säger han, hans verksamhet inskränkt genom de obestämda deri, och han armärker sjelf i sin års berälte!se, att denna innehåller föga uträttac nyttan; men han anför såsom ursäkt, att han e haft någon utstakad verknpingskrets oeh alltic fruktat ati i det hela mera kunna skada än gagna en god sak, om han utan bestämd behörighet befattat sig med någon åtgärd. Detta är ganske blygsamt yttradt, när man af-årsberättelsens faktiska uppsilter ser honom sysselsatt, ända sedan September 1844, med förbättringar vid barnens helsovård och, — hvad som säger mer — sel den förut ständigt vexande mortalitetsziffran hafva under det näst följande året, 4842, nedgått bela G proc., eller från 40 till 34, och att 35 barn mure dogo sistnämnde år, än som skulle ägt rum efter 4844 års proportion. Nu, sedan han fått sin instruktion och genom dess innehåll anser :l!a billiga fordringar, alla behöfliga garantier vara fyllda, all meningsolikhet om sättet att uppaa en förbättrad helsovård utjemnad, har han ock gifvit menskligt bopp,iatt helsotillståndet äfven inom denna stora inrättning skall antaga ett mera ti!redsställande skick än förut. Skulle mortalitetsprocenten kunna nedsättas årligen med ett lika be:opp, som 4842, så inser man, att många år iewe fordras, innan man kunde vara lika förvissad om bibehållandet af lifvet hos de barn, som anförtros åt Stora barnhuset, som hos de inom enskilda familjer i allmänhet vårdade, och a lr billiga anspråk på inrättningen vore då uppfyllda, hvad belsovården beträffar. Någonting sådant är likväl ej att hoppas, så länge lokalen ännu är för trång i förhållande till mängden af de bira, för hvilka den måste anlitas, och så länge möjuicheten al nödig snygghet, samt framförallt af ren lut derigenom aflägsnas. D:r Berg anmärker, al! lokalens utvidgning kan endast vinnas genom i synad, men att en sådan åtgärd fordrar tid för besut, och än mer för verkställighet.n Man bör likvål hoppas att det nit, som nu mera tycks röja sig för genomgripande reformer, eiler, som dr: Berg uttrycker sig, för en större reorganisa!ionn, icke svalnar genom belåtenheten med de redan vunna lyckligare resultaterna, och att beslut och verkställighet ej måtte äfven här utmärka sig alltför mycket genom tröghet och småhushå!laing. Vid sådana tillfällen som detta, då hvarje steg i stort är en säker borgen för räddning al menniskolif, torde väl ingen öppet bestrida riktigheten al den grundsats, som d:r Berg i sin årsberättelse lagt barnhusdirektionen på hjertat, nemligen att all hushållnings gåta ligger uti pplan och erfarenhetsmessigt beräknad organisation. Och :nan skall sannolikt erkänna, att han har icke mindre rätt, då han fruktar det hushållssystem, som ej ser lingre än ögonblickets behof, sm åtnöjer sig med atl sätta lapp på gammalt. Man bör alltså kunna påritna, att Stora barnhusets direktion griper verket an ju förr dess heldre, och att den, utan tvekan vid de första utgifterna, låter införa de förbättfingar, som den nyare tiden funnitändamålsenliga. Bland dessa påkallas väl snarast införandet af de uppfininrszar för underhållande af frisk och jemnvarm lut, hvilka nyligen blifvit med så välgörande verkan använda vid barnbördshusen i London. Man har genom en annan läkare, doktor Elliot, öv icke längesedan fått upplysningar derom, inhentade på stället, men tillika sett, att de förvtsätta kostsamma byggnadsförändringar; och då dessa alltid blifva mera påkostande för den, som gör början dermed, så är det ej att förtänka styrelserna för våra andra försörjningsinrättningar och sjukhus, om de ej befinna sig på första steget. Stor Barnhusets direktion deremot skulle! kunna taga det utan farhåga för sitt ekonomiska bestånd, och derigenom lemna en praktisk föresyn i afseende på sättet, tillika med ett, genom sina verkningar öfvertygande bevis om fördelarne. Det skulle sålunda begagna sina bättre tillgångar, att äfven göra fäderneslandet i det hela en tjenst, i afseende på den allmänna reorganisation af fängelser, barnbördshus, sjukhus, hospitaler, fattig hus, som dels redan är beslutad, dels kommer oundvikligen att snart framtvingas af omständigbeternas makt, de gamla, administrativa surdegarne må än pösa deremot så mycket de förmå. Om Siora Barnhusets financiella förmåga, att i detta stycke så väl, som i åtskilligt annat, tjena andra välgörenhetsanstalter till exempel, har allmänheten fått tillfälle att öfvertyga sig genom ännu en skrift, nyligen utgifven af en annan bland denna :arättnings tjenstemän, under titel: Om Stora Burnhuset i Stockholm, dess stiftelse, donationer, förvaltning, Mm. m. Man får deraf veta. att Stora Barnhuset hade, vid 4842 års slut, en fond a! 305,894 Rdr 8 sk. 3 r:st Bko, och att, under sdet dess inkomster för 4844 uppgingo till 404,170 Rdr 9 sk. 3 rst, stego utgifterna blott till 97,344 Rdr 9 sk. 4 r:st; hvaraf man finner, att Stora Barnhuset är egare till ej mindre än en hali million rikdaler banko, och att dess fond kan, under vanliga förhållanden, påräkna en årlig tillväxt af hära 7000 Rdr Bko, hvarmed inkomsterna öfverskjuta utgifterna. Barnhusdirektionen saknar följaktligen icke medel till reformer, äfven af betydligare omfång. Hittills har detta öfverskott imedlertid varit begagnadt mera i ekonomisk riktning, än i dietetisk och pedagogisk. Man nar inrättat en gaslysningsanstalt, som medför en unnars saknad möjlighet till kontroll öfver åtgånen af lysningsmedel; man har anlagt en apparat ör torkning af tvättade saker, hvilken minskat itgången på bränsle, o. m. d. Men så vidt man cunnat åskådlist förnimma, har deremot i hän