Grave yttrar: 1:0 art under hans beställning-såsom
inspektor; och förvaltare vid ofvannämnde egendomar,
hade pekuniera förbållanden uppstått, hvilka, oaktad:
flere års ihärdiga bemödanden å hans, och löften å
andra sidan, det aldrig lyckats honom att få liqvide-
rade; samt 2:0, att den kompromiss, som han, i följd
af ett garomait löfte, påräknat, för att såmedelst få
sina pretentiooer utredda och pröfvade, äfven blifvit
bonom förmenad, då vid beviljandet deraf jag skulle
fästat inskränkningar och vilkor; hvarmed han icke
kunde åtnöjas. Gezom kungörelse, införd i Post- och
Inrikes Tidningar samt Stockholms Dagblad åtskillige
gånger under loppet af Augusti, September och Ok-
tober månader år 4853 och jemväl i vederbörliga för-
samlingars kyrkor i Norrbotten flere Söndagar ä rad
från predikstolarne uppläst, voro alla de, som förmente
sig cga fordringar vid ofvanberörde verk och egendo-
mar, anmanade att ofördröjligen göra anmälan derom
bos häradsskrifvaren Sundbaum i Råneå, då liqvid
skulle erhållas för dem som funnos rättmätiga, hvar-
emot fordringsegare, som icke anmälde sig inom den
4 November s. å., ägde att angifva sina anspråk hos
vederbörlig domstol i orten och inlemBra de handlin-
gar, som bestyrkte anspråkens rättmätighet.
Redan år 4825 hade Grave uppträdt med preten-
tioacr, härrörande från hans korta tjenstbefattning
vid verken, Då han hvarken fann sig nog tillfreds-
ställd derför, eller för de ytterligare anspråk han ät
sig samlat, under utförandet af åtagne nya uppdrag
de sednare ären. samt derjemte saknade önskadt re-
sultat af sin enträgenhet att efterhålla de flera i denna
sak älitade personer, och den kompromiss, som åt ho-
nom medgafs, ej heller kunde, i likstämmighet med
hans åsigter, tillvägabringas; hvad hade väl då varit
naturligare, än att ban begagnat anvisningen i den
ofvanomförmälde kungörelsen, att hos behörig domstol
göra sin talan anhänogig? Detta skedde dock icke.
Sedan han år 1835 antagit kondition vid. Robertsfors
Lbruk i Westerbotten och, efter flyttning derifrån, en
annan dylik i Finland, afhördes han ej på nio års tid,
förrän, skiljd äfven från den sednare och tjenstlös,
han år 1842 ånyo upptog och sökte göra sina rekla-
mationer gällande. omr
Att någon räddhåga för rättegången eller brist på
medel för bedrifvande deraf icke afhållit Grave från
-begagnandet af denia utväg, bevittnas af de tvister,
som han, efter hvad kändt är, öppnat och änpu un-
derhåller vid Bergstingsrätt i Westerbotten och vid
domstol i Finland med egarne af de verk, dervid han
i de sednare åren varit såsom förvaltare anställd.
Till hans så mycket omordade önskningar, att få sin
talan mot de Norrbottniska verken pröfvad, genom
kompromiss, törde således finnas ett helt annat s: äl,
nemligen öfvertygelse om saknad laglig rätt. Man
är berättigad till denna föreställning vid- betraktandet
af hans bestämda yttrande i en pretentionsräkning den
11 September 1833, ått kompromissrätten skulle upp-
taga ej mindre hvat kan lidit i moraliskt än i le-
galt afseend. Lika litet som tilltörene är kompro-
miss af mig förnekad Grave. Men di mitt medgif-
vande. hufvudsakligen afsett, att såmedelst errå ett
skyndsammare slut på tvistigheterna, än genom deras
judiciella behandling, vill jag ingalunda i kompromis-
sen finna en domstol, i pröfningen lemnad åt eget
obegränsadt codtycke, fri från alla band af lag och
laga förtrån. Jag vill finna anspråken bestämdt upp-
gilne samt till pröfning hänskjutne endast dem, som
äga samband med de befattningar, hvaruti Grave va-
rit vid verken anställd och godkänd, och således der-
ifrån skiljde sådane, de der röra hans förhållanden
med personer, sjelfva ansvariga för handlingar, dem
de, utan att dertill vara af verkens förvaltning auk-
toriserade, må hafva vidtagit, för af dem möjligtvis
gifna löften o. m. d. Jag vill, att till ordlörande
nämnes af parterne någon person, för hvilken de ega
ett gemensamt förtroende och hvars af allmänna om-
dömet. vitsordade -insigter, rättskaffenhet och sjetfstän-
dighet framställa honom såsom en upplyst och oväldig
skiljesman mellan öfrige ledamöternes möjligen olika
åsigter. Sådana äro de hufvudsakliga vilkor, hvarpå
jag velat medgifva den af Grave åstundade afvikelså
från vanligt rättegångssätt — vilkor, hvilkas både nöd-
vändighet och öfverensstämmelse med rättyira och bil-
lighet icke kunna undfalla någon, som gjort sig be
kant med rätta syftningen och halten af baus talan,
Hvad Grave i besvären anfört, för att visa Stock-
holms Kämnersrätts behörighet att befatta sig med det
instämda målet, gär jag nu att besvara.
Dervid må till en början anmärkas, att Grave in-
gifvit protokol!erne endast i transsumt, med uteslutdn
de, icke ailenast af sjeifva den stämning, som grund-
lagt rättegången, utan älven af de räkningar och öf-
riga handlingar, hvarigenom beskaffenheten och rigt-
ningen af hans talan upplysas. I besvärandens ställe
bilägger jag nu sa berörde stämning jemte den bland
hans mångfaldiga, sig emellan skiljaktiga förslagräkningar
som hufvudsakligen åberopas såsom rättesnöre för hans
pretentioner. Stämningen, så vidt den rörer Grave sjelf,
och när derifrån afskiljes en mängd för tvisten främ-
mande ämnen, utvisar. att han begärt kallelse å mig
för att oenmäla de påståenden han nödgad.s fram-
ställa i anledning af förhållanden, som uppstålt un-I
der den tid han varit anställd dels som förvaltare
och dels såsom arrendator vid H. M. Konungens:
bruk och landtegendomar i Norrbotten. j
Sedan, Grave vidare anfört, att han redan år 1825:
inträdt i nämnde befattningar med vilkor och löften,
som icke skola blifvit uppfyllde, samt att han för egen-
domarnes skötsel gjort reqvisitioner och upplåningar,:i
som funnos ordenuvigen iateagne och redovisade i kon-
torsböckerna, men ändock voro hos honom utsökte, m.
m. bestämmer han sitt påstående sålunda, dels att!
örvaltningen af H. M. Konungens Norrbottnistial
ogendomar målte åläggas till honom genasi: utbeta-!
RE EI PS EDA NES ME SIA ET ST RO SET ASEAS FIS