der, För detta onda frones under nuvarande för-
hållanden intet annat botemedel än den allmänna
kristliga välgörenheten, som räcker en knapp skärf
åt dem som icke längre kunna försörja sig sjelf-
va, och i detta afseende har visserligen samhället
stora förbindelser, som åtminstone hos oss nog
litet blifva aflsedda.
Imeålertid har, såsom vi förut i förbigående
vidrört, nyssnämnde olägenhet gifvit en naturlig
anledning till många spekulationer huru den skulle
kunsna afbjelpas. Det är i synnerhet i Frankrike,
som många sålunda på allvar sysselsätta sig att
utfinna ett hvad de kalla en ny arbetsorganisa-
tion på ett sådant sätt, att alla samhällsmedlem-
mar derigenom skulle kunna äga ständig arbets-
förtjenst, och ingen utan eget förvållande behöfva
utarmas. Ingen har likväl der varit nog kort-
tänkt alt anse sådant kunnu vinnas genom skrå-
ens återställande såsom fordom, hvilket hvarken
ger någon absolut trygghet mot vådan af mästarnes
inbördes täflan eller innefattar ringaste säkerhet för
arbetarnes utkomst, då det tvertom verkar till
nedtryckandet af arbetslönerna. Deremot hafva,
såsom läsaren väl torde känna, flera serskilda sek-
ter uppstått under namn af Socialister, Fourieri-
sser, St. Simonister, Communister, hvilka tagit sa-
ken vida mera omfattande. Deras reformlära är
nemligen icke blott partiell, inskrärkande sig att
reglementera för serskilda yrkens utöfning och ang.
vilkoren för inträde deri eller för rättigheten att
idka näring på egen hand; den går hos dem alla
ut på en fullständig organisation af hela sem-
hället, och åsyftar, ehuru på olika sätt, att om-
stöpa :detta till en fullkomlig hierarki, ett slags
embetsmannaväsende och suveränt förmynderskap
öfver hela det borgerliga lifvet och dess berg-
ningsmedel. Härunder hafva, jemte en hel hop
fantastiska drömmar och tokerier, likväl äfven
många stora och sköna idger kommit i dagen, i
hvilka, ganska möjligt, torde ligga det för-
sta fröet till en i tidens längd inträdande ny sam-
hällsordning för hela menskligheten. Men alla
dessa läror hvila imedlertid på ett gemensamt
hufvudvilkor, och detta vilkor — ehuru man icke
bör påstå, att det för alltid skall blitva outför-
bart — ligger dock under den närvarande tiden
och troligen ännu för sekler så utanför kretsen af
de -rågande föreställningarna, och derföre äfven så
utom den närvarande möjlighetens gräns att ut-
föra, att icke en gång någon af de ifrågavarande
sekterna sjelf hittills ens i theorien, d. v. s. inom:
blotta tankens verld mäktat uppställa planen till
en: derefter lämpad och i alla sina detaljer utförd!
sambällsform, utan att denna i många delar fallit
in i — såsom man nu tycker, — det löjliga. Detta
villker är upphäfvandet af arfsrätten och af en
stor del af äganderätten. Samhället ensamt skulle
nemligen vara egare af all jord och disponent af!
alla näringar, och de särskilda individerna skulle af
regeringen och förvaltningen — som lik väl då skule
tillsättas efter den demokratiska principen, endast
på grund af medborgares förtroende — emottaga
sin sysselsättning, hvar och en efter sin fallenhet
och förmåga, på samma sätt, som embetsmän ra
erhålla sina tjensteförordnanden och befordringar.
Nu lärer visst ingen neka, att detta, såsom en;
tankebild, är ganska vackert, ja till och med poe-
tiskt skönt; men huru verkställa det, utan att
dels med detsarema tillintetgöra en af de mäkti-;)
gaste driffjädrarne till verksam åtrå efter egande
och besillning, dels råka in i ett ännu värre god-
tycke och förtryck, än det, sem för närvarande
stundom följer af den fria konkurrensen? Detta!
är just frågan; denna fråga har ännu igen förmått;
nöjåktigt besvara, och vi behöfve säkert icke gå
in i närmare detaljer, för att göra vigten deraf
begriplig för läsaren. I
-Lemnom nu denna stora fråga, för att slutligen
betrakta verkan af der fria konkurrensen i och
för sig sjelf, tillika med de påstådda olägenhe-
terna af machinernas utveckling oeh inflytande, ;
samt det intrång och te förluster, sem nya upp-:
finningar och förenklade arbetsmethoder förorsaka!
för de arbetande händer, hvilka förut varit sys-
selsatta i de yrken, deri uppfinningarna inträda. !
Det ikan då, såsom förut är sagdt, icke nekas, att
dessa olägenheter imellanåt ega rum, och det vore,
vid sådana tillfällen, kanske icke för mycket bhe- jj
gärdt af det allmänna, att påtänka någon utväg ;
till ersättnine åt dem. .som blifva för tillfället
;