finäftsminister skulle förelägga kammaren ett nyttlag förslag om förböjning af slagtoch malskatten, skullc ej de qvinliga deputerade resa sig i massa deremot,. ja yrka det totala afskaffandet af dylika omensklig afgifter, som tränga ända in i en fredlig familjs matrum? — Skulle de, när de väl kommit sig i farten med att tala, någonsin medgifva, att kammaren helt plötsligen genom ett kungligt patent blefye ajournerad på obestämd tid? — Skulle de ej under såfatta omständigheter förklara sessionen för permanent, och, liksom Mirabeau, blott gifva vika för bajonetterna? — Om fruntimmer varit bisittarinnor i censurkollegium, skulle de ej hellre bafva med interdikt belagt Streckfuss Garantieen eller någon gammal huspostilla, än det unga Tysklands skrifter? — Skulle betänksamma, qvinliga polispresidenser förfölja tjugufemåriga, älsk värda demagoger för wpolitische Umtriebe? — Idel afrågor, förtjenta att göras, som Falstaff säger. — aEn utmärkt man inom hemliga polisen borde åtminstone bära en — rysk orden. Honni soit qui mal ypnson— — rr aJuste milieu. Buridans åsna, som svalt ibjäl emellan två höstackar, emedan hon ej visste hvilkendera hon borde börja att bespisa sig med, var likväl långt klokare än juste milieu, som på ena sidan om sig har en höstack och på den andra ingen, men icke desto mindre dör af svält, emedan den gyllene medelvägen mellan Intet och Något lärer vara den bästa. Det gifs ej någon värre hädelse mot Andens guddom än detta mångbeprisade juste milieu, ur-philisternas och hermaphroditernas religion. De hafva hvarken kraft, att göra det onda eller enthusiasm för det ädla. Natten förskräcker dem med sitt tjocka mörker och dagen bländar dem med sin klarhet. De kunna hvarken vara örnar, som stiga mot solen, ej heller nattliga roffoglar; blott i skymningen flyga de sin låga läderlappsflygt. Om verldslig rättvisa funnes på jorden, så hade juste milieu, till följe af sitt andliga obestånd längesedan blifvit satt under adminisration. — — — Tyskarne lefva alltjemt i en sylvesternatt, i hvilken, enligt deras mening, ett dystert, utlefvadt fordom tillsluter sitt öga, och en lofyande framtid Jeende uppslår sitt sköna barnöga. — Så ofta ett år eller århundrade dör eller födes (och det sker i hvarje minut), sjunka de rörda till hvarandras bröst och kyssa hvarandra och dricka mycket punsch och ropa: pereat det gamla, lefve det nya! Så ofta i genealogiska kalendern en liten ny förändring inträder, löpa de ur sina hvardagsråckar in i sina bästa helgdagskläder, och gå om middagen på vaktparaden och om aftonen på theatern, och äro i enthusiasmen så confusa, att de icke ens veta, om Mozarts Titus (La clemenza di Tito) eller Victor Hugos Le rot gamuse uppföres. — De tro äfvenledes, att tidens orm byter om skinn, så ofta armåen aflägger en gammal uniform och påtager en ny. — — — — — ——— Det tyska hoppet har mer industri, än den tyska handelsandan. Det förstår att begagna allt. Af Kölnerdomens fullbyggnad spår det Tysklands regeneration, och när någon ny kungsgård med en byzantinsk facade anlägges eller en hofmålare målar konungens bild, inför hvilken knäböjande delinqventer sedan skola göra afbön, så profeterar det ur dessa fenomener nya förbopnningsfulla tider för konsten. — — Den lök, som man efter årtusenden fann i handen på en egyptisk mumie, grodde och grönskade gladt, då den sattes i frisk, tysk jord. — — — — — -— Tyska mumie! efter hur många årtusenden skola lina förhoppningar gro och grönska så gladt, som denna lök från pharaonernas tider? — 0