finäftsminister skulle förelägga kammaren ett nyttlag
förslag om förböjning af slagt- och malskatten, skullc
ej de qvinliga deputerade resa sig i massa deremot,.
ja yrka det totala afskaffandet af dylika omensklig
afgifter, som tränga ända in i en fredlig familjs mat-
rum? — Skulle de, när de väl kommit sig i farten
med att tala, någonsin medgifva, att kammaren helt
plötsligen genom ett kungligt patent blefye ajournerad
på obestämd tid? — Skulle de ej under såfatta om-
ständigheter förklara sessionen för permanent, och,
liksom Mirabeau, blott gifva vika för bajonetterna? —
Om fruntimmer varit bisittarinnor i censurkollegium,
skulle de ej hellre bafva med interdikt belagt Streck-
fuss Garantieen eller någon gammal huspostilla, än
det unga Tysklands skrifter? — Skulle betänksamma,
qvinliga polispresidenser förfölja tjugufemåriga, älsk
värda demagoger för wpolitische Umtriebe? — Idel
afrågor, förtjenta att göras, som Falstaff säger. —
aEn utmärkt man inom hemliga polisen borde åt-
minstone bära en — rysk orden. Honni soit qui mal
ypnson— — rr
aJuste milieu. Buridans åsna, som svalt ibjäl emel-
lan två höstackar, emedan hon ej visste hvilkendera
hon borde börja att bespisa sig med, var likväl långt
klokare än juste milieu, som på ena sidan om sig har
en höstack och på den andra ingen, men icke desto
mindre dör af svält, emedan den gyllene medelvägen
mellan Intet och Något lärer vara den bästa. Det gifs
ej någon värre hädelse mot Andens guddom än detta
mångbeprisade juste milieu, ur-philisternas och her-
maphroditernas religion. De hafva hvarken kraft, att
göra det onda eller enthusiasm för det ädla. Natten
förskräcker dem med sitt tjocka mörker och dagen
bländar dem med sin klarhet. De kunna hvarken va-
ra örnar, som stiga mot solen, ej heller nattliga rof-
foglar; blott i skymningen flyga de sin låga läderlapps-
flygt. Om verldslig rättvisa funnes på jorden, så ha-
de juste milieu, till följe af sitt andliga obestånd län-
gesedan blifvit satt under adminisration. — — —
Tyskarne lefva alltjemt i en sylvesternatt, i hvil-
ken, enligt deras mening, ett dystert, utlefvadt for-
dom tillsluter sitt öga, och en lofyande framtid Jeen-
de uppslår sitt sköna barnöga. — Så ofta ett år el-
ler århundrade dör eller födes (och det sker i hvarje
minut), sjunka de rörda till hvarandras bröst och kyssa
hvarandra och dricka mycket punsch och ropa: pe-
reat det gamla, lefve det nya! Så ofta i genealo-
giska kalendern en liten ny förändring inträder, löpa
de ur sina hvardagsråckar in i sina bästa helgdags-
kläder, och gå om middagen på vaktparaden och om
aftonen på theatern, och äro i enthusiasmen så con-
fusa, att de icke ens veta, om Mozarts Titus (La
clemenza di Tito) eller Victor Hugos Le rot ga-
muse uppföres. — De tro äfvenledes, att tidens orm
byter om skinn, så ofta armåen aflägger en gammal
uniform och påtager en ny. — — — — — ———
Det tyska hoppet har mer industri, än den tyska
handelsandan. Det förstår att begagna allt. Af Köl-
nerdomens fullbyggnad spår det Tysklands regenera-
tion, och när någon ny kungsgård med en byzantinsk
facade anlägges eller en hofmålare målar konungens
bild, inför hvilken knäböjande delinqventer sedan
skola göra afbön, så profeterar det ur dessa fenome-
ner nya förbopnningsfulla tider för konsten. — —
Den lök, som man efter årtusenden fann i handen
på en egyptisk mumie, grodde och grönskade gladt,
då den sattes i frisk, tysk jord. — — — — — -—
Tyska mumie! efter hur många årtusenden skola
lina förhoppningar gro och grönska så gladt, som
denna lök från pharaonernas tider?
— 0