TV AAA OM OMAMVAR UM PIL, INTCU USU antika passionens hela tragiska heroism, hata — ända till förintelse. — Må vår småaktiga kulturs oafvisliga tyranni syndersplittra qvinnans hjerta i tusende småaktiga karrikaturer, må modet med alla sina lappar betäcka det ända till oigenkännlighet, må mannen, som tillegnar sig det skapande snillets monopolium, skänka ett medlidsamt småleende åt de litterära blåstrumporna; qvinnans passion kan dock ännu i vår kälkborgerliga tid uppträda på den tragiska kothurnen, medan den beräknande mannen sköter sina affärer på lifvets börs! En mor, vid sitt slumrande barns vagga, kan ännu gråta en madonnas saliga tårar; vid ett älskadt barns likkista är hvarje mor en mater dolorosa med svärdet i hjertat! — — — — — — Medeltidsmenniskorna voro ett slags vandrande domkyrkor, med brokiga architektoniska fasader, fulla af snäckformigt vridna sirater, knoppar och spetsar. Allt slamrade och skramlade på dem, så att de, för bullret af deras gång, på länge ej förnummo ljudet af tidens rullande bjul. De buro i denna massiva klädebednad på sätt och vis sitt eget fängelse alltid med sig, och kunde fördenskull ej göra några stora språng, hvarken andliga eller andra. Men en sådan der modern, snäf menniska, med sina kortklippta hår, med den vecklösa, tätt åtsittande fracken och den glatta halsduken, ofvan hvilken hufvudet tankelystet inskådar i verlden, hörer redan, såsom yttre företeelse, till mouvementet, och kan fördenskull aldrig stå under för noggrann inspection, — —— — so on OL Ordspråket De mortuis nil nisi bene gäller sedan urminnes tid om den romerske kejsaren, men omvändt. — Och en blek historieskrifvare följer honom tigande, som en otreflig skugga, på alla hans stigar. Genom palatsets lönligaste gångar smyger han efter honom; han står bakom hans thron, när han tegerar; ! han står vid hans bord, när bägaren cirkulerar; han intränger i hans boudoir och lyssnar på hans drömmar, Gourmanden: aSom han ej älskar någon annan rörelse, än den peristaltiska, så är honom vår tids libe-: Tala amuvemang outhärdligt, ehuru han annars i si-! na åsigter är en riktig cosmopolit, och icke har någon id om nationalhat. Han älskar ryssarne för detas kaviar, fransoserna för deras soppor och pastejer, engelsmännen för deras många goda egenskaper, aturt-1 le och amac turtle, aroast beef,, cplumpudding, apie och alla de andra engelska nationaldygderna,l! hvilka å embetes vägnar fungera på den jättestora matsedeln till ett lordmayors kalas; han älskar pomrarne för deras gåsbröst, westphalerna för deras skin-! ka, hamburgarne för deras rökta kött. — — — —IJI u Väl kan en kamel aldrig gå genom ett nålsöga; s men den rike, vore han än så tjock som den salige li Priorn af S:t Gallen, kan ingå i himmelriket genom den trånga öppningen på en fattigbössalp — — — — aVisserligen, itider af högsta fara, då Kolnerdömen speglar sig i Rhen, hvilket den blott plägar göra under ganska betärkliga omständigheter, antager tyskan, med högvederbörBligt tillstånd ett slags politisk schwung; då kallas hvarje potatisland en ÄGau och hederliga småstadsboar promoveras till cMannen, och hvarje sömmerska förvandlas hastigt och lustigt till en tysk aMaid. — Men detta är den politiska defensivstilen,s som vanligen uppbådas på samma gång som landt-! stormen: till offensiven har vårt språk ännu ej hunnit. , När tysken vill taga i anspråk sin enklaste politiska s rättighet, hviken blifvit honom på stämpladt pappers så lagligen bebrefvyad, som hans hustru genom gifter-t målskontraktet, så klausulerar han sir fordran med så många kurialsirater, högaktningsepisoder, respekt-b streck och så många försäkringar om en aldrig slock-lq nande kärlek och trohet, att man snarare kunde hål-lu la det hela för en skräddargesälls kärleksbref, än förf en på lagliga skäl grundad fordran., — — — — — k Minnesvårdar öfver store män, När någonstädes f en fattig poet dör, sen han vänjt sig af med att äta, h äro Tysklands domkyrkor kapabla att under de första u sex veckorna efter hans död visa sig helt och hållet ils svart -kråpe, och de påföljande sex veckorna i hvita i bufvudbonader, liksom bade någon hofmarskalk ochlh ceremonimästare föreskrifvit dem det. Då anordnasjs en stor odödlighetspicknick af någon konstkomite ochldq hela Tyskland uppfordras att bidraga till en minnesp vård öfver en odödlig b —— — — — — — LL d Hvad behöfver vår Wolfgang Mozart ett monu-lr ment? — Vandrar han icke ännu ibland oss, de from-g ma och rättrogna, för hvilka hans tonevangelium blif-9 vit uppenbaradt? — I hvarje lada, der bans Don Juan, 0 detta jätteverk, som ingen karrikering, ingen förnesj dring förmår att beröfva tecknen till dess gudemliga!n härkomst, uppföres af kringvandrande trupper, medlu talgljuseklärering och förstämda fioler, reses åt honom k ett sublimare monument, än .om ni stjelper hela detlsg: bäijerska Walhalla öfver hans graf! — — — — —Jh En dag blef fyrspannet för segervagnen på Branju denburgerporten i Berlin helt istadigt; hästarna skra-di pade och stampade och kunde knappast tyglas, och oc portvakten måste gå i gevär, liksom alltid, när enlm stabsofficer eller ett folkuplopp visar sig. Naturligt-ac vis uttalades mångahanda gissningar öfver detta oer-så börda fenomen. Några trodde, att det betydde krig ör med Frankrike, andra mente, att en revolution ut-jär brustit i preussiska Holland; men den evangeliska kyr-f kotidniegen försäkrar, att ett apokalyptiskt underverk la skett, för att radikalt komma nationalismen på skam. ne — Morgonen derefter läste man på listan öfver an-jrä komne resande: cHerr Riddaren Frans Liszt, Tonkonstni här. — Men från den dagen timade så många un-så derverk i Berlin, som i Rom före den store Juliusne Cesars död. — Berlinarne, hvilkas blod annars, lik-j— som den helige Januarii, kom i flytning blott en gång ga om året och knappast en gång, började plötsligen att)ok bli hetlefrade, liksom fiskarehören i Den stumma från he Portici, samt att totalt vanslägtas. — — — — Jhe aDen hercliga polisen i Stehelyska kaffehuset med-nä gaf tankefrihet och censorerna voro så konfusa, att de för vägrade tryckningen af en å embetes vägnar författad af xupgörelse öfver en ordensutnämning; men läto en ar-fat ikel om atillståndet i riket obehindrad inflyta urlan Königsbergertidningen i den Vossiska., — — — —J; Qvinnans emancipation. Med den förste cigarr, I tid om Aurora Dudevant tände, tändes äfven kunskapens sar ackla för qvinnokönet, ehuru theologerna hittills fal-båc skeligen trodde, att sådant redan skett, då Eva bet ili si pl nn SSL LL båc Fruntimren skrifva ej mer bleka försakelseromaner, I il vederqvickelselektyr för decenta, slätkammade af-lgår onsångspredikanter, utan käcka noveller, fullblodigtkär krattande, som Boccaccios Decamerone, och rikligenret: rydda med filosofiska och politiska arabesker. — För för e hittills bestående, sociala theoriernas fötter kasta)huf e, jemte den utmanande handsken, äfven ett blödan-på e, sönderslitet qvinnobjerta och ropa: ase, detta haf-för en j gjort af osst — Den hittills i sådan helgd håll-låte a sAlicka laman : dat naliticka ach idaalla Ilfvne so fo