lessa ledamöter pröfvade rättvisst att, med änIring af kamsmarrättens utslag i denna del, Hr srefve Posse och andra departementschefen Fåhreus, samt kanslirådet Walerius, i dess egenskap af andra departementschef, från all ansvarighet för denna balans befria. Justitieråden Backman och Nordenstolpe åter instämde i det yttrande, att, på de af kammarrätten, i afseende å kassörskassans balans för år 1836, andragne skäl samt, under åberopande af hvad bemälde 1ledamöter anfört i frågan om presidenten af Billberghs ansvarighet, ansågo de Hr grefve Posse böra ansvara, på sätt kammarrätten stadgat, för en del a! nämnde kassabrist; samt att, hvad angick kanslirådet Wealerii och expeditionssekreteraren Fåhrei skyldighet att, såsom andra departementschefer, i viss mån er sätta 1836 års kassabrist; så funno dessa ledamöter ej skäl att i kammarrättens utslag göra annan ändring än att, då Walerius och Fåhreus vid i generaltull styrelsen förekommen fråga om förskotters meddelande, lika med generaltulldirektören deltagit i beslu om slika förskotters beviljande, utan att dessförinnar hafva infordrat besked huruledes äldre förskotter blif. vit använde, dem ock ålåge att i sista rummet, ge mensamt med den styrelsens ordförande, hvars beslu de biträdt, ansvara, bvaremot, beträffande 4837 år: kassabrist, bemälde ledamöter i anledning af advokat flskalen Printzenskölds klagan, på ofvan åberopade skäl och då vid förskotters beviljande år 1837 ett lik: felaktigt förfarande, som förut blifvit anmärkt, äg rum, samt balans i kassörskassan år 1837 jemväl inträf fat, pröfvade rättvisst att, med ogillande af kammar. rättens utslag i denna del, ålägga Hr grefve Posse oci Fåhreus, att, i sista rummet, gemensamt ersätta der för år 1837 fastställda kassabrist. I öfrigt fann högsta domstolen skäligt föreskrift. va, alt, i händelse hos någon af dem, hvilka det nt blifvit ålagdt att ansvara för balansen både i uppbördsmedlen och å kassörsmedlen, eller för er å både år 4836 och 4837 belöpande andel af en dera eller begge dessa balanser, 1ull godtgörelse icke skulle kunna uttagas, tillgången hos honom bör fördelas på hvardera balansen och hvardera året i et! mot beloppet svarande förhållande.