— — RAA — — — MMMM GUVERNANTEN ). EN GENBREMÅLNING ÅF ONSZEL ADAM. XX. FLICKSKOLAN. Pet finnes i städerna gator, dit sällan någon år, som åtminstone den förmögnare delen al beolkningen nästan aldrig besöker, det är nemligen å kallade bakgator; der bor endast fattigt folk i ojor, som ligga spridda långt ifrån hvarandra, ch för öfrigt fyllas de tomma mellanrummen ned trädgårdar och täppor, der bor den fattige ågeln och de fattiga menniskorna, och begge junga, glädja sig, lida och dö, utan att någon hbesymrar sig om dem. Vid dessa gator anlägger nan äfven sina välgörenhetsanstalter, de gömmas mdan, på det att man ej skall störas i sina gylene drömmar genom åsynen af de trasiga barren och de skröpliga gummorna, som der begynna och sluta den enkla bjeltedikten om en fortsatt strid emot nöd och brist, mot förförelser och brott. Det är en hel lefnad, använd såsom bataljdag, och först mot aftonen vet man hvem som har segrat, och om den gamla kan sjunga sitt Te Deum. Vid en sådan gata anlägger man också vanligen sina uppfostringsanstalter för de fattige, dessa inrättningar, som blifvit moderna, utan att man förstår deras omätliga vigt för framtiden. Det har blifvit tidens sed att fordra upplysning för alla, men få äro, som förstå och ännu färre, som vilja förstå hvad sådana inrättningar verka; de veta ej, att i ållonet, som de förakta, ligger en ek, som åt deras barnbarn skall skänka skugga och grönska; men de plantera ekållon, emedan det är modernt att plantera sådana, och uppfylla Försynens mening, utan att veta det och utan att ens vilja det. Man hade således äfven i Skråköping inrättat en fattigskola för flickor; denna skola hade blifwit förvisad till den mest bortgömda delen af staden; men ridhuset, spektakelhuset och balsalongen ligga på den största gatan. Likväl är flickskolan en välgörande inrättning, huru usel lönen för lärarinnan och huru njugg fattigdirek) Se Aftonbl. N:is 192, 123, 195, 196, 127, 128, 129, 430, 131, 132, 133, 134, 135, 136, 137, 159 140, 441, 142, 143, 144 och 145,