under den tid år 1836, som presidenten af Billbergh, generaltulldirektörens frånvaro, förvaltade dennes embete, åtskilliga förskotter blifvit beviljade, någon närmare undersökning om behofvet, som, utan vidlyftig granskning af räkenskaperne, genom infordrande från Kammarkontoret af förslag öfver förut anordnade medels användande, lätteligen kunnat verkställas, icke försiggått, hvilken uraktlåtenhet varit lika oförenlig med ett noggrannt iakttagande af stadgandet i ofvan åberopade , som vådlig för det allmännas rätt, samt förty måste, då förlust inträffat, leda till ersättningspåföljd; pröfvade bemälde ledamöter rättvist gilla det slut, hvaruti Kammarrätten i denna del af målet stadnat. Hvad derefter rörde advokatfiskalen Printzenskölds emot kanslirådet Walerius förde talan, i följd af förment felaktigt förfarande under den tid han varit 4:sta departements-chef; så emedan tullförvaltaren Finers ännu vid Walerii tillträde till nämnde befattning i medlet af December månad 1836 fortsatte dröjsmål att afgifva kassörskontorets månadsförslag från och med Maj månad, skulle, om Walerius, enligt sitt i 9 af Generaltullstyrelsens instruktion den 3 Juli 18235 grundade åliggande, att hålla hand öfver dessa räkenskapers inlemnande i rätt tid, hos Generaltulstyrelsen anmält berörde dröjsmål, hafva, jemnlikt 1635 S i tjenstgöringsreglementet för tullverkets tjenstemän den 4 Oktober 18534, ledt till Finers afstängande från utöfningen af sin tjenst; samt Walerius, då, genom hans underlåtenhet af denna tjenstepligt, Finer kommit att det följande året få med uppbörden fortfara, varit vållande dertill, att han kunnat å densamma ytterligare balans sig ådraga, äfvensom Walerius till last kom, att han lemnat utan beifran och rättelse den oordning, att uppbördskontoret icke 2:ne gånger i hvarje vecka uti banken insatt de influtne uppbördsmedlen; ty och som, hvad bristen i kassörskassan angick, Walerius, fastän honom, såsom föredragande i generaltullstyrelsen af kassörskontoretsi förskottsreqvisitioner ålegat, på sätt här förut, angående presidenten af Billbergh, är vordet anfördt, att innan han å reqvisitionerna tillstyrkte bifall, tillse det behofvet af vidare förskott varit ådagalagdt genom utaf vederbörande företagen utredning huru till kontoret förut anvisade medel blifvit använde, likväl endast, med föranledande af kammarkontorets på all upplysning om en sådan utredning blottade utlåtanden, beredt, genom sin embetsåtgärd, meddelandet af ej mindre de den 31 Dec. 1836 och den 24 derpåföljde Januari lemnade, samt uti balansräkningen till förstnämnde år hänförde 20.000 Rdr, än äfven de vidare under år 41837 till kassörskontoret anviste förskotter, från hvilka 4837 års kassörsbalans sig härleder; alltså och utan afseende å Walerii invändning, att balansen å uppbördsmedlen blifvit under den ifrågavarande tiden af tullförvaltaren Finr minskad med ett emot den uppkomna bristen i kassörskassan svarande belopp, pröfvade H. Domstolens fleste ledamöter rättvist fastställa kammarrättens utslag, i hvad derigenom bestämmes kanslirådet Walerii ansvarighet för den del af kassabristen, som på omförmälte 20,000 Rdr sig belöper, och, med ändring af samma utslag i öfrigt, ålägga honom, att ersätta, näst efter kamereraren, kam marrättsrådet Winroth, 1837 års uppbördsoch kassörsbalans. Från detta beslut var justitierådet Stråle skiljak tig i så måtto, som justitierådet, hvad angick de år 1837 till kassörskontoret anordnade medel, hvilka ansetts tillhöra samma års utgifter, ej fann skäl att i kammarrättens utslag göra ändring. Angående advokatfiskalen Printzenskölds påståstående, att Hr grefve Posse, såsom f. d. generaltulldirektör, borde åläggas godtgöra balansen å uppbördsmedlen, fann högsta domstolen skäl ej vara anfördt, som kunde föranleda ändring af kammoarrättlens utslaz. . Slutligen och hvad vidkommer advokatfiskalen Printzenskölds om ansvarighet för kassörsbalansen framställda yrkande mot kanslirådet Walerius, i afseende å den tid, då han innehade andra departementschefsembetet, samt andra departementschefen Fåbreus och Hr grefve Posse; så emedan, jemlikt 450 i tjenstgöringsreglementet den 4 Okt. 18314, nödige medel till aflöning och andra utgifter, de der efter gifna föreskrifter skola för tullverkets räkning i Stockholm liqvideras, bordt, på kassörskontorets anmälan, efter hand, som bels hofvet det fordrade, utaf generaltullstyrelsen anordnas, och behofvet af de medel, nämnde kontor reqvirerat, blifvit, innan beslut i ämnet af gene-l: raltullstyrelsen fattades, underkastadt granskning utaf ej mindre kammarkontoret, till fullgörande af erbållen remiss att öfver reqvisitionerne sig utlåta, än äfven af förste departementschefen, i följd af dess här ofvan omförmälte åliggande, att öfver kammarkontoret hafva inseende och att sådane ärender, bebörigen utredde, i generaltullstyl: relsen föredraga; samt både kammarkontoret och förste departementschefen tillstyrkt beviljandet af de begärda medlen; ty och då, vid detta förhållande, andre departementschefen och generaltulldirektören, hvilka icke, i de angående tullverket utfärdade författningar, hafva sig ålagdt någon speciel granskning och kontroll i afseende på dess räkenskaper och uppbörd, ej, utan föranledande af serskilda omständigheter, de der, så vidt handlingarne utreda, här icke inträffat, haft skälig anTledning, att vidare efterfråga och undersöka beIhofvet och användandet af de begärda förskotterj ne; funno högsta domstolens fleste ledamöter Hr grefve Posses, kanslirådet Walerii och 2:dra departementschefen Fåhrei åtgärd, att bifalla medlens utassignerande för kassörskontorets räkning i vanlig, med serskild kontroll å deras behöriga användande förenad anledning, icke utgöra någon -— — —— MM mm AA AA AA PA MM MMMM MMM I LL AA MS DD Rs, sm AL ARN mA