eende blifvit stadgadt, att, med undantag af ständiga altupplag. der sådana ega rum, inga varor må njuta ederlagsrätt utöfver 3 år, från den dag, då godset, å örsta upplagsorten, till nederlag angifvits; att, med agde undantag, det nederlagsgods, som icke under lenna tid blifvit, i vederbörlig ordning, återutfördt Her förtulladt, skall, om det är till införsel förbjudet, inses hemfallet till kronan, och, om det är till inörsel lofgifyvet, genom tullverkets försorg, för egarens äkning, å auktion försäljas; att, om det lofgifne godset inder upplagstiden blifvit så minskadt eller försämadt, att det icke lemnar tillgång för kronan, till utbekommande af dess rätt, skillnadsbeloppet då skall hos godsegaren, genom exekutif åtgärd, utsökas: att, om förbjudet gods befinnes å nederlaget hafva undersätt minskning, godsegarens ansvarighet härutinnan kommer att bero på domstols pröfning, samt att, när vods legat fyra år på nederlag, det skall åligga vederbörande, att erinra godsets egare om tiden, då godset bör vara antingen återutfördt eller förtulladt. Genom serskildt nådigt breftill Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen, angående verkställighetsåtgärder, i afseende på den förnyade lagstiftningen i dessa ämnen, har Kongl. Maj:t, bland annat, funnit godt i nåder medgifva de varuegare, hvilka, när den nya nederlagsförordningen träder i verkställighet, redan under fem eller flera år haft varor på nederlag, rättigheten, alt låta samma varor ännu ett år qvarligga å nederlaget. — Den hittills brukliga kontroll af tullförsegling å nederlagsoch kreditupplagsvaror, vid transport deraf från en nederlagsort till en annan, har, säsom i allmänhet mindre nödig och ändamålsenlig, blifvit upphäfd, äfvensom den föreskrifna bevakningen, till utloppsort eller öppen sjö, upphört. — Såsom elt slags vederlag för nederlagsrättens begränsning, hafva både inkommande och utgående nederlag:rekognitioner, hvilka förut utgjort hvardera en half procent af värdet, och under de tre åren, 1838—4840, i medeltal uppgått sammanlagdt till omkring 12,000 Rdr årligen, blifvit nedsatta till en fjerdedels procent. Då godsegarens underlåtenhet, att erlägga rekognitionsafgift för inkommande varor, icke medfört äfventyr a! försäljning, till densammas betäckande under de första 14 dagarna, men godset, derigenom att det inom nämnde tid kunde exporteras eller förtullas, upphörde att vara underpant för rekognitionsafgifterna, har uttryckligen blifvit tillagdt, att godset ej må af egaren, genom återutförsel eller förtullning, disponeras, innan rekognitionsafgifterna blifvit behörigen erlagda. Forpassningssladgan. Det naturliga ändamålet med inrikes tullförpassding kan numera, sedan landtullsinrättningen upphört, egentligen icke vara något annat, än att i sin mån förebygga, att icke, under inrikes fart, utländska, till införsel förbjudna, eller vid införsel, tull underkastade varor må kunna, dels genom utrikes besök, afhemtas och till riket, såsom svenska, insmugglas, dels, efter förut skedd insmuggling, mellan serskilda, inrikes orter transporteras, samt att icke, medelst föregifvande af inrikes transport, inhemska, till utförsel förbjudna eller, vid utförsel. tull underkastade varor må kunna olofligen utföras. Utan rubbning af dessa grundsatser, hafva nu, vid inrikes fart endast å nsjöar, floder och kanaler, äfvensom undei forsling landävgen, både gods och fartyg blifvit från förpassningstagande befriade. Härifrån undantagas inrikes transporter, dels af bränvin, dels från Norroch Vesterbottens län af lax och smör, hvarom serskilda bestämmelser fortfarande gälla. Under iakttagande deraf, så väl som af öfrige föreskrifter, frikallas ångfartyg, som gå inrikes orter emellan och derunder icke anlöpa utrikes ort, äfven då saltsjö befares, frår förpassningsskyldighet.