om jag felade emot dem. Det är sannt, de skäl,
de an!öra, äro ej synnerligen goda. Men de äro
mina föräldrars, och mig tillbör att lyda. Jag
vet ej hvad beslut att tazsa i denna ytterlighet,
och likväl är det oundgängligt att taga ett. Det
är ni ensam, min bästa grefve, som kan decidera
mig. Jag känner eder vänskap för mig, edert
sunda förstånd, eder opartiskbet. Ni har först lärt
mig mina skyidigheter. Det tillhör eder att fort-
farande om dem undervisa mig, och bjelpa mig
att dem wppfylla. Jag fordrar af eder den stränga-
ste tystlåtenhet.
Grehe Belkes svar finnes ibland hans brefvex-
ling med Prinsen, dateradt Sturefors den 29 Sep-
tember 1765. Det är sådant det eznade denna
vårdiga man alt gifva, och synes ha bestämt Prin-
sens beslut.n
Huru prinsen, efter det personliga mötet, fann
sin gemål, och hvad bemötande denna sednare
rönte hos sin svärmor, derom förekommer föl-
jande:
Kronprinsen anträdde den 26 September 1766
resan att i Helsingborg möta sin brud. TI ett
bref till Grefve Carl Fredrik Scheffer 2) under
återresan beskrifver han sjelf detta möte. Prin-
sessans ankomst, säger han, var mer glänsande än
jag vintade och emottagelsen så anständig, som
Ständernas småaktiga sparsamhet och tiden med-
gåfvo. Trettio stora Danska slupar uppfvlida af
de förnämsta herrar vid hofvet, Generallöjtnanter,
vice Amiraler och blåa band följde Prinsessan,
som dessutom eskorterades af fyra fregatter och
en galer. jelf fördes hon i en dubbelslup, der
med henne befunno sig Svenska Ambassadören
Grefve Horn samt Grefvarne Danneschjöld och
Haxthausen, hennes öfverhofmästarinna Grefvin-
nan Trolle, och tvänne hoffröknar. Vid 60 fots
afstånd från stranden uppsteg hon på däcket.
Grefve Horn höli henne i högra, Gretve Danne:
schjöll i vänstra handen. Jag erkänner att jag
ej I min lefnad sett ett skönare skådespel. Prin-
sessans anblick var ganska ädel, och kontrasten
emettan Grefve Horns utseende, som är mycket
till hans fördel, då han representerar, och den
gam!e Grefve Danneschjöld, hvars ålder gjorde
honom vördnadsvärd, bildade en fullkomlig tafla.
Jag har aldrig sett en större samling af distingue-
råde personer. — Prinsen af Hessen 5) kom äf-
ven öfver på en fjerdedels timme med prinses-
san. Det är en ung man, som synes ge stora
förhöppsingar. Jag öfvergår nu till att säga er
huru jaz finner prinsessan. -Hon ser bra ut, utan
att vara vacker, är mycket väl vext, presenterar
sig med värdighet, är något för artig för hennes
rang, men högst blyg, och mer än som pissar
ett fruntimmer af stånd. Hon är sjelfva godhe-
ten, stilla och mild, och, för att döma af hennes
bref, saknar ej qvickhet; ehuru hennes ytterliga
blyghet hindrar benne att visa det i konversatio-
nen. Med ett ord, jag försäkrar er, att jag i
benne tror mig ha fått en hustru, som passar
mig. Hon har skönhet nog att vara behaglig, ej
nog att förvrida hufvudet på mig, hon har till-
räcklizt förstånd att ej bära sig dumt åt, och ljuf-
het nog i karakteren att ej vilja tillvälla sig ett
välde öfver mig, hvarom jag är oändligen svart-
sjuk. Allt hvåd jag kan säga är, att jag ej tror
mig ha illa användt min tid. Det skall visa sig
på sin tid och ort; men detta är hemligheter,
som jag ej vågar anförtro åt pennan.
Den gamla Drottningens köld, för att ej säga
mer, mot den unga Kronprinsessan gjorde den
sednares ställning vid hofvet från början oangenäm.
Kronprinsens egen i detta afseende emelan sin
mor och sin gemål var lika grannlaga, som obe-
haglig. Han sökte - sätta sig öfver detta obehag,
men tvånget aflägsnade honom från bägge. Han
beklagar sig öfver denna sin mors vedervilja och
öfver allt det sqvaller, som derigenom förorsaka-
des inom begge hofven och ibland allmänheten.
— Jag gör ej så mycket afseende derpå för min
ezen person — skrifver ban till Grefve Carl Fre-
drik Scheffer 4) -—-som för Prinsessan, som ännu
är publikens ögonsten. Sista Fredag, som var
hennes födelsedag, har jag trott anständigt att ge
en liten fest. Jag lät vid Haga (som jag byrt
för denna sommar) uppsätta en löfsal, der vi su-
perade. Salongen och parterren utanför voro il-
luminerade. och en koncert uppfördes under su-
påen. Jag hade mycket bedt att mina bröder
skulle få ti!lståhd att komma, men fåfängt; och
af kungliga. huset syntes ingen för att komplimen-
tera Prinsessan.. Slutligen skickade man två sorg-
klädda kämmarherrar med detta uppdrag, Här
hade vi aflagt hofsorgen. Jag kan ej beskrifva
hvilket intryek dessa sorgkläder gjorde. — Lägg
2) Dateradt Götheborg den 45 Oktober 1766. T:S.
Grefve C. F. Scheffer var nu aflägsnad ur Rådet, i
följ af 17635 års partihfälfning.
5) Carl, förmäld med Prinsessans syster Lovisa 1766.