i denna ofördelaktiga belägenhet var det svårt alt linna ett ansigte mera angenämt och isynnerhet mera intressant, än hennes... Hon var af en medelmåttig, vacker vext; hennes ansigte omgifvet al en svart slöja, som alldeles betäckte håret, bildade en vacker oval. Hon hade mycket mörka ögon, en öppen panna och ett visst melankoliskt lugn i blicken och i sjelfva lecndet. Hon kände naturen och hela faran af sir sjukdom; alla hennes tankar voro vända åt ell annat lif, som hon afbidade utan fruktan och u tan otålighet, likasom en idog arbetare, som slu: tat sina dagar och nedlägger sig i det han vänta! den belöning han förtjent. Då abbedissans affärer voro uträttade, beredde sig de begge nunnorna att återvända till Nijeni Dagen före afresan begat sig Prascovia på afskeds besök till några vänner: då hon kom till dera bus, fann hon en ung flicka sittande på trappste gen, i den eländigaste drägt. Tiggerskan upprest Isig med möda vid bennes ankomst, för att be on en allmoså, och framräckte elt papper, som hor uppdrog ur barmen. Min far är lam och har icke annat att lefv: af, än de allmosor, jag kan tigga ihop, sade hon sjelf är jag sjuk och skall icke länge kunna bjelp; honom. Prascovia grep hastigt och med darrande hant efter papperet; det var en attest af presten i för samlingen om hennes fattigdom och goda frejd Hon påminde sig genast den olyckliga tid, då hon sjelf, sittande i senatens trappor, förgälves anropade det allmänna deltagandet, den likhet hon fann mellan den stackars fiickans öde och sitt eget, gjorde att hon kände sig djupt rörd; hor