Sannecten på Hvad DESVvVarsskPrilterna rörande del
na punkt innehålla. Man har i sanning anlednir
att prisa försynen, som icke tillät saken komm
så långt, och att svärmeriet spred sig till and
län, hvarigenom ett fördomsfriare och kristliga
bedömande af deras rörelser föranleddes.
Af de ifrågavarande handlingarne följer här för
ett utdrag af de protokoller, dem Östboborna vic
fogat sina besvär, och der man kan se hur de a
me läsarne betraktades såsom nära nog fridlös
De 32 Wässboboernes, genom hofrätts e. (
notarien Fabian Ouchterlony uppsatta, till Kong
Maj:t ingifna, besvärsskrift lyder som följer:
Stormäktigste Allernådigste Konung!
En mild och landsfaderlig författning, nemlige
Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, antager så
som möjlig den händelsen, att Eders Kongl. Maj:t
Befallningshafvande skulle i förhastande kunna kom
ma att förelägga allmogen något vite, som icke vor
lämpligt, och tillåter i sådant fall, att på deröfve
förd klagan af en eller flera, samma vite får, till för
mån för alla de pliktfällde, upphäfvas.
Hvad Konungslig vishet förutsett, har inom Jönkö
pings län inträffat, i tby, att länets styrelse, för tidig
och ytterligt uppskrämd af troligen öfverdrifna skil
dringar angående en i orten, på hvad sätt har mai
just icke efterlängtat att få veta, uppkommen exalte
rad religiös sinnesstämning, utfärdat allmänna kungö
relser, hvarigenom den ifrågakomna exaltationen för
klarats såsom såsom sjukdomssymptom, samt bivistan
de och befrämjande af så kallade predikosjukes an
daktsöfningar förbjudas vid vite af 6 Rdr 32 sk. Bko
Om än författningarne, rörande helsovården, skull
kunna anses berättiga Landshöfdinge-embetet till viss:
förberedande åtgärder i nämnde hänseende, så borde
åtminstone till en början, dessa hafva varit beroend:
af E. K. M:ts nådiga Kungörelse den 27 Februar
1828, angående ändringar och tillägg i en del medi
cinal-författningar, hvaraf följer, att vissa iakttagelsei
bordt föregå länsstyrelsens nog stränga straffbestäm.
melser.
Ofvannämnde vitespåföljden, såsom alldeles för ti
digt på oss tillämpad, innan den förmenta sjukdo-
mens verklighet, inom de socknar vi bebo, blifvit af
distriktets provincial-medikus eller annan läkare, för-
medelst besigtning, bekräftad, och utan att föreskrif-
na varningar inför kyrkorådet ägt rum, hafva vi öf.
verklagat i E. K. M:ts Götba Hofrätt, som genom
utslag den 42 nästförflutne Maj, under åberopande af
Kongl. Cirkuläret den 25 Augusti 1843 — så vidt af
utslaget kan förmärkas, likväl ingalunda jemfördt med
ofvan citerade Kongl. Kungörelse — gillat och fast-
ställt Landshöfdinge-embetets förfarande.
Emot Hofrättens ofvannämnda utslag få, i djupaste
underdånighet, vi nu anföra besvär, och för befrielse
från ådömda plikten, hafva nåden att till redan an-
förda skäl andraga följande:
Förutsatt, att den uppkomna -andeliga hänförelsen
vore smittbar, hvilket till och med hos vetenskaps-
män lärer betviflas, så kunde ändock, jemlikt 33:e
punkten 3:e momentet af förutvämnde Kongl. Kun-
görelsen den 27 Febr. 1828 våra sammankomster icke
medföra annan händelse, än att smittan bevisligen
blifvit spridd genom vårt förvållande, en omständig-
het, som vi fortfarande bestrida.
Innehållet af läkares och presterskaps intyg, som
åtföljt Konungens Befallningshafvandes afgifna utlåtan-
de har man undanhållit vår kunskap, helst de icke i
Hofrättens utslag omnämnas annorlunda, än såsom
ingifna och redan, på vederbörandes begäran, åter-
ställda handlingar. Att en slik hemlig bevisning är
ett formfel, som, enligt vår åsigt och härmedelst nu
tillkännagifna önskan, torde föranleda till målets åter-
förvisning, våga vi i all underdånighet erinra.
Med oss likstämmiga vänner inom Östbo härad lära
vid sina underd. besvär fogat protokollsutdrag, som upp-
daga, hurusom den icke tolererade sinnesstämningen
varit underkastad handgripli gtillrättavisning och svåra
förolämpningar, dem vi läsare, undfallande, fördragit
med tålamod och sinnesköld. Måtte denna omstän-
dighet kunna bidraga att sprida ett önskyärdt ljus öf-
ver beskaffenheten af det omdöme, som föranledt
länsstyrelsen att anse läsarne för rebeller och rabuli-
ster, emot hvilkas förehafvande den beväpnade styr-
kan möjligen skulle kunna behöfva användas.
Vi känna till E. K. M:ts i Februari månad sist.
år utfärdade nådiga General-ordres, som tillåter civil-
auktoriteterne att emot den misskända andeliga hän-
förelsen, handräckningsvis disponera. manskapet af det
regemenpte, hvilket våra fäder, mången gång, med
yttersta ansträngning utrustat till fejd emot rikets
fiender, och i hvars leder vi med nöje räkna många
bland våra anförvandter och lika tänkande själsför-
vandter.
Stormäktigste allernådigste Konung! Vi erkänna
med tacksamhet visheten af alla E. K. M:ts beslut;
men om det sistnämnda varit, bland annat, en följd
deraf, att Småländska allmogen blifvit hos E. K. M.
anmäld för anlag till uppror och missbelåtenhet med
den bestående borgerliga ordningen, så värdigas i nå-
der anbefalla undersökning om förhållandena, och E.
KE. M. skall med tillfredsställelse och välbehag finna,
att vårt varmare religionsnit än fastare tillknutit,
men icke försvagat de band, som uppriktigt och oför-
änderligt fästa våra bjertans välönskningar och from-
ma förböner vid vär Konung och. vårt Fosterland
samt allt hyad till deras andeliga och timliga hugnad
hörer.
Stormäktigste allernådigste Konung! Med svårig-
het, om icke utan afyttring till underpris af nödvän-
dige, länge saknade lösören, hafva vi förmått anskaffa
det enligt närlagde bevis behörigen deponerade bötest
beloppet; men ännu hårdare öde väntar de många
inom länet pliktfällda, som antingen misslyckats i si-
na ansträngningar, eller ock icke äga någon tillgång
till böterne.
Om behjertande af deras, det vill säga flere hus-
hålls, uppkommande smärtsamma belägenhet, ifall bö-
terne skola med fängelse försonas, tillåta vi oss, att,
af ounderkufyeligt medlidande, anropa E. K. M:ts
mildhet och landsfaderliga huldhet.
Om hyad ofvan är anfördt, icke skulle kunna gälla
såsom lagenliga skäl till vår befrielse, så våga vi än-
dock förtröstansfullt i djupaste underdånighet bönfal-
la, att E. K. M. värdigas af gunst och nåd förskona
oss alla för andelig vettgirighet pliktfällda, från en
straffbestämmelse, som icke tyckes så alldeles mot-
svara det fromma och välmenta ändamålet med våra
sammankomster och andaktsöfningar. (Underskrifter.)
Af de 8 Östbobormas, likaledes genora herri.
Ouchterlony uppsatta skrift, meddela vi slutet,