TV AAA OM OMAMVAR UM PIL, INTCU USU
antika passionens hela tragiska heroism, hata — ända
till förintelse. — Må vår småaktiga kulturs oafvisliga
tyranni syndersplittra qvinnans hjerta i tusende små-
aktiga karrikaturer, må modet med alla sina lappar
betäcka det ända till oigenkännlighet, må mannen,
som tillegnar sig det skapande snillets monopolium,
skänka ett medlidsamt småleende åt de litterära blå-
strumporna; qvinnans passion kan dock ännu i vår
kälkborgerliga tid uppträda på den tragiska kothurnen,
medan den beräknande mannen sköter sina affärer
på lifvets börs! En mor, vid sitt slumrande barns
vagga, kan ännu gråta en madonnas saliga tårar;
vid ett älskadt barns likkista är hvarje mor en mater
dolorosa med svärdet i hjertat! — — — — — —
Medeltidsmenniskorna voro ett slags vandrande dom-
kyrkor, med brokiga architektoniska fasader, fulla af
snäckformigt vridna sirater, knoppar och spetsar. Allt
slamrade och skramlade på dem, så att de, för bull-
ret af deras gång, på länge ej förnummo ljudet af ti-
dens rullande bjul. De buro i denna massiva kläde-
bednad på sätt och vis sitt eget fängelse alltid med
sig, och kunde fördenskull ej göra några stora språng,
hvarken andliga eller andra. Men en sådan der mo-
dern, snäf menniska, med sina kortklippta hår, med
den vecklösa, tätt åtsittande fracken och den glatta
halsduken, ofvan hvilken hufvudet tankelystet inskådar
i verlden, hörer redan, såsom yttre företeelse, till mou-
vementet, och kan fördenskull aldrig stå under för
noggrann inspection, — —— — so on OL
Ordspråket De mortuis nil nisi bene gäller se-
dan urminnes tid om den romerske kejsaren, men om-
vändt. — Och en blek historieskrifvare följer honom
tigande, som en otreflig skugga, på alla hans stigar.
Genom palatsets lönligaste gångar smyger han efter
honom; han står bakom hans thron, när han tegerar; !
han står vid hans bord, när bägaren cirkulerar; han
intränger i hans boudoir och lyssnar på hans drömmar,
Gourmanden: aSom han ej älskar någon annan rö-
relse, än den peristaltiska, så är honom vår tids libe-:
Tala amuvemang outhärdligt, ehuru han annars i si-!
na åsigter är en riktig cosmopolit, och icke har nå-
gon id om nationalhat. Han älskar ryssarne för de-
tas kaviar, fransoserna för deras soppor och pastejer,
engelsmännen för deras många goda egenskaper, aturt-1
le och amac turtle, aroast beef,, cplumpudding,
apie och alla de andra engelska nationaldygderna,l!
hvilka å embetes vägnar fungera på den jättestora
matsedeln till ett lordmayors kalas; han älskar pom-
rarne för deras gåsbröst, westphalerna för deras skin-!
ka, hamburgarne för deras rökta kött. — — — —IJI
u Väl kan en kamel aldrig gå genom ett nålsöga; s
men den rike, vore han än så tjock som den salige li
Priorn af S:t Gallen, kan ingå i himmelriket genom
den trånga öppningen på en fattigbössalp — — — —
aVisserligen, itider af högsta fara, då Kolnerdömen
speglar sig i Rhen, hvilket den blott plägar göra un-
der ganska betärkliga omständigheter, antager tyskan,
med högvederbörBligt tillstånd ett slags politisk schwung;
då kallas hvarje potatisland en ÄGau och hederliga
småstadsboar promoveras till cMannen, och hvarje
sömmerska förvandlas hastigt och lustigt till en tysk
aMaid. — Men detta är den politiska defensivstilen,s
som vanligen uppbådas på samma gång som landt-!
stormen: till offensiven har vårt språk ännu ej hunnit. ,
När tysken vill taga i anspråk sin enklaste politiska s
rättighet, hviken blifvit honom på stämpladt pappers
så lagligen bebrefvyad, som hans hustru genom gifter-t
målskontraktet, så klausulerar han sir fordran med
så många kurialsirater, högaktningsepisoder, respekt-b
streck och så många försäkringar om en aldrig slock-lq
nande kärlek och trohet, att man snarare kunde hål-lu
la det hela för en skräddargesälls kärleksbref, än förf
en på lagliga skäl grundad fordran., — — — — — k
Minnesvårdar öfver store män, När någonstädes f
en fattig poet dör, sen han vänjt sig af med att äta, h
äro Tysklands domkyrkor kapabla att under de första u
sex veckorna efter hans död visa sig helt och hållet ils
svart -kråpe, och de påföljande sex veckorna i hvita i
bufvudbonader, liksom bade någon hofmarskalk ochlh
ceremonimästare föreskrifvit dem det. Då anordnasjs
en stor odödlighetspicknick af någon konstkomite ochldq
hela Tyskland uppfordras att bidraga till en minnes- p
vård öfver en odödlig b —— — — — — — LL d
Hvad behöfver vår Wolfgang Mozart ett monu-lr
ment? — Vandrar han icke ännu ibland oss, de from-g
ma och rättrogna, för hvilka hans tonevangelium blif-9
vit uppenbaradt? — I hvarje lada, der bans Don Juan, 0
detta jätteverk, som ingen karrikering, ingen förne- sj
dring förmår att beröfva tecknen till dess gudemliga!n
härkomst, uppföres af kringvandrande trupper, medlu
talgljuseklärering och förstämda fioler, reses åt honom k
ett sublimare monument, än .om ni stjelper hela detlsg:
bäijerska Walhalla öfver hans graf! — — — — —Jh
En dag blef fyrspannet för segervagnen på Bran- ju
denburgerporten i Berlin helt istadigt; hästarna skra-di
pade och stampade och kunde knappast tyglas, och oc
portvakten måste gå i gevär, liksom alltid, när enlm
stabsofficer eller ett folkuplopp visar sig. Naturligt-ac
vis uttalades mångahanda gissningar öfver detta oer-så
börda fenomen. Några trodde, att det betydde krig ör
med Frankrike, andra mente, att en revolution ut-jär
brustit i preussiska Holland; men den evangeliska kyr-f
kotidniegen försäkrar, att ett apokalyptiskt underverk la
skett, för att radikalt komma nationalismen på skam. ne
— Morgonen derefter läste man på listan öfver an-jrä
komne resande: cHerr Riddaren Frans Liszt, Tonkonst- ni
här. — Men från den dagen timade så många un-så
derverk i Berlin, som i Rom före den store Juliusne
Cesars död. — Berlinarne, hvilkas blod annars, lik-j—
som den helige Januarii, kom i flytning blott en gång ga
om året och knappast en gång, började plötsligen att)ok
bli hetlefrade, liksom fiskarehören i Den stumma från he
Portici, samt att totalt vanslägtas. — — — — Jhe
aDen hercliga polisen i Stehelyska kaffehuset med-nä
gaf tankefrihet och censorerna voro så konfusa, att de för
vägrade tryckningen af en å embetes vägnar författad af
xupgörelse öfver en ordensutnämning; men läto en ar-fat
ikel om atillståndet i riket obehindrad inflyta urlan
Königsbergertidningen i den Vossiska., — — — —J;
Qvinnans emancipation. Med den förste cigarr, I tid
om Aurora Dudevant tände, tändes äfven kunskapens sar
ackla för qvinnokönet, ehuru theologerna hittills fal-båc
skeligen trodde, att sådant redan skett, då Eva bet ili si
pl nn SSL LL båc
Fruntimren skrifva ej mer bleka försakelseromaner, I
il vederqvickelselektyr för decenta, slätkammade af-lgår
onsångspredikanter, utan käcka noveller, fullblodigtkär
krattande, som Boccaccios Decamerone, och rikligenret:
rydda med filosofiska och politiska arabesker. — För för
e hittills bestående, sociala theoriernas fötter kasta)huf
e, jemte den utmanande handsken, äfven ett blödan-på
e, sönderslitet qvinnobjerta och ropa: ase, detta haf-för
en j gjort af osst — Den hittills i sådan helgd håll-låte
a sAlicka laman : dat naliticka ach idaalla Ilfvne so fo