hos hennes slägting, och presenterade för honor den unga Siberiskan. Man samtalade om henne: affär under middagsmåltiden och alla öfverens stämde deruti, att då man visat henne till sena ten, hade man gifvit henne ett olämpligt råd Revisionen af frdrens process skulle, i följe a alla formaliteter, draza länge ut på tiden; man ansåg det för vida bättre, att direkte appellera till kejsarens godhet, och man lofvade att dertill afpassa ett lämpligt tillfälle. Om aftonen lät fru de L en tjenare följa Prascovia till sitt hemvist. Hemkommen beondrade hon försynens outransakliga skickelser, som fört henne till fru de L just i detta syanssmma ögonblick, och då hon giek förbi senaien, tänkte hon på den bön, hon gjort till Gud, att icke behöfva återvända mer än en gång. Guds godbets, tänkte hon, har beskärat mig mer än jag bad om; ty jag behöfver icke återvända mer, och äfven denna jernstaty har gjort mig en tjenst, länkte hon, då hon betraktade Peter den Store; utom honom hade jag kanhända icke observerat, aft bron var slagen öfver Newa: jag skulle icke hafva gjort bekantskap med dessa goda menniskor, som lofvat mig sitt beskydd och bistånd, för att utverka min faders frihet.n Sådana voro Prascovias tankar; men oaktadt allt intresse som hennes vänner i Wassili-Ostrow visade för henne, skulle hennes lycka likväl härleda sig från en annan källa. Prascovias värd blef, vid sin återkomst från Riga, öfverraskad af att ännu finna benne hos sig och begzynte forska efter, hvarest prinsessessan T, till hvilken den unga flickan hade ett rekommendationsbref, bodde; detta fruntimmer hade äfven blifvit underrättadt om hennes ankomst till St.