säger han, hans verksamhet inskränkt genom de
obestämda deri, och han armärker sjelf i sin års
berälte!se, att denna innehåller föga uträttac
nyttan; men han anför såsom ursäkt, att han e
haft någon utstakad verknpingskrets oeh alltic
fruktat ati i det hela mera kunna skada än gagna
en god sak, om han utan bestämd behörighet be-
fattat sig med någon åtgärd. Detta är ganske
blygsamt yttradt, när man af-årsberättelsens fak-
tiska uppsilter ser honom sysselsatt, ända sedan
September 1844, med förbättringar vid barnens
helsovård och, — hvad som säger mer — sel
den förut ständigt vexande mortalitetsziffran haf-
va under det näst följande året, 4842, nedgått
bela G proc., eller från 40 till 34, och att 35
barn mure dogo sistnämnde år, än som skulle
ägt rum efter 4844 års proportion. Nu, sedan
han fått sin instruktion och genom dess innehåll
anser :l!a billiga fordringar, alla behöfliga garan-
tier vara fyllda, all meningsolikhet om sättet att
uppaa en förbättrad helsovård utjemnad, har
han ock gifvit menskligt bopp,iatt helsotillståndet
äfven inom denna stora inrättning skall antaga ett
mera ti!redsställande skick än förut. Skulle mor-
talitetsprocenten kunna nedsättas årligen med ett
lika be:opp, som 4842, så inser man, att många
år iewe fordras, innan man kunde vara lika för-
vissad om bibehållandet af lifvet hos de barn,
som anförtros åt Stora barnhuset, som hos de
inom enskilda familjer i allmänhet vårdade,
och a lr billiga anspråk på inrättningen vore då
uppfyllda, hvad belsovården beträffar. Någonting
sådant är likväl ej att hoppas, så länge lokalen
ännu är för trång i förhållande till mängden af
de bira, för hvilka den måste anlitas, och så län-
ge möjuicheten al nödig snygghet, samt framförallt
af ren lut derigenom aflägsnas. D:r Berg anmär-
ker, al! lokalens utvidgning kan endast vinnas ge-
nom i synad, men att en sådan åtgärd fordrar
tid för besut, och än mer för verkställighet.n
Man bör likvål hoppas att det nit, som nu mera
tycks röja sig för genomgripande reformer, eiler,
som dr: Berg uttrycker sig, för en större reor-
ganisa!ionn, icke svalnar genom belåtenheten med
de redan vunna lyckligare resultaterna, och att
beslut och verkställighet ej måtte äfven här ut-
märka sig alltför mycket genom tröghet och små-
hushå!laing. Vid sådana tillfällen som detta, då
hvarje steg i stort är en säker borgen för rädd-
ning al menniskolif, torde väl ingen öppet bestri-
da riktigheten al den grundsats, som d:r Berg i
sin årsberättelse lagt barnhusdirektionen på hjer-
tat, nemligen att all hushållnings gåta ligger uti
pplan och erfarenhetsmessigt beräknad organisation.
Och :nan skall sannolikt erkänna, att han har icke
mindre rätt, då han fruktar det hushållssystem, som
ej ser lingre än ögonblickets behof, sm åtnöjer sig
med atl sätta lapp på gammalt. Man bör alltså kun-
na påritna, att Stora barnhusets direktion griper
verket an ju förr dess heldre, och att den, utan tve-
kan vid de första utgifterna, låter införa de förbätt-
fingar, som den nyare tiden funnitändamålsenliga.
Bland dessa påkallas väl snarast införandet af de
uppfininrszar för underhållande af frisk och jemn-
varm lut, hvilka nyligen blifvit med så välgö-
rande verkan använda vid barnbördshusen i Lon-
don. Man har genom en annan läkare, doktor
Elliot, öv icke längesedan fått upplysningar der-
om, inhentade på stället, men tillika sett, att
de förvtsätta kostsamma byggnadsförändringar; och
då dessa alltid blifva mera påkostande för den,
som gör början dermed, så är det ej att förtänka
styrelserna för våra andra försörjningsinrättningar
och sjukhus, om de ej befinna sig på första ste-
get. Stor Barnhusets direktion deremot skulle!
kunna taga det utan farhåga för sitt ekonomiska
bestånd, och derigenom lemna en praktisk före-
syn i afseende på sättet, tillika med ett, genom
sina verkningar öfvertygande bevis om fördelarne.
Det skulle sålunda begagna sina bättre tillgångar,
att äfven göra fäderneslandet i det hela en tjenst,
i afseende på den allmänna reorganisation af fän-
gelser, barnbördshus, sjukhus, hospitaler, fattig
hus, som dels redan är beslutad, dels kommer
oundvikligen att snart framtvingas af omständig-
beternas makt, de gamla, administrativa surde-
garne må än pösa deremot så mycket de förmå.
Om Siora Barnhusets financiella förmåga, att i
detta stycke så väl, som i åtskilligt annat, tjena
andra välgörenhetsanstalter till exempel, har all-
mänheten fått tillfälle att öfvertyga sig genom
ännu en skrift, nyligen utgifven af en annan bland
denna :arättnings tjenstemän, under titel: Om
Stora Burnhuset i Stockholm, dess stiftelse, dona-
tioner, förvaltning, Mm. m. Man får deraf veta.
att Stora Barnhuset hade, vid 4842 års slut, en
fond a! 305,894 Rdr 8 sk. 3 r:st Bko, och att,
under sdet dess inkomster för 4844 uppgingo till
404,170 Rdr 9 sk. 3 rst, stego utgifterna blott
till 97,344 Rdr 9 sk. 4 r:st; hvaraf man finner,
att Stora Barnhuset är egare till ej mindre än
en hali million rikdaler banko, och att dess fond
kan, under vanliga förhållanden, påräkna en årlig
tillväxt af hära 7000 Rdr Bko, hvarmed inkom-
sterna öfverskjuta utgifterna. Barnhusdirektionen
saknar följaktligen icke medel till reformer, äfven
af betydligare omfång. Hittills har detta öfver-
skott imedlertid varit begagnadt mera i ekono-
misk riktning, än i dietetisk och pedagogisk. Man
nar inrättat en gaslysningsanstalt, som medför en
unnars saknad möjlighet till kontroll öfver åtgån-
en af lysningsmedel; man har anlagt en apparat
ör torkning af tvättade saker, hvilken minskat
itgången på bränsle, o. m. d. Men så vidt man
cunnat åskådlist förnimma, har deremot i hän-