rare ansvar honom drabba, än att han, för hvad ho-
nom till last ligger, skall böta 466 Rdr 32 sk. Bko.
Justitierådet grefve Snoilsky åter utlät sig:
Emedan icke visadt är, att klaganderne, hvilka
hvar efter annan tjenstgjort såsom revisorer inom
Kammarkontoret, och i likhet med hvad tillförene
kammarskrifvaren derstädes ålegat, varit skyldige
granska uppbördskontorets inkommande månads-
räkningar, dervid haft att ställa sig till efterrät-
telse andra föreskrifter än de, som varit gifne be-
mälde kammarskrifvare, uti den för kamreraren
i förstnämnde kontor, under den 46 Dec. 1803
utfärdade instruktion, samt enligt hvad densam-
ma innehåller, klaganderne icke kunde betraktas
annorlunda, än såsom biträden åt kamreraren, un-
der hvars befattning och uppsigt de varit anställda,
och till hvilka de ägt att aflemna de anmärknin-
gar, som, under revision af räkenskaperne, kunde
af dem författas; ty och som Kammarkontorets
kamrerare kammarrättsrådet Winrsth icke upp-
gifvit, att han, genom underlåten anmälan trån
revisorernes sida, varit okunnig derom, att må-
nadsförslagen eller räkningarne för sent inkommit,
eller att vid dem, såsom verifikationer, fogade
banko-attester öfver insatte uppbördsmedel varit
utgifna å en tid, vida sednare än den, för hvil-
ken medlen redovisades, utan bemälde kammar-
rättsråd tvärtom medgifvit och erkänt, alt revi-
sorerne för honom sådant anmält; hvartill kom-
mer, att kamreraren, till hvilken tullförvaltarens
i uppbördskontoret räkenskaper ingingo, innan de
till revisorerne öfverlemnades, med den minsta
uppmärksamhet på de skyldigheter honom iålegat,
icke kunnat undgå sjelf iakttaga nyssberörde om-
ständigheter, till den åtgärd, som i anledning deraf
varit af nöden; alltså pröfvar jag, för min -del,
rättvist att, med ändring af Kammarrättens ut-
slag, befria revisorerne Björkman, Winroth och
Nordström från de emot dem väckta ansvars- och
ersältningspåståenden.
I detta utlåtande instämde justitieråden Norden-
stolpe och Backman.
Justitierådet Engeihart åter ywrade: Som proto-
kolls-sekreteraren Nordström, hvilken vid medlet af
år 1835 tillträdt sin revisorsbefattning, vid granskning
af de från inkommande tullkartmaren aflåtna månads-
förslag, lemnat utan behörig anmärkning det om grof
oordning vid redogörelsen för tullverkets medel vitt-
nande förhållande, att ehuru dessa förslag skolat af-
gifvas för hvarje m nad, sednast å 20:e dagen i den
nästpåföljande månaden, desamma likväl, till bestyr-
kande af gjorda insättningar i Rikets Ständers bank
af de under månadens lopp influtna tullmedlen, åbe-
ropat förslagen) bifogade ersättningsbevis, utfärdade
flere månader sednare; ett förhållande, hvilket desto-
heldre bordt ådraga sig Nordströms uppmärksamhet,
som detsamma icke ens kunnat äga rum, derest må-
nadsförslagen varit afgifna inom föreskrifyen tid ; alltså,
och då det enligt min mening måste antagas, att der-
est Nordström i vederbörlig ordning gjort anmälan
angående berörde oordentlighet, ensådan åtgärd skulle
hafva medfört en undersökning och rättelse, hvarige-
nom tullförvaltaren Fintr betagits tillfälle att föröfva
och dölja de af honom, under dentid Nordström varit
revisor, begångna tillgrepp af tulluppbördsmedlen,
pröfvar jag, för min del, rättvist att, med ogillande
af Nordströms klagan och med bifall till advokatfiska-
len Printzenskölds cmot honom fullföljda påstående,
på det sätt ändra Kammarrättens utslag, att Nord-
ström skall i 3:e rummet, eller näst efter kammarrätts-
rådet Winroth, godtgöra hela den till är 1836 hän-
förda andelen af Finers uppbördsbalans; men, ehuru
jag anser enahanda underlåtenhet ligga inspektoi
Björkman och bokhållaren Winroth till last, unde
den tid de revisorsbefattningen innehaft; likväl och
då, enligt serskildt meddeladt beslut, icke någon de
af ifrågavarande balans kan till samma tid hänföras,
hvadan deras felaktighet ej eller må anses hafva led
till förlust för Kongl. Ma:jt och kronan, finner jag
parterne icke å någondera sidan hafva anfört skäl
som kan leda till ändring af det slut, hvaruti Kam-
marrätten angående Björkman och Winroth i målel
stadnat.
Justitierådet Stråle förenade sig med justitieråde
grefve Snoilsky och justitierädet Temptander med ju
stitierådet grefve Sparre.
Vidare, och hvad beträffade presidenten af Bill-
bergh, pröfvade, på de af Kammarrätten anförda
skäl, samt då af Billbergh jem väl till last låg, att
han lemnat utan anmärkning och rättelse upp-
bördskontorets af honom kända förfarande, at!
icke, i enlighet med ovilkorliga föreskriften i 4
S af instruktionen för uppbördskontoret den 48
Juni 1825, två gånger i hvarje vecka uppbörder
i Rikets Ständers bank insätta, Högsta Domstoler
rättvist fastställa öfverklagade utslaget i hvad a
Billberghs ansvarighet för 4856 års uppbörds-
balans angick; dock att, i följd af Högsta Dom-
stolens fleste ledamöters i frågan rörande proto-
kollssekreteraren Nordström fattade beslut, presi-
denten af Billberghs ansvarighet vidtager näst efte
kammarrättsrådet Winroths; ochalldenstund emol
presidenten af Billbergh, i afseende å 18536 års
balans uti kassörs- och utgiftskassan förekom, dels
att, ehuru ej mindre af det inseende öfver Kam.
markontoret, som, enligt 9 i Generaltullstyrel
sens instruktion den 43 Juli 1825, förste depar
tementschefen bör utöfva, än äfven af dennes skyl
en att de till generaltullstyrelsen inkomn
Eassörskontorets förskolsreqvisitioner i behörig
skick föredraga, följde, att presidenten af Billberg
bordt hålla hand deröfver, att Kamimarkontorca
sin pligt likmätigt, utredt de till upplysning on
behofvet af förskotten hörande omständighete:
och således om till kassans disposition redan lem
nade medel blifvit för tullverkets räkning an
vände, af Billbergh likväl, i berörde egenskaj
både före och efter det han någon tid af nyss
nämnde år General-tulldirektörs-embetet för valta
tillstyrkt förskotternes beviljande endast på grun
af Kammarkontorets meddeldta utlåtanden, hvilk
icke ens antydt i hvad mån en sådan utrednin
Sm I riv AAK IE äg mam:22 2 Lar mm -