FRANSYSKA SEDEMALNINGAR.
Sällskapslifvet sedan 41830.
(Ur en Tysk tidning.)
Sällskapslifvet i Frankrike har sönderfallit i
mångfaldiga riktningar, liksom politiken; men
då Fransmännen till och med i sina förirrin-
gar. bibehålla - mycken yttre. takt och ange-
näm umgängeston, så stå samma personer, som
politiskt kämpa emot hvarandra, ganska ofta i de
bästa personliga förhållanden till hvarandra. Att
detta icke utgör någon allmän regel förstås af sig
sjelf; höfligheten och det icke-officiella lifvet
hafva ingenting att skaffa med förhållanderne in-
om politiken. Detta fenomån är följden af den
fördragsamhet, som erfarenheten lärt alla par-
tier vara nödvändig under de politiska hvälf-
ningarna, och den de äfven betydligt pröfvat;
en viss egoistisk och framtiden beräknande känsla
blandar sig deri: tankan att man en dag kan be-
höfva hvarandra. Blott en och annan rigorist
förskjuter denna nästan allmänna sed; desse äro
vanligtvis icke män af lös öfvertygelse och svag
karakter; några politiska sommiteter från restau-
rationen hafva dragit sig helt och hållet undan
och lefva på sina gods i provinserna, skiljda från
Pariser-verlden, och blottigenom jurnalistiken med
densamma i andlig beröring, och underrättade om
hvad der tilldrager sig.
I Paris vexla existenserna ytterst lätt. De för-
nämsta husen under restaurationen hafva i huf-
vudstaden lemnat plats för nya koryfåer i salon-
gerna, dels emedan förmögenhets-omständigheterna
icke mer äro desamma, dels emedan den politi-
ska trosbekännelsen väckt en ovilja mot det be-
stående, och man således heldre vistas hela må-
nader på sitt slott i en provins, än i en helt och
hållet förändrad salongverld i Paris. Paris är ett
århundrade före landsbygden i Frankrike, halft-
annat århundrade före sådana trakter som Bre-
tagne. Detsamma gäller om några sträckor i Au-
vergne och i Provence; en och annan ort är starkt
revolutionär, såsom Metz, Grenoble. Burgund,
Dauphin, Elsass och- Franche Comte innehålla
äfven många dylika elementer. Hos affäårsmännen
och köpmännen i Paris finnes nästan icke alls
någon patriotism. De skulle, utan mycket mot-
stånd, låta främmande härar intränga i Paris, eme-
dan denna hufvudstads enskilda handel derpå
skulle vinna. De tänkande, hela ungdomen och
folket äro lifvade af en annan anda. Den parisi-
ske köpmannen, detaljhandlaren har öfverhufvud
inskränkta åsigter; ban är hvarken katholik eller
fritänkare, utan en amfib, i saknad af all högre
lyftning. Blott en ganska ringa minoritet bland
dessa menniskor tänker. Också sakna de all energi,
och skola böja nacken för hvarje: kraftfull mino-
ritet. De stora köpmännen, som hafva större
intressen att försvara, äro också i samma mån
mera kraftfulla i sitt motstånd, likväl utan högre
motiver. Emellan dessa båda handelsklasser ser
man då och då en skarpt utpreglad gestalt, som
i sitt lif, i sina idger är konseqvent, och icke vi-
sar någonting trångbröstadt i sin politik. Det är
män i medelåldern, hvilka icke; Yksom ungdo-
men, försmå hvarje annan åsigt än deras egen,
samt tro fast på republikansk dygd, hata hof-
männen och ministrarne mer än Konungen, äro
fast öfvertygade att våra dagars demokrati är re-
nare än den af 4795, anse general Foy för en
stor man, Lafayette för en profet; Lafitte för en
högre kapacitet, Dupont de VEure för en vis, och
säga, öfverseende, om desunga republikanerne: de
gå en smula för häftigt till väga, men det sval-
nar väl afn
I Paris hafva penninge-aristokraterne kommit
till väldet inom sällskapslifvet, liksom till stats-
rodret; de äkta legitimisterne hålla sig på afstånd
ifrån dem, och, dels icke nog rika, dels af stolt-
het: visa de sig icke mer än 2 å 3 månader om
året i sina hoteller i Paris, föredraga det mera
-okonstlade lefnadssättet på sina landtslott, bilda
en afskiljd förtrogen cirkel, inlåta i denna blott
ganska noga pröfvade eller rekommenderade, och
lefva således helt och hållet för sig sjelfve, utan
att försona sig med dem, sora slutit sig till den
närvarande regeringen. I provinserne hafva exi-
stenserne blifvit mindre rubbade och skakade ge-
nom Julirevolutionen: I de förnämsta städerna
äro samma gamla familjer, som förut de rikaste, och
utgöra, med undantag af de stora handels- och
penningehusen, hvilka åter bilda en krets för sig,
ostridigt den angenämaste och elegantaste säll-
skapskrets, der man visserligen icke alltid stöter
på fördomar. Revolutionerne hafva slipat bort
från de fordom privilegierade stånden nästan allt
oangenämt och störande, och det enda som bibe-
hållit sig är en utmärkt höflighet, en fin ton, er
okonstlad vänlighet. Dessa gamla familjer, hvil-
kas religiösa och politiska åsigter icke kunna be-
traktas annorlunda än med aktning, hafva således
ee a ar en re rr ee
mmammwm mp
fasar vat Jac vill tra att Ni Nå det naraste har