mycket af dig, för att någonsin mera längta från
hemmet, jag har nu tagit reda på många saker.
Du, Julie, bar hulpit dem, som jag genom mitt
slarf störtat i förderfvet, tack Julie.
Moajorskan började gråta; det var elt så ovan-
ligt uttryck hos hennes man, att hon nästan fruk-
tade för hans helsa, men det röjde likväl, buru
mycket verkligt godt låg på bottnen i hans själ.
De begge makarne föllo i hvarandras armar och
märkte ej förr än sent mamsell Åkerlind, som
stod på tröskeln.
Kom hit, Charlotte! ropade frun, då hon såg
sin vän, och deltag i min lycka; min Gustaf
håller ännu af mig, som fordom.
aMera och mycket meran, sade majorenn, pjag
älskar dig mera med hvarje dag.,
I Denna händelse blef en vändningspunkt i ma-
jorens lif, han blef mera hemma och vande sig
sttåningom vid att älska sin egendom, att finna
nöje af att beskåda sina egna åkrar och fiska i
sin egen, lilla insjö. Så blef han också slutligen
femtamd och den annalkalde åldern gjorde
shonom allt mera nöjd med stillhet och lugn.
Den ende, som ej synnerligen tyckte om ändrin-
gen, var inspektoren, som, efter den dagen, blef
strängt eftersedd och många gånger höll på att
få lemna sin goda tjenst; majoren hade blifvit en
uppmärksam busbonde och tillgänglig för den us-
laste af sina många underhafvande.
Om en blomma omflyttas i en annan jordmin,
försättes ur skuggan i solljuset eller tvärtom, för-
ändrar hon sig, grönskar upp eller vissnar; så är
det äfven med menniskor, då hennes ställning i
lifvet förändras. Majorskans lynne blef småningom
lättare och hennes helsa starkare, och numera