sista slutstenen af den allmänna omröstningen oci derigenom inviga den till begagnande, så omstörtas p en gång ett verk af hundratals mödofulla stunder ge nom ett öfvervägande antal svarta kulor. Hvad är nu väl orsaken till allt detta? Ei stor mängd frågor finnes, hvaröfver man sett all; något när oberoende organer af pressen i Frank. rike yttra sig med en snart sagdt fullkomlig en hällighet; ja, man har till och med under denn: session funnit, att det allmänna intresset i några visserligen få, statsekonomiska angelägenheter haf regeringen på sin sida, men att de reformförslag som häraf uppstått, likväl strandat emot mäktig: privatintressens inflytande. Hvad kan, uppreps vi, orsaken härtill vara, annat än den, att blanc en nation af 33 millioner menniskor endast 230,00( hafva rätt att deltaga i valen till representanter men alla de öfriga äro derifrån uteslutna och följaktligen de som utgöra ledamöter af kammarer förnämligast äro valde ur en krets, som har föga kännedom om eller åtminstone icke känning a den stora mängdens behofver, af den materiella och moraliska ställningen i samhällets nedre regioner, som de flesta lagarne likväl framför allt behöfva och måste afse. Om nu så stora olägenheter af en bristfällig representation ega rum Frankrike, der likväl man måste medgifva, det representationen åtminstone eger den betydenhet och statsskicket den grad af konstitutionalitet, att regeringen nästan alltid anser sig förpligtad att antaga till verkställighet hvad kamrarna besluta, huru skall man väl då karakterisera förhållandet härstädes. Icke nog med de talrika binder, som hofoch embetsmajoriteten på Riddarhuset samt biskopsmajoriteten i presteståndet hos oss per fas et nefas (såsom t. ex. genom det grundlagsvidriga tilltaget att vägra till votering i förstärkt utskott upptaga de båda andra ståndens propositioner) lägga i vägen för att komma till ett resultat af arbetena; utan hvarest man äfven finner, att när ändtligen ett beslut hinner fattas och en underdånig önskan tillkännagifves hos regeringen om något som allmänna tänkesättet anser utgöra folkets önskan och behof, så får denna framställning ofta antingen ligga i åratal utan uppmärksamhet, eller också sönderrifves hela arbetet med ens genom ett afslag. Ett betraktande af dessa omständigheter måste öfvertyga hvarje tänkande, att en organisation af representationen efter landets kraf år det vigtigaste föremål, åt hvilket man kan egna sin omtanka, emedan man kan leda nästan alla andra olägenheter och brytningar mellan samhällsklasserna samt bibehållandet af missbruk och dugligheter tillbaka till försummelsen att rena tenna källa. —— Ar mee