FRANSYSKA SEDEMALNINGAR. Sällskapslifvet sedan 41830. (Ur en Tysk tidning.) Sällskapslifvet i Frankrike har sönderfallit i mångfaldiga riktningar, liksom politiken; men då Fransmännen till och med i sina förirringar. bibehålla mycken yttre. takt och angenäm umgängeston, så stå samma personer, som politiskt kämpa emot hvarandra, ganska ofta i de bästa personliga förhållanden till hvarandra. Att detta icke utgör någon allmän regel förstås af sig sjelf; höfligheten och det icke-officiella lifvet hafva ingenting att skaffa med förhållanderne inom politiken. Detta fenomån är följden af den fördragsamhet, som erfarenheten lärt alla partier vara nödvändig under de politiska hvälfningarna, och den de äfven betydligt pröfvat; en viss egoistisk och framtiden beräknande känsla blandar sig deri: tankan att man en dag kan behöfva hvarandra. Blott en och annan rigorist förskjuter denna nästan allmänna sed; desse äro vanligtvis icke män af lös öfvertygelse och svag karakter; några politiska sommiteter från restaurationen hafva dragit sig helt och hållet undan och lefva på sina gods i provinserna, skiljda från Pariser-verlden, och blottigenom jurnalistiken med densamma i andlig beröring, och underrättade om hvad der tilldrager sig. I Paris vexla existenserna ytterst lätt. De förnämsta husen under restaurationen hafva i hufvudstaden lemnat plats för nya koryfåer i salongerna, dels emedan förmögenhets-omständigheterna icke mer äro desamma, dels emedan den politiska trosbekännelsen väckt en ovilja mot det bestående, och man således heldre vistas hela månader på sitt slott i en provins, än i en helt och hållet förändrad salongverld i Paris. Paris är ett århundrade före landsbygden i Frankrike, halftannat århundrade före sådana trakter som Bretagne. Detsamma gäller om några sträckor i Auvergne och i Provence; en och annan ort är starkt revolutionär, såsom Metz, Grenoble. Burgund, Dauphin, Elsass ochFranche Comte innehålla äfven många dylika elementer. Hos affäårsmännen och köpmännen i Paris finnes nästan icke alls någon patriotism. De skulle, utan mycket motstånd, låta främmande härar intränga i Paris, emedan denna hufvudstads enskilda handel derpå skulle vinna. De tänkande, hela ungdomen och folket äro lifvade af en annan anda. Den parisiske köpmannen, detaljhandlaren har öfverhufvud inskränkta åsigter; ban är hvarken katholik eller fritänkare, utan en amfib, i saknad af all högre lyftning. Blott en ganska ringa minoritet bland dessa menniskor tänker. Också sakna de all energi, och skola böja nacken för hvarje: kraftfull minoritet. De stora köpmännen, som hafva större intressen att försvara, äro också i samma mån mera kraftfulla i sitt motstånd, likväl utan högre motiver. Emellan dessa båda handelsklasser ser man då och då en skarpt utpreglad gestalt, som i sitt lif, i sina idger är konseqvent, och icke visar någonting trångbröstadt i sin politik. Det är män i medelåldern, hvilka icke; Yksom ungdomen, försmå hvarje annan åsigt än deras egen, samt tro fast på republikansk dygd, hata hofmännen och ministrarne mer än Konungen, äro fast öfvertygade att våra dagars demokrati är renare än den af 4795, anse general Foy för en stor man, Lafayette för en profet; Lafitte för en högre kapacitet, Dupont de VEure för en vis, och säga, öfverseende, om desunga republikanerne: de gå en smula för häftigt till väga, men det svalnar väl afn I Paris hafva penninge-aristokraterne kommit till väldet inom sällskapslifvet, liksom till statsrodret; de äkta legitimisterne hålla sig på afstånd ifrån dem, och, dels icke nog rika, dels af stolthet: visa de sig icke mer än 2 å 3 månader om året i sina hoteller i Paris, föredraga det mera -okonstlade lefnadssättet på sina landtslott, bilda en afskiljd förtrogen cirkel, inlåta i denna blott ganska noga pröfvade eller rekommenderade, och lefva således helt och hållet för sig sjelfve, utan att försona sig med dem, sora slutit sig till den närvarande regeringen. I provinserne hafva existenserne blifvit mindre rubbade och skakade genom Julirevolutionen: I de förnämsta städerna äro samma gamla familjer, som förut de rikaste, och utgöra, med undantag af de stora handelsoch penningehusen, hvilka åter bilda en krets för sig, ostridigt den angenämaste och elegantaste sällskapskrets, der man visserligen icke alltid stöter på fördomar. Revolutionerne hafva slipat bort från de fordom privilegierade stånden nästan allt oangenämt och störande, och det enda som bibehållit sig är en utmärkt höflighet, en fin ton, er okonstlad vänlighet. Dessa gamla familjer, hvilkas religiösa och politiska åsigter icke kunna betraktas annorlunda än med aktning, hafva således ee a ar en re rr ee mmammwm mp fasar vat Jac vill tra att Ni Nå det naraste har