jag ej söker att försäkra dess framtid. Det gäller
staten och personliga konsiderationer måste vika.
Himlen bar ej gifvit mig några barn. Mitt för
fyra år sedan ingångna äktenskap synes ofruktbart:
och Prinsessans starka helsa förbjuder all tanka,
att ett lyckigare giftermål skulle skaffa mig efter-
kommande. Min bror Carls sjuklighet, hans hy,
och äfven ord, som undsluppit läkrarne, komma
mig att frukta, att han ej lefver länge. Allas ö-
gon skola då vända sig till min bror Fredrik. Men
hvad bopp för nationen, om han förblifver sådan.
han nu är? — Dock han är ännu i en ålder, då
de falska principer, som man ingifvit honom, kun-
na utplånas, och en skicklig hand bilda hans sin-
ne. — Blir han qvar här, så är omöjligt att hop-
pas någon förändring. Men om han lemmar fä-
dernehuset, om han anförtros åt edra händer, då
skall han märka skillnaden eme!lan andra Prinsar
och sig. Om han blir skid från Ribbingska hu-
set 4), — som ännu mer än fröken Fersen för-
vrider honom hufvudet, — om han får lefva ett
helt år med eder, så kan och bör jag hoppas en
god verkan af hans resa. Vår emottagelse i Frank-
rike skall röra honom, och kanhända förmå honom
att ändra de mössidder, som Ribbing satt i honom.!
Flere versioner hafva varit gängse om orsaken
till den fiendskap, som efter revolutionen 1772!
uppkom emellan Gustaf HI och en af hufvud-
männen i detta företag, general-löjtnanten baron
Sprengtporten : en ovilja, som å Konungens sida
var så stark, att man i hans förtroliga brefvex-
ling understundom finner Sprengtporten beteck-
nad med benämningen Vilddjuretn. Se här hvad
i Hr Geijers skrift förekommer rörande detta
ämne:
I det ögonblick baron Sprengtporten skulle af-
segla, erhöll ban från Konunoen följande biljett,
som vi efter originalet meddela i öfversättning:
Jag lägger i edra händer hemligheten af mitt lif,
och jag fruktar ingenting i denna punkt. Jag be-
der er än en gång att spara eder och ej utsätta
edra dagar, som i detta ögonblick så nära äro
förenade med statens välfärd. Finner ni motstånd,
är bättre att uppgilva företaget, än att bringa e-
der lycka på fall. I denna händelse hoppas jag
att ni tillintetgör detta papper, hvilket äfven se-
dan bör ske, om ni deraf gjort bruk. Den 29
Juli 1772.
Det i biljetten omnämnda papperet var en af
Sprengtporten, men af Konungen undertecknad
och besezglad fullmakt, att han, som åt öfversten
baron Sprengtporten uppdragit en högst vigtig, fast
hemlig förrättning, af hvars utgång fädernelandets
väl i högsta måtto beror, för godt erkänner alt
hvad han härutinnan finner nödigt att göra, samt
gillar och stadfäster de löften och försäkringar, han
gifver åt dem, som bonom biträda. Det var ej
Sprenzgtportens mening att få Konungens egen un-
derskrift på detta papper. Han ville endast för-
säkra sig om hans bifall till innehållet, och ämna-
de sjelf låta ditsätta en härmad kunglig under-
skrift, såsom ock sedermera skedde. Konungen
missförstod meningen och underskref sjelf. Men
då både namnteckningen ej syntes fullt lika den
vanliga och det kungliga sigillet var otydligt, drog
Sprengtporten deraf misstankar; och detta var för-
sta anledningen till hans sedermera yppade miss-
hällighet med Konungen.n
Vi sluta våra utdrag med följande vackra prof
på upphöjda tänkesätt och oegennytta, i en tid
då de fleste af våra store och annars inflytelse-
rika personer icke gjorde serdeles svårigheter vid
att emottaga utländska kabinetters guld.
Oaktadt sina egna behof hade Konungen äfven
tänkt på sina vänner. En biljett, daterad Stock-
holm den 5 Augusti 1772, ifrån grefve Vergennes
till ÖfversteMarskalken, Grefve Nils Bjelke (for-
dom andre Guvernör för Konungen, såsom Kron-
prins), innehåller att anbud af en fransysk pen-
sion på 20,900 daler 2), att till Grefve Bjelke
quartaliter betalas från Zen 4 Juli af det löpande
året. Konungen har förvarat det bref, som Grefve
Bjelke, i anledning deraf, tillskref honom sjelf,
dateradt Hellekis den 44 Avg. 4772. Det lönar
väl mödan att till sitt hufvudsakliga innehåll med-
dela. Ed. M:t — skrifver Grefve Bjelke — vär-
des förlåta mig, om jag är djerf nog, att afbryts
dess vigtigare göromål för en angelägenhet, som
blott rörer mig personligen. . .. Af innelyckta
täcktes E. M. se det anbud, som Ambassadörer
gjort mig på sin Herres vägnar, och det sätt
hvarpå jag tro!t mig böra svara. Det är ej der-
före, att i min närvarande belägenhet, med er
skuld af 50,000 plåtar, icke ett penningeunder-
stöd skulle komma väl sill pass. Jag är ej helle
okunnig om den vördnad, man är krönta hufvu-
den skyldig. Men kanhända har jag ett hjerta för
stolt för min lycka. Det synes mig, att en man
41 Riksrådets. .