Sannecten på Hvad DESVvVarsskPrilterna rörande del na punkt innehålla. Man har i sanning anlednir att prisa försynen, som icke tillät saken komm så långt, och att svärmeriet spred sig till and län, hvarigenom ett fördomsfriare och kristliga bedömande af deras rörelser föranleddes. Af de ifrågavarande handlingarne följer här för ett utdrag af de protokoller, dem Östboborna vic fogat sina besvär, och der man kan se hur de a me läsarne betraktades såsom nära nog fridlös De 32 Wässboboernes, genom hofrätts e. ( notarien Fabian Ouchterlony uppsatta, till Kong Maj:t ingifna, besvärsskrift lyder som följer: Stormäktigste Allernådigste Konung! En mild och landsfaderlig författning, nemlige Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, antager så som möjlig den händelsen, att Eders Kongl. Maj:t Befallningshafvande skulle i förhastande kunna kom ma att förelägga allmogen något vite, som icke vor lämpligt, och tillåter i sådant fall, att på deröfve förd klagan af en eller flera, samma vite får, till för mån för alla de pliktfällde, upphäfvas. Hvad Konungslig vishet förutsett, har inom Jönkö pings län inträffat, i tby, att länets styrelse, för tidig och ytterligt uppskrämd af troligen öfverdrifna skil dringar angående en i orten, på hvad sätt har mai just icke efterlängtat att få veta, uppkommen exalte rad religiös sinnesstämning, utfärdat allmänna kungö relser, hvarigenom den ifrågakomna exaltationen för klarats såsom såsom sjukdomssymptom, samt bivistan de och befrämjande af så kallade predikosjukes an daktsöfningar förbjudas vid vite af 6 Rdr 32 sk. Bko Om än författningarne, rörande helsovården, skull kunna anses berättiga Landshöfdinge-embetet till viss: förberedande åtgärder i nämnde hänseende, så borde åtminstone till en början, dessa hafva varit beroend: af E. K. M:ts nådiga Kungörelse den 27 Februar 1828, angående ändringar och tillägg i en del medi cinal-författningar, hvaraf följer, att vissa iakttagelsei bordt föregå länsstyrelsens nog stränga straffbestäm. melser. Ofvannämnde vitespåföljden, såsom alldeles för ti digt på oss tillämpad, innan den förmenta sjukdomens verklighet, inom de socknar vi bebo, blifvit af distriktets provincial-medikus eller annan läkare, förmedelst besigtning, bekräftad, och utan att föreskrifna varningar inför kyrkorådet ägt rum, hafva vi öf. verklagat i E. K. M:ts Götba Hofrätt, som genom utslag den 42 nästförflutne Maj, under åberopande af Kongl. Cirkuläret den 25 Augusti 1843 — så vidt af utslaget kan förmärkas, likväl ingalunda jemfördt med ofvan citerade Kongl. Kungörelse — gillat och fastställt Landshöfdinge-embetets förfarande. Emot Hofrättens ofvannämnda utslag få, i djupaste underdånighet, vi nu anföra besvär, och för befrielse från ådömda plikten, hafva nåden att till redan anförda skäl andraga följande: Förutsatt, att den uppkomna -andeliga hänförelsen vore smittbar, hvilket till och med hos vetenskapsmän lärer betviflas, så kunde ändock, jemlikt 33:e punkten 3:e momentet af förutvämnde Kongl. Kungörelsen den 27 Febr. 1828 våra sammankomster icke medföra annan händelse, än att smittan bevisligen blifvit spridd genom vårt förvållande, en omständighet, som vi fortfarande bestrida. Innehållet af läkares och presterskaps intyg, som åtföljt Konungens Befallningshafvandes afgifna utlåtande har man undanhållit vår kunskap, helst de icke i Hofrättens utslag omnämnas annorlunda, än såsom ingifna och redan, på vederbörandes begäran, återställda handlingar. Att en slik hemlig bevisning är ett formfel, som, enligt vår åsigt och härmedelst nu tillkännagifna önskan, torde föranleda till målets återförvisning, våga vi i all underdånighet erinra. Med oss likstämmiga vänner inom Östbo härad lära vid sina underd. besvär fogat protokollsutdrag, som uppdaga, hurusom den icke tolererade sinnesstämningen varit underkastad handgripli gtillrättavisning och svåra förolämpningar, dem vi läsare, undfallande, fördragit med tålamod och sinnesköld. Måtte denna omständighet kunna bidraga att sprida ett önskyärdt ljus öfver beskaffenheten af det omdöme, som föranledt länsstyrelsen att anse läsarne för rebeller och rabulister, emot hvilkas förehafvande den beväpnade styrkan möjligen skulle kunna behöfva användas. Vi känna till E. K. M:ts i Februari månad sist. år utfärdade nådiga General-ordres, som tillåter civilauktoriteterne att emot den misskända andeliga hänförelsen, handräckningsvis disponera. manskapet af det regemenpte, hvilket våra fäder, mången gång, med yttersta ansträngning utrustat till fejd emot rikets fiender, och i hvars leder vi med nöje räkna många bland våra anförvandter och lika tänkande själsförvandter. Stormäktigste allernådigste Konung! Vi erkänna med tacksamhet visheten af alla E. K. M:ts beslut; men om det sistnämnda varit, bland annat, en följd deraf, att Småländska allmogen blifvit hos E. K. M. anmäld för anlag till uppror och missbelåtenhet med den bestående borgerliga ordningen, så värdigas i nåder anbefalla undersökning om förhållandena, och E. KE. M. skall med tillfredsställelse och välbehag finna, att vårt varmare religionsnit än fastare tillknutit, men icke försvagat de band, som uppriktigt och oföränderligt fästa våra bjertans välönskningar och fromma förböner vid vär Konung och. vårt Fosterland samt allt hyad till deras andeliga och timliga hugnad hörer. Stormäktigste allernådigste Konung! Med svårighet, om icke utan afyttring till underpris af nödvändige, länge saknade lösören, hafva vi förmått anskaffa det enligt närlagde bevis behörigen deponerade bötest beloppet; men ännu hårdare öde väntar de många inom länet pliktfällda, som antingen misslyckats i sina ansträngningar, eller ock icke äga någon tillgång till böterne. Om behjertande af deras, det vill säga flere hushålls, uppkommande smärtsamma belägenhet, ifall böterne skola med fängelse försonas, tillåta vi oss, att, af ounderkufyeligt medlidande, anropa E. K. M:ts mildhet och landsfaderliga huldhet. Om hyad ofvan är anfördt, icke skulle kunna gälla såsom lagenliga skäl till vår befrielse, så våga vi ändock förtröstansfullt i djupaste underdånighet bönfalla, att E. K. M. värdigas af gunst och nåd förskona oss alla för andelig vettgirighet pliktfällda, från en straffbestämmelse, som icke tyckes så alldeles motsvara det fromma och välmenta ändamålet med våra sammankomster och andaktsöfningar. (Underskrifter.) Af de 8 Östbobormas, likaledes genora herri. Ouchterlony uppsatta skrift, meddela vi slutet,