om jag felade emot dem. Det är sannt, de skäl, de an!öra, äro ej synnerligen goda. Men de äro mina föräldrars, och mig tillbör att lyda. Jag vet ej hvad beslut att tazsa i denna ytterlighet, och likväl är det oundgängligt att taga ett. Det är ni ensam, min bästa grefve, som kan decidera mig. Jag känner eder vänskap för mig, edert sunda förstånd, eder opartiskbet. Ni har först lärt mig mina skyidigheter. Det tillhör eder att fortfarande om dem undervisa mig, och bjelpa mig att dem wppfylla. Jag fordrar af eder den strängaste tystlåtenhet. Grehe Belkes svar finnes ibland hans brefvexling med Prinsen, dateradt Sturefors den 29 September 1765. Det är sådant det eznade denna vårdiga man alt gifva, och synes ha bestämt Prinsens beslut.n Huru prinsen, efter det personliga mötet, fann sin gemål, och hvad bemötande denna sednare rönte hos sin svärmor, derom förekommer följande: Kronprinsen anträdde den 26 September 1766 resan att i Helsingborg möta sin brud. TI ett bref till Grefve Carl Fredrik Scheffer 2) under återresan beskrifver han sjelf detta möte. Prinsessans ankomst, säger han, var mer glänsande än jag vintade och emottagelsen så anständig, som Ständernas småaktiga sparsamhet och tiden medgåfvo. Trettio stora Danska slupar uppfvlida af de förnämsta herrar vid hofvet, Generallöjtnanter, vice Amiraler och blåa band följde Prinsessan, som dessutom eskorterades af fyra fregatter och en galer. jelf fördes hon i en dubbelslup, der med henne befunno sig Svenska Ambassadören Grefve Horn samt Grefvarne Danneschjöld och Haxthausen, hennes öfverhofmästarinna Grefvinnan Trolle, och tvänne hoffröknar. Vid 60 fots afstånd från stranden uppsteg hon på däcket. Grefve Horn höli henne i högra, Gretve Danne: schjöll i vänstra handen. Jag erkänner att jag ej I min lefnad sett ett skönare skådespel. Prinsessans anblick var ganska ädel, och kontrasten emettan Grefve Horns utseende, som är mycket till hans fördel, då han representerar, och den gam!e Grefve Danneschjöld, hvars ålder gjorde honom vördnadsvärd, bildade en fullkomlig tafla. Jag har aldrig sett en större samling af distingueråde personer. — Prinsen af Hessen 5) kom äfven öfver på en fjerdedels timme med prinsessan. Det är en ung man, som synes ge stora förhöppsingar. Jag öfvergår nu till att säga er huru jaz finner prinsessan. -Hon ser bra ut, utan att vara vacker, är mycket väl vext, presenterar sig med värdighet, är något för artig för hennes rang, men högst blyg, och mer än som pissar ett fruntimmer af stånd. Hon är sjelfva godheten, stilla och mild, och, för att döma af hennes bref, saknar ej qvickhet; ehuru hennes ytterliga blyghet hindrar benne att visa det i konversationen. Med ett ord, jag försäkrar er, att jag i benne tror mig ha fått en hustru, som passar mig. Hon har skönhet nog att vara behaglig, ej nog att förvrida hufvudet på mig, hon har tillräcklizt förstånd att ej bära sig dumt åt, och ljufhet nog i karakteren att ej vilja tillvälla sig ett välde öfver mig, hvarom jag är oändligen svartsjuk. Allt hvåd jag kan säga är, att jag ej tror mig ha illa användt min tid. Det skall visa sig på sin tid och ort; men detta är hemligheter, som jag ej vågar anförtro åt pennan. Den gamla Drottningens köld, för att ej säga mer, mot den unga Kronprinsessan gjorde den sednares ställning vid hofvet från början oangenäm. Kronprinsens egen i detta afseende emelan sin mor och sin gemål var lika grannlaga, som obehaglig. Han sökte sätta sig öfver detta obehag, men tvånget aflägsnade honom från bägge. Han beklagar sig öfver denna sin mors vedervilja och öfver allt det sqvaller, som derigenom förorsakades inom begge hofven och ibland allmänheten. — Jag gör ej så mycket afseende derpå för min ezen person — skrifver ban till Grefve Carl Fredrik Scheffer 4) -—-som för Prinsessan, som ännu är publikens ögonsten. Sista Fredag, som var hennes födelsedag, har jag trott anständigt att ge en liten fest. Jag lät vid Haga (som jag byrt för denna sommar) uppsätta en löfsal, der vi superade. Salongen och parterren utanför voro illuminerade. och en koncert uppfördes under supåen. Jag hade mycket bedt att mina bröder skulle få ti!lståhd att komma, men fåfängt; och af kungliga. huset syntes ingen för att komplimentera Prinsessan.. Slutligen skickade man två sorgklädda kämmarherrar med detta uppdrag, Här hade vi aflagt hofsorgen. Jag kan ej beskrifva hvilket intryek dessa sorgkläder gjorde. — Lägg 2) Dateradt Götheborg den 45 Oktober 1766. T:S. Grefve C. F. Scheffer var nu aflägsnad ur Rådet, i följ af 17635 års partihfälfning. 5) Carl, förmäld med Prinsessans syster Lovisa 1766.