mesta kommer sig deraf, att ... han ingen har, och härmed vare teckningen af det yttre skalet fulländad. Nu komma vi till inkromet: Den unga landt-löjtnanten har merendels fullkomligt lika mycket verkliga kunskaper, som löjtnanten från Stockholm, ty sådana (kunskaper nemligen) finnas just icke så i massa eller till öfverflöd i Stockholm, att de smitta ifrån sig, och en löjtnant, det vill säga en icke-underlöjtnant, han behöfver aldrig mera kunskaper, än dem han samkade in till examen, och som då — på samma gång — äfven stundom gingo upp i rök, utan att lemna mera efter sig, än ett afbrändt fyrverkeri, och löjtnanterne bry sig sällan eller aldrig om att insamla dylika under sina Stockholms-sejourers. Derstädes lägger han sig obetydligt på vetenskaperna, som i allmänhet alltid äro hårdt stoppade madrasser, utan fastmer å konster och handtverk, och går som oftast, med stor framgång, i lära hos den dyraste mästare, som något skrå kan uppvisa, nemligen tit. Anton Kortmålare. Men ... till alla unga löjtnanters stora heder, både de, som varit i Stockholm och de, som aldrig varit der, måste man dock sanningsenligt säga, att de okunniga numera: höra till undantagen, och att man ofta Nog ser ganska mycket både kunskaper och kunskapsbegär hos dessa unga Martis söner, som mången gång icke försmå att tjenstgöra i Apollos och sånggudinnornas fredliga tempel. Visst ser man väl en och annan löjtnant, både af dem, som varit Stockholms-farere, och ieke, hvars vetandes farkost är en lätt galeas, sirligt tacklad ochZutstyrd med granna vimplar och