hos hennes slägting, och presenterade för honor
den unga Siberiskan. Man samtalade om henne:
affär under middagsmåltiden och alla öfverens
stämde deruti, att då man visat henne till sena
ten, hade man gifvit henne ett olämpligt råd
Revisionen af frdrens process skulle, i följe a
alla formaliteter, draza länge ut på tiden; man
ansåg det för vida bättre, att direkte appellera
till kejsarens godhet, och man lofvade att dertill
afpassa ett lämpligt tillfälle. Om aftonen lät fru
de L en tjenare följa Prascovia till sitt hemvist.
Hemkommen beondrade hon försynens outran-
sakliga skickelser, som fört henne till fru de L
just i detta syanssmma ögonblick, och då hon
giek förbi senaien, tänkte hon på den bön, hon
gjort till Gud, att icke behöfva återvända mer
än en gång.
Guds godbets, tänkte hon, har beskärat mig
mer än jag bad om; ty jag behöfver icke åter-
vända mer, och äfven denna jernstaty har gjort
mig en tjenst, länkte hon, då hon betraktade
Peter den Store; utom honom hade jag kanhända
icke observerat, aft bron var slagen öfver Newa:
jag skulle icke hafva gjort bekantskap med dessa
goda menniskor, som lofvat mig sitt beskydd
och bistånd, för att utverka min faders frihet.n
Sådana voro Prascovias tankar; men oaktadt
allt intresse som hennes vänner i Wassili-Ostrow
visade för henne, skulle hennes lycka likväl här-
leda sig från en annan källa.
Prascovias värd blef, vid sin återkomst från
Riga, öfverraskad af att ännu finna benne hos sig
och begzynte forska efter, hvarest prinsessessan T,
till hvilken den unga flickan hade ett rekommen-
dationsbref, bodde; detta fruntimmer hade äfven
blifvit underrättadt om hennes ankomst till St.