Grave yttrar: 1:0 art under hans beställning-såsom inspektor; och förvaltare vid ofvannämnde egendomar, hade pekuniera förbållanden uppstått, hvilka, oaktad: flere års ihärdiga bemödanden å hans, och löften å andra sidan, det aldrig lyckats honom att få liqviderade; samt 2:0, att den kompromiss, som han, i följd af ett garomait löfte, påräknat, för att såmedelst få sina pretentiooer utredda och pröfvade, äfven blifvit bonom förmenad, då vid beviljandet deraf jag skulle fästat inskränkningar och vilkor; hvarmed han icke kunde åtnöjas. Gezom kungörelse, införd i Postoch Inrikes Tidningar samt Stockholms Dagblad åtskillige gånger under loppet af Augusti, September och Oktober månader år 4853 och jemväl i vederbörliga församlingars kyrkor i Norrbotten flere Söndagar ä rad från predikstolarne uppläst, voro alla de, som förmente sig cga fordringar vid ofvanberörde verk och egendomar, anmanade att ofördröjligen göra anmälan derom bos häradsskrifvaren Sundbaum i Råneå, då liqvid skulle erhållas för dem som funnos rättmätiga, hvaremot fordringsegare, som icke anmälde sig inom den 4 November s. å., ägde att angifva sina anspråk hos vederbörlig domstol i orten och inlemBra de handlingar, som bestyrkte anspråkens rättmätighet. Redan år 4825 hade Grave uppträdt med pretentioacr, härrörande från hans korta tjenstbefattning vid verken, Då han hvarken fann sig nog tillfredsställd derför, eller för de ytterligare anspråk han ät sig samlat, under utförandet af åtagne nya uppdrag de sednare ären. samt derjemte saknade önskadt resultat af sin enträgenhet att efterhålla de flera i denna sak älitade personer, och den kompromiss, som åt honom medgafs, ej heller kunde, i likstämmighet med hans åsigter, tillvägabringas; hvad hade väl då varit naturligare, än att ban begagnat anvisningen i den ofvanomförmälde kungörelsen, att hos behörig domstol göra sin talan anhänogig? Detta skedde dock icke. Sedan han år 1835 antagit kondition vid. Robertsfors Lbruk i Westerbotten och, efter flyttning derifrån, en annan dylik i Finland, afhördes han ej på nio års tid, förrän, skiljd äfven från den sednare och tjenstlös, han år 1842 ånyo upptog och sökte göra sina reklamationer gällande. omr Att någon räddhåga för rättegången eller brist på medel för bedrifvande deraf icke afhållit Grave från -begagnandet af denia utväg, bevittnas af de tvister, som han, efter hvad kändt är, öppnat och änpu underhåller vid Bergstingsrätt i Westerbotten och vid domstol i Finland med egarne af de verk, dervid han i de sednare åren varit såsom förvaltare anställd. Till hans så mycket omordade önskningar, att få sin talan mot de Norrbottniska verken pröfvad, genom kompromiss, törde således finnas ett helt annat s: äl, nemligen öfvertygelse om saknad laglig rätt. Man är berättigad till denna föreställning vidbetraktandet af hans bestämda yttrande i en pretentionsräkning den 11 September 1833, ått kompromissrätten skulle upptaga ej mindre hvat kan lidit i moraliskt än i legalt afseend. Lika litet som tilltörene är kompromiss af mig förnekad Grave. Men di mitt medgifvande. hufvudsakligen afsett, att såmedelst errå ett skyndsammare slut på tvistigheterna, än genom deras judiciella behandling, vill jag ingalunda i kompromissen finna en domstol, i pröfningen lemnad åt eget obegränsadt codtycke, fri från alla band af lag och laga förtrån. Jag vill finna anspråken bestämdt uppgilne samt till pröfning hänskjutne endast dem, som äga samband med de befattningar, hvaruti Grave varit vid verken anställd och godkänd, och således derifrån skiljde sådane, de der röra hans förhållanden med personer, sjelfva ansvariga för handlingar, dem de, utan att dertill vara af verkens förvaltning auktoriserade, må hafva vidtagit, för af dem möjligtvis gifna löften o. m. d. Jag vill, att till ordlörande nämnes af parterne någon person, för hvilken de ega ett gemensamt förtroende och hvars af allmänna omdömet. vitsordade -insigter, rättskaffenhet och sjetfständighet framställa honom såsom en upplyst och oväldig skiljesman mellan öfrige ledamöternes möjligen olika åsigter. Sådana äro de hufvudsakliga vilkor, hvarpå jag velat medgifva den af Grave åstundade afvikelså från vanligt rättegångssätt — vilkor, hvilkas både nödvändighet och öfverensstämmelse med rättyira och billighet icke kunna undfalla någon, som gjort sig be kant med rätta syftningen och halten af baus talan, Hvad Grave i besvären anfört, för att visa Stockholms Kämnersrätts behörighet att befatta sig med det instämda målet, gär jag nu att besvara. Dervid må till en början anmärkas, att Grave ingifvit protokol!erne endast i transsumt, med uteslutdn de, icke ailenast af sjeifva den stämning, som grundlagt rättegången, utan älven af de räkningar och öfriga handlingar, hvarigenom beskaffenheten och rigtningen af hans talan upplysas. I besvärandens ställe bilägger jag nu sa berörde stämning jemte den bland hans mångfaldiga, sig emellan skiljaktiga förslagräkningar som hufvudsakligen åberopas såsom rättesnöre för hans pretentioner. Stämningen, så vidt den rörer Grave sjelf, och när derifrån afskiljes en mängd för tvisten främmande ämnen, utvisar. att han begärt kallelse å mig för att oenmäla de påståenden han nödgad.s framställa i anledning af förhållanden, som uppstålt un-I der den tid han varit anställd dels som förvaltare och dels såsom arrendator vid H. M. Konungens: bruk och landtegendomar i Norrbotten. j Sedan, Grave vidare anfört, att han redan år 1825: inträdt i nämnde befattningar med vilkor och löften, som icke skola blifvit uppfyllde, samt att han för egendomarnes skötsel gjort reqvisitioner och upplåningar,:i som funnos ordenuvigen iateagne och redovisade i kontorsböckerna, men ändock voro hos honom utsökte, m. m. bestämmer han sitt påstående sålunda, dels att! örvaltningen af H. M. Konungens Norrbottnistial ogendomar målte åläggas till honom genasi: utbeta-! RE EI PS EDA NES ME SIA ET ST RO SET ASEAS FIS