tarteys tokiga bref, det var just ett skönt ma: nifest emot repeall Hur kan väl den träbocker tro, att folket skulle afhålla sig från politik, så jän:e allt är så, som han beskrifvit det. När har yttrade, att Times arghet att karaktisera det Ir. ländska folket såsom vildar, och dess prester så. som; skurkar i messkåpor, väckt dess vrede, si hade han på samma gång förklarat, alt deras hjertan Mäster värdjas vid att hafva någon gemensam. het i-lagstiftning med ett land, der en sådan tidning som Times kunde äga inflytande (bifallsrop) Talaren ville nu egna återstoden af sitt Lf ål unionens , upphäfvande. Han frågade icke efter hvarken. Whigs eller Tories, eller deras partitvister... Horning Chronicle, kantänka, berättar oss, att vi endast arbeta för att åter bjelpa Whigs till styret (skratt); men talaren hade blott en enda sak i sigte, och det var återställandet af det Irländska parlamentet (höga bifallsrop). Han skulle likväl icke uppfylla mera än en del af sin pligt. om han ej visade dem huru repealy skulle gå till (hör, hör!) Man kunde säga, att om de fortforo på detta sätt, höllo allmänna sammankomster. men icke skredo till någonting praktiskt, så skulle deras bemödanden ej anses för annat, än skott i luften. --Talaren hörde häromdagen ett rop såsom åskan vid Cape Clear. och hvilket i går genljöd vid sjön Corrib — att Irländarne måste styra Irland. De tusental, som strömmade hit; från alla trakter af landet, hvad annat kommo de väl hit för, än att inskrifvå sina namn i Repeal-associationens register? (I folkhopen ropades: Ja, och att dö för repeal äfven; iom så behöfves.) . Talaren ville icke, att de skulle gå längre än inskrifva sig i repealföreningen. Fiöge han först 3 millioner repealersa, så voreshan viss om framgång. Det är någon i hopen, som utlofvar. den (rop af; ,alla! allalv). Välan; gil blött tälaren 5 millioner repealers,, och han, för sin del, skölle göra profetian tillsanning. Han vore endast, .son af en landtman, uppfostrad för detta Yrke; och han.stod på: lika fot med hvar och en af de nättarande (rop af: nej, nej, nejlv). Om han gjort.sig.elt namn, som ljöd från Alperha till Andernas. toppar, så var det emedan ban sträfvat och arbetat för Irland (höga bifallsrop), hvar, och en af dem kunde göra detsamma. Underhuset förkastade flere gånger emancipationen; öciy fastän en af.den kungliga familjen aflagt en ogudaktig d på; att den aldrig skulle beviljas, så blef ,den det dock till slut. Ingen enda af den kungliga familjen har någonsin gjort ed på, att repeäls ej skall gå igenom. Låt blott Ludvig Filip skicka en årmå till Spanien, för att drifva bort: odjuret. Espartero, Förenta Staterna besätta Ortgongebitet; eller Ryssland rikta sin uppmärksamhet åt de brittiska besittningarna i Indien, och vi skola få repeal inom en, half timma (hör! och bifallsrop). Men om vi äfven antaga, att historiens bok vore helt och hållet tillsluten, och att hvarje nation, som länge hatat England, nu började älska det lika, varmt, som den förut af allt bjerta afskytt. det — om vi antaga, att lord Clanarty bade rätt, då han sade, att engelska parlamentet aldrig sku!le bevilja unionens upphäfvande, så ville talaren likväl möta honom fot mot fot och säga honom, att Irländarne sjelfve kunde tillvägabringa unionens upphäfvande (häftiga utbrott af hifall); ty vår, bederliga drottning kunde verkställa den. Det är konstitutionel lära, att ingenting kan göra ingrepp i kronans prerogatif, så vida det icke Sker genom tydliga. ord i en parlamentsakt. Talaren behöfde Irland till ryggstöd, och då han det hade, så skulle ministrarne råda drottningen, att säga ja till repeals När ban fått 3 millioner repealers,, så skulle han bedja 300 af dem, som folket hade så mycket förtroende till, att det betrodde dem 400 L. De skulle mötas i Dublin, och när de, vid frukostbordet, talade om sina angelägenheter, bröto de mot ingen lag, ty ingen lag kunde hindra dem att äta tillsammans; de behöfde icke väljas till delegater för något specielt uppdrag; och sedan skulle de uppsätta den blifvande konstitutionen för irländska parlamentet. Talaren ville hafva 300 af de ypperste i Irland och (pekande på lord French), den der herren skulle vara en af dem. (Höga bifallsrop.) Visserligen vore ingen förbunden att Iyda hvad de beslöto, men Amerikanerne voro icke heller förbundne, att lyda hvad kongressen i Washington heslöt. (Starka bifallsrop.) Talaren uppdrog till slut, i ett glödande språk, en målning af det-blifvande irländska Underhuset. Han var en beundrare af naturens skönhet; menhvad kunde jemföras med den sublima anblicken af de ofantliga fölkmassor, som,den dagen skulle strömma tillsammans; för att-ådagaläggasin. kärlek för frihet och. fädernesland. SA TAR NOA oo