare vederläggning. Hvad åter 4838 årsl!d örfattning vVidkommer, och de följder den medfört, !C änna vi dem alla utan att här åter behöva uppre-s: as. Om den varit för landet nyttig, är det icke eg änkbart, att Kgl. M:ts rådgifvare derför skulle blif-ÅR it ställda under Riksrätt; jag Yet visserligen, att deld lifvit juridiskt frikände, men den moraliska ansvarig-)n eten är likväl inför nationen Gvarstäende. Hos Hr v rdföranden får jag nu vördsamt anhålla, att, på dejsc P mig nu anförda skäl, erhålla proposition till afslag är å hvad sökanderne begärt. d He SCHWAN. Den af magistraten till stöd för dess) vi tverklagade utslag åberopade 4779 års författning sy-)hi es mig i förevarande fall ej hafva bordt tillimpas, hö som utfärdad innan de mosaiska trosbekännarne ijm ket inkommo. Deremot utstakar den Kgl. förordn.in lf den 30 Juni 4858 både de rittigheter som till jän omma och de skyldigheter som åligga nämnde trosär ekännare, och uti de förra eger ingen annan intränkning rum, än den som bestämmes i Grundlagen ) ra ler ock blifvit genom samma förordning serskildt än adgad. Efter min uppfattning af föreskrifterne ijre enna förordning, hade jag visserligen ämnat, jag börne mm mohka dat ants fö sara RnaAnda fråga vttra mix tll