sista slutstenen af den allmänna omröstningen oci
derigenom inviga den till begagnande, så omstörtas p
en gång ett verk af hundratals mödofulla stunder ge
nom ett öfvervägande antal svarta kulor.
Hvad är nu väl orsaken till allt detta? Ei
stor mängd frågor finnes, hvaröfver man sett all;
något när oberoende organer af pressen i Frank.
rike yttra sig med en snart sagdt fullkomlig en
hällighet; ja, man har till och med under denn:
session funnit, att det allmänna intresset i några
visserligen få, statsekonomiska angelägenheter haf
regeringen på sin sida, men att de reformförslag
som häraf uppstått, likväl strandat emot mäktig:
privatintressens inflytande. Hvad kan, uppreps
vi, orsaken härtill vara, annat än den, att blanc
en nation af 33 millioner menniskor endast 230,00(
hafva rätt att deltaga i valen till representanter
men alla de öfriga äro derifrån uteslutna och följ-
aktligen de som utgöra ledamöter af kammarer
förnämligast äro valde ur en krets, som har föga
kännedom om eller åtminstone icke känning a
den stora mängdens behofver, af den mate-
riella och moraliska ställningen i samhällets nedre
regioner, som de flesta lagarne likväl framför allt
behöfva och måste afse. Om nu så stora olägen-
heter af en bristfällig representation ega rum
Frankrike, der likväl man måste medgifva, det
representationen åtminstone eger den betydenhet
och statsskicket den grad af konstitutionalitet, att
regeringen nästan alltid anser sig förpligtad att
antaga till verkställighet hvad kamrarna besluta,
huru skall man väl då karakterisera förhållandet
härstädes. Icke nog med de talrika binder, som
hof- och embetsmajoriteten på Riddarhuset samt
biskopsmajoriteten i presteståndet hos oss per fas
et nefas (såsom t. ex. genom det grundlagsvidriga
tilltaget att vägra till votering i förstärkt utskott
upptaga de båda andra ståndens propositioner)
lägga i vägen för att komma till ett resultat af
arbetena; utan hvarest man äfven finner, att när
ändtligen ett beslut hinner fattas och en under-
dånig önskan tillkännagifves hos regeringen om
något som allmänna tänkesättet anser utgöra fol-
kets önskan och behof, så får denna framställning
ofta antingen ligga i åratal utan uppmärksamhet,
eller också sönderrifves hela arbetet med ens ge-
nom ett afslag. Ett betraktande af dessa omstän-
digheter måste öfvertyga hvarje tänkande, att en
organisation af representationen efter landets kraf
år det vigtigaste föremål, åt hvilket man kan
egna sin omtanka, emedan man kan leda nästan
alla andra olägenheter och brytningar mellan sam-
hällsklasserna samt bibehållandet af missbruk och
dugligheter tillbaka till försummelsen att rena
tenna källa.
—— Ar mee