mesta kommer sig deraf, att ... han ingen har,
och härmed vare teckningen af det yttre skalet
fulländad. Nu komma vi till inkromet:
Den unga landt-löjtnanten har merendels full-
komligt lika mycket verkliga kunskaper, som
löjtnanten från Stockholm, ty sådana (kunska-
per nemligen) finnas just icke så i massa eller
till öfverflöd i Stockholm, att de smitta ifrån
sig, och en löjtnant, det vill säga en icke-under-
löjtnant, han behöfver aldrig mera kunskaper,
än dem han samkade in till examen, och som
då — på samma gång — äfven stundom gingo
upp i rök, utan att lemna mera efter sig, än ett
afbrändt fyrverkeri, och löjtnanterne bry sig säl-
lan eller aldrig om att insamla dylika under sina
Stockholms-sejourers. Derstädes lägger han sig
obetydligt på vetenskaperna, som i allmänhet all-
tid äro hårdt stoppade madrasser, utan fastmer
å konster och handtverk, och går som oftast,
med stor framgång, i lära hos den dyraste mä-
stare, som något skrå kan uppvisa, nemligen tit.
Anton Kortmålare.
Men ... till alla unga löjtnanters stora heder,
både de, som varit i Stockholm och de, som al-
drig varit der, måste man dock sanningsenligt
säga, att de okunniga numera: höra till undanta-
gen, och att man ofta Nog ser ganska mycket
både kunskaper och kunskapsbegär hos dessa un-
ga Martis söner, som mången gång icke försmå att
tjenstgöra i Apollos och sånggudinnornas fredliga
tempel.
Visst ser man väl en och annan löjtnant, bå-
de af dem, som varit Stockholms-farere, och
ieke, hvars vetandes farkost är en lätt galeas, sir-
ligt tacklad ochZutstyrd med granna vimplar och