sultater i afseende på Sveriges rykte i vissa fall
om det berodde på en tysk riksgrefvinnas nyck
att i Sverige söka någonting, som ej står att fin
na på jorden — föreningen af en nordisk mid
sommarsnatt med söderns månsken. Det ena ha
man hos oss i Juni det andra i Augusti; mer
astronomerna göra, som man vet, de allra oböjli-
gaste inkast emot de begge månadernas samman-
stöpning till en. Det är ganska oartigt af dem
mot en så förväm dam som tillika har anspråk
på att vara ett geni och under hand låter förstå
att hon i ett och annat befinner sig på samma
linia med Napoleon och Thorwaidsen. Man har
svårt att tro det: men det är bokstafligen sannt,
att just den nyssnämnda oförenligheten af olika
årstider utgör grundskälet till grefvinnan Idas miss-
hag med Skandinavien och till hennes beslut att
efter ankomsten hit, i stället för att fara vidare
till Norge, som hon ämnat, vända om till Hol-
stein igen, hvarifrån hon kommit, och låta hela
resan stadna vid blott ett försök långsåt kanalli-
nien. Det är verkligen en psykologisk märk vär-
dighet, hvilken man bör höra egarionan sjelf ut-
veekla, för att anse den möjlig. Jag bor vid Mä-
laren,, skrifver hon den 22 Juni, alltså precist på
en af solståndsdagarne, jag bor litet ofvanom Mä-
larens utiopp i hafvet, nära Norrbro; det är här
smalt som en ström. Jag låg länge i fönstret om
natten och såg på den lugna trakten. Till ven-
ster de sköna lätta brohvalfven: till höger det
gröna Strömsborg: midtemot temligen osköna bygg-
nader med den så kallade stora kyrkans torn upp-
skjutande bakom, och åt höger det ståtliga råd-
huset, riddarhuset med sina glänsande tinnar och
riddarholmskyrkan, hvars torn, speglande sig upp-
nedvändt i Mälaren, tycktes balancera på sin spets.
Fullmånen steg klockan 44 silfverfärgad upp öf-
ver rådhuset: en hund skällde på den: tvätlter-
skorna drefvo ännu sitt bullersamma handtverk
vid stranden och en nätt fiskarjulle halkade tyst
förbi. Det var en tick bild: en målare skulle
kunnat göra något deraf; men för mig var den
utan behag. Hvarföre? Kulen drog vinden öf-
ver sjön och när jag rysaude svept in mig i min
mantilj, trädde jag tillbaka, tillslöt fönstret och
sade med en lätt suck: I Venedig voro fullmåns-
nätterna annorlunda! — Under inflytelsen af dessa
minnen skrifver jag. — Lägger man till denna
hennes Stockholmska betraktelse den, som und-
faller henne efter sin hemkomst till Holstein, så
har man nyckeln till det förkastande manifest hon
i sin bok utfärdat emot Skandinaviens jord och
himmel, och hvilket sannolikt icke skall förfela
all verkan, åtminstone på en mängd utlänningar.
Det var den 43 Augusti, som hon återsåg Hol-
gein. Vid den tiden på året skulle hon ha fun-
pit hos oss hvad hon fann der, men hade saknat
här i Juni — månsken, gröna lindar, törnrosor. Men
utan att fästa sig vid sådana småsaker som almanac-
kan, yttrade hon då i det bref, som slutar heunes
resbetraktelser: Min resa till Norrige stod ej skrif-
ren i stjernorna, fastän jag i våras lofvade mig,
ag vet ej hvad för herrligheter deraf. När det
var så vida kommet, då vände jag om; då föll
det mig in, alt en sydländsk vinter är bättre än
sn sådan högnordisk sommar. Jag är rätt glad
att vara bär. Man kan sitta här i fria luften och!
läsa och arbeta, och om aftonen dricka sitt the
månskenet under lindarne. Hvar i Norrige
skuile jag väl druckit the i månsken, under lin-
dar! — Det är nu förbi: jag kommer aldrig tilll
Norrige, — För att vara rättvis, måste man
nedgifva likväl, att den erfarenhet hon fick af
vår högnordiska sommar icke var animerande.
Något hvar torde minnas, att vi förlidet år hade
ett midsommarsväder som i Mars. Men man må-
te äga mera vana vid abstraktion från ögonblic-
.ets intryck, än som kan falla på ett öfverförfi-
nadt fruntimmers lott, om man ej skall låta om-
lömet öfver en trakt besticka sig genom willfäl-
igheten att se den första gången i ruskväder eller
solsken; sielfva tropikernas praktfulla natur skulle
örefalla vidrig för den, som endast lirde känna
len under ett par veckor af regntiden. Låter
nan samma ursäkt gälla här, och skrifver den
yska grefvinnans omdöme öfver väderleken i vårt
and på hennes förfelade väntans räkning, så öf-
verraskas man rätt ofta af det träffande och skarp-
ynta i hennes reflexioner öfver mycket annat. Hit
ör hvad hon säser om nejderna kring Stockholm
ch Mälaren; mången, som vid deras åsyn erfarit
letsamma som hon, men icke kunnat göra sig
eda för sin känsla, skall i hennes omdömen träffa
n oväntad förklaring deröfver. När man ej är
an vid denna trakt från barndomen, utan an-
inder hit från någon landsort af annan karakter,
. ex. från Angermanland, Wärend, Kisa i Oster-
öthland, terasstrakterna vid Wettern och Wenern,
icsca sträckar af Sverices vestra kust. Gattland