europeiska handeln, förminskas uhder de komman-
de åren, ju mera silkesodlingen i Europa tilltager.
Utförseln af tå, hvilken kan uppskattas till äåt-
minstone sjullio millioner skålpund om året, skall
utomordentligt ökas under den nästkommande ti-
den, de nya lättnader, som beredts för handeln,
genom hvilka teet kan uppköpas ej långt från de
ställen, der det växer, skola hafva till följd, att
alla slag deraf falla åtminstone femton till tjugu
procent. Men ju mera det blir de fattigare klas-
serna i Europa och den nya verlden och de eu-
ropeiska kolonierna i jordens serskilda länder möj-
ligt, att förskaffa sig niutningen af tedrycken, i sam-
ma mån skall efterfrågan efter denna produkt sti-
ga. Chinarot, rhabarber, drakblod och några an-
dra läkemedel uppköpas många år i stora massor;
men behofvet af dessa varor kan icke växa i mån,
som införseln af de europeiska produkterna förö-
kas. Utförseln af de papperssorter, hvilka man i
China förfärdigar af barken på träd, isynnerhet
bambuträd, al de konstrika arbeteno i elfenben och
perlemor, vidare af alla slags lackerade arbeten,
af hvilt bly och hvit koppar, en metall, som är
alldeles egendomlig för China, skall säkerligen äf-
ven stiga. Nankingstyger, hvilka hafva namn af Nan-
king, äro äfven ännu en exportartikel, men lik-
väl i vida mindre skala, än som förut var fallet.
Oaktadt alla dessa föremål för utförsel, saknas
dock sedan flera år fördelaktig återfrakt, hvilket
naturligtvis måste ännu mer blifva fallet, då en
betydlig ökning i införseln kommer alt exa rum.
Man ser af denna framställning, att de stora
förhoppningar, hvilka man i Europa och Amerika
hyst och hyser om den fria handeln med en be-
folkning af 400 millioner menniskor, ej så snart
kunna förverkligas. Nya föremål för export måste
utfinnas eller Chinas ädla metaller förökas, innan
en betydligare tillvext af den aktiva bandeln med
detta land kan ega rum med fördel för de vester-
ländska köpmännen. Dertill kommer, alt de drif-
tige chineserce utan tvifvel sjelfva skola taga stor
del i det östra Asiens handel, och att antalet af
de dschonker, hvilka årligen segla från och till de
europeiska hamnarna på öarna i den asiatiska ar-
kipelagen, skall betydligt ökas. Redan detta år
vänta de chinesiska kolonisterna på Singapore en
mycket större mängd af sina landsmän dit, än på
flera år varit fallet. Dessa inhemska kofferdifa-
rare äro mycket farliga medtäflare; de lefva och
bygga sina fartyg för mycket bättre pris, och de
förstå sig naturligtvis äfven bättre på sina lands-
mäns smak, än de fremmande köpmännen. De
driftiga kustboerne äro al sin egen regering för-
bjudna ått utföra tö och silke; dessa och andra
varor kunna endast i hemligket föras ur landet.
Om regeringen i Peking hade klokhet nog att upp-
hätva dessa och andra inskränkningar, så skulle
utan tvilvel en ganska stor del af Chinas aktiva
och passiva handel öfvergå i landets invånares
händer, ty detta rikes utländska handel medelst
dschonken är ingalunda obetydlig, oaktadt de be-
stående högst tryckande förhållanderna. Väl är
utrikes handel och nedsättning på fremmande
ort icke, såsom vanligen påstås, rentaf förbjuden
för inbyggarne i medelpunktens rike, utan tvert-
om draga årligen öfverhufvud omkring 40,000,
med holfvets i Peking vetskap, från kretsarna Ki-
angsi och Kiangnan, Tschekiang, Fokien och Ku-
angtong, till Asiens öar och fasta land; ytterligare
fingo invånarne i kretsarna Fokien och Kuangtong,
genom serskilda kejserliga förordningar, utfärdade
under Jonetsching och stadfästade af bans efter-
trädare, tillåtelse att idka utrikes handel, emedan
de ej kunde lifnära sig på annat sätt. Men alla
dessa friheter äro, som sagdt, förknippade med
högst tryckande vilkor. Då invånarne på en ort
vilja deltaga i utrikes handel, så åligger det
dem , att derom underrätta ståthållaren öfver
kretsen. Denne bestämmer antalet af de dschon-
ker, hvilka få drifva handel, samt hvilka artiklar
de få ut- och införa. Bessa dschonker måste er-
lägga viss tull för det ut- och införda, samt gifva
mandarinerne skänker, hvilka båda äro olika i
ehinesiska rikets serskilda bamnar. Kusthandeln
med inländska varor är icke underkastad några
afgifter; likväl njuta endast ae fartyg, hvilka 1
allting, i hela konstruktionen, i master, i seglens
utvecklande och refvande, följa chinesiska rikets,
sedan äldsta tider brukliga former och föreskril-
ter, dessa företräden. Om de inhemska sjöfararne
företaga den ringaste förändring 1 detta afseende,
så utsätta de sig för faran att blifva behandlade
såsom fremmande skeppare, ja, tillträdet till
landet kunde till och med nekas dem. Drägtig-
heten hos dessa dsehonker, hvilkas antal tillsam-
mans torde uppgå till 3657), är ganska olika. De
) Hittills bafva årligen gått till Japan 70, till Phi-
lippinerna 43, till Sulu-öarna 4 till Celebes 2, till
Moluckerna 7, till Borneo 44. till Java 3, till Su-
matra och Banka 3, Singapore och Penang 43, till
de åtskillica hamnarna på malayiska halfön 6, Siam