hvad Gud fordrar af mig? Jag vill, och jag å-
stundar uppriktigt att här sluta mina dagar, och
om det äfven är försynens vilja, hvem skall då
kunna sätta sig deremot?,
Hon samtyckte att några dagar qvardröja i Ni-
jeni Nowgorod, för att hvila ut och finna medel
att fortsätta resan till Moskwa; men snart kände
hon sig öfverväldigad af sina ansträngningar och
blef farligt sjuk. Elfter silt fall i Volgafloden, ba-
de hon varit mycket besvärad af en svår bröst-
värk och hosta. En häftig feber infann sig snart.
Imedlertid oroade hon sig på intet sätt, oaktadt
läkarne förtsilade om hennes vederfående. Jag
tror ännu icke att min stund är kommen,) sade
hon, och jag hoppas att Gud må förläna mig
styrka att utföra mitt uppdrag. Hon tillfrisk-
nade också, fast långsamt, och förblef återstoden
af den vackra årstiden i klostret. I det tillstånd,
hvari hon befann sig, kunde hon icke fortsätta
sin resa til fots, Men ännu mindre på postvag-
narna, då hon icke ägde något att betala med;
hon såg sig således tvungen att invänta slädföre,
för att kunna praktisera sig till Moskwa, utan
att behöfva lida af olägenheterna af van!iga skjuts-
vagnar. Under denna tid följde hon klostrets
bruk och reglor med en stränghet, som kanske nå-
got fördröjde hennes tillfrisknande, och hon öf-
vade äfven upp sig i studier. Detta hennes goda
uppförande tillvann henne priorinnans och nun-
nornmas aktning, och de fattade till slut en verklig
vänskap för henne, samt tviflade icke att hon en
dag skulle uppfylla sitt löfte och taga doket i de-
ras kloster. i
När vintren ändtligen inträffade, for bon till
Moskwa i täckt slåda i sällskap med) andra per-