han icke åt sin egenskap af regent kunde upp-
offra. den ärorika. titeln af söldat. Fans närvaro,
den glans som omgaf honom, -skulle, ingifva mod
hos de laglydiga öch fruktån Ho5 de -upproriska;
och detta kunde blott ögillas af dem, som äro
den offentliga såkens, hemliga : fiender, .samt om-
gärda och maskera sig . medelst,. former, som de
förklara på sitt vis. Om regeringen vid dessa
begge tillfällen tagit sin WViNflykt till undantags-
åtgärder, som icke varit föreskrifna af lagarna,
torde enhvar dervid böra erinra sig de friaste
äldre och nyare folkens historia. Cortes hade ut-
talat sig för regeringensåtgärd vid det första till-
fället. Den vid det sednare, är nu underkastad
deras granskning, oaktadt passionernas närvarande
trotsighet och tygellöshet. Vid det ena,, säger han,
antog jag en ministeres afskedsbegäran, hvilkens
endtledigande de deputerades församling eljest hade
yrkat; vid tvenne tillfällen upplöste jag kamrarne
och vände mig, med konstitutionen i handen, till
folkets fosterlandskänsla. Grundlgen bar inrymt
åt mig rättigheten härtill. Han ordar derefter
mycket om orsaken hvarföre i de representativa
staterna verkställande makten måste ega ett så-
dant prerogativ. Han försvarar sin rättighet och
lagenligheten af sättet hvarpå han sökt att bilda
den nya ministeren, äfven i det afseendet, att
ej alla dess ledamöter voro valda medlem-
mar af Cortes. Han säger sig hafva i allt följt
grundlagen; ty han visste bäst, att i den fanns
hans enda styrka och att utan den, vore en af-
grund öppnad för honom. Hvad angick de löm-
ska beskyllningarna, att hån ville förlänga ti-
den för sitt regentskap, skulle han ej ens nedliåta
sig till en förklaring deröfver, om ej hans rege-
ringsförklaring och hans redan afgifna försäkringar
till statens högsta korporation (Cortes) kunde vara
nog. Huru skulle han vilja fördröja den 1ytkli-
gaste dagen i sin lefnad? Hade han icke de
sköna exemplen af så många oegeunyttiga män,
som måste uppmuntra honom, att icke likna så-
dane som trampat sina folks lagar under fötterna.
Jag äger ej deras anda, säger han; deras stolthet lif-
var mig lika litet., De flesta hafva förfärligteraffats
för sina usurpationer. Fasta landets diktator slöt
sina dagar på en stel klippai verldshafvet. Dessa
stora män glädja sig af en ära, som kostar mensk-
ligheten alltför mycket, och Waldemar Espartero,
född i ringa stånd och uppfödd till-att tjena sit!
fosterlands frihet och Drottningen, skall återgå till
sitt enskilda lif, nöjd att hafva uppfyllt sina plig-
ter och att till lön hafva vunnit alla hedersmäns
aktning. Han frågar, om man finner : samma
öppenhet hos dem, som söka störta landet i nya
oroligheter, och om de som plantera upprors-
fanan, med samma enthusiasm som han, åkalla
fäderneslandets namn? Nej! utropar han: För-
nuftet och rättvisan äro på min sida! jag fruk-
tar ej; ty jag stödjer mig på grundlagen. Han är
lifvad af samma förtroende, som alltid frihetens
loyala, goda och sanna vänner, armeen; flottan,
nationalmilisen, alla -Spaniorer : som ;, äro värdiga
detta namn, ingifvit honom. De skola bistå ho-
nom att undertrycka den rörelse, som synes hota
med nya olyckor. Han måste öfverleana åt
Cortes, väl bevarade, de heliga ägodelarna af Drott-
ningens thron och Regentvärdigheten, ty Cortes
tillhörde det att afgöra de allvarliga frågor som
nu uppröra sinnena; han skall ej gilva dem till
pris åt anarkien och åt passionernas vilda hvirfvel,
0. S. V.
Efter utfärdandet af detta manifest hade en för-
ordning blifvit utgifven, hvari hvarje bildande a!
juntor förklaras upproriskt och olagligt samt med-
lemmarne hotade med hårdaste straff. Den 45
hade nationalmilisen i Madrid passerat mönstring
och emottågit Espartero mycket väl. ; I Sevilla
har general Caratela undertryckt en folkrörelse:
men Vortona har utfärdat en förklarmg möt Re-
genten, och folket i Figueras lärer ityomgit garni-
sonen att aftåga. i ara
Angående general Zurbanos öde, gå de. mest stri-
diga rykten. Enligt ett skulle hanyd. 41 hafva
intagit staden Beus; men bref af dd 49 öfver
Perpignan omtials, att han blifvit öfvergilven a
sina trupper och hängd, sedan öronen förut af-
skurits. A a.
STORBRITANNIEN,
I Underhuset diskuteras billen om folkets i
Irland afväpning, men bade ej ännu vid postens
SEEDA KY SAER SA VIDVENTENNES SSSK KRA KNESE SNES