FANGARNE I KAUKASIEN ).
AF XAVIER, ÅE MAISTRE.
Några dagar derefter fann Ivan, då han en mor
gon utgick, hela byn öde. Alla som kunde bär
vapen hade om natten, uttågat. Under den pro
menad han gjorde omkring i byn för att kunska
Pa, erhöll han nya bevis på de elaka anslag son
man uppgjort emot honom, Gubbarne undvek
att tala med honom. En liten gosse sade honon
öppet, att fadren ville döda honom, och då har
till slut helt tankfull återvände hem till sin her
re, såg han på ett tak en ung qvinna som upp
lyftade slöjan och med uttryck af största förtvil
lan gaf honom tecken att aflägsna sig, i det hor
visade på vägen till Ryssland: det var en syste
till den Tchetchengen, som, han hade räddat.
Då han inträdde i huset fann han Ibrahim sys
selsatt att undersöka Kascambos bojor. En nys:
ankommen person satt i kojan; det var en man
som: af en intermittent feber hindrades att följ:
sina kamrater, och man hade skickat honom til
Ibrahim för att hjelpa till att bevaka fångarne
till de andra inmevånarnes återkomst. Ivan var-
seblef. detta försigtighetsmått utan att visa ringa-
ste tecken till öfverraskning.: Frånvaron af fol
ket lemnade ett gynnande tillfål!e för att utförs:
hans förslag; men den; ökade vaksamheten och
synnerhet förstärkningen al bevakningen gjord
utgången mycket oviss. Döden var imedlertid sä
ker, ifall man inväntade de andres återkomst
han förutsåg att äfven denna expedition skull
misslyckas och att de vilda bergsboerne i sitt ra-
seri icke: skulle skona dem. - Någon annan re-
surs återstod således icke för honom, än att öf.
verge sin husbonde eller hefria honom. Den trog-
ne tjenaren skulle förr lidit. tusen dödar, än val
det förra partiet. j
Kascambo, som begynte: förlora allt hopp, hade
på någon tid fallit i ett slags sinnesslöhet och i-
.) Se Aftonbl. 42 160 och 164.