hälften eller . . . ss. secs ss ss 3,000. —Genom af generalkonsuln Dehn gjord protest å en invisning blott på några månaders lönefordran (heloppet var 336 RBdr 46 sk. Boo) (Mm 22) hade vållats exekutif auktion å Graves lösörebo, hvaran förlorat minst . . . ... . 2500: —kter af Selets brukseffekter hade för honom förstörts 2:ne segelslupar . ..ss rs ee rs 400: —9:ne guldur och en studsare borde i honom in natura återställas emot 114 Rdr, bvarför han till förekommande af ytterligare exekutif auktion dem pantsatt. Resekostnad från Norrbotten hösten år 14851 oo. sosse sees fresss ÄT: —Enligt utslag den 27 Nov. 1898, rörande en af honom år 4825 för Selets bruk utgifoe förbindelse . . . . 66: 32. Ränta och rättegångskostnad 74: 44. 140: 46. Husbyror och vedbrand hade kostat honom . . . . rests bss 431: 12. — Rättegåvgskostnader och utslagslösen 15: 44. — Räntor å de honom härigenom ådragneskulder . . ss ess: rs 253: 46. — Bko Rdr 43,132: 24. 6 Grave hade för år 1834 ingått kontrakt om inspektion vid Robertsforss, men uunder ovisshet om ledighet vid tillträdestiden och om han i saknad af medel för? bosättning m. m. kunde af denna befattning komma i åtnjutande, afförde han till vidare inom liaien en ersättningspost al ... cs... ss... 2,000: —— Serskilut omförmäles nu i stämningen, att Grav skulle, enligt advokatfiskalen Baudins utredning, eg en ostvidiz fordran af 853 Rdr 42 sk. 3 rst. banko Den åberopade utredningen, omfattande Graves pre tentioner ar 66 Rdr 32 sk. för en förbindelse rörand Selets bruk, af-334 Rdr 40 sk. 3 rst. för ett sald enligt bruksräkenskaperna samt af 49292 Rdr 32 sk för resekostnader, tillhopa 520 Rdr 26 sk. 3 rst. utgör ick annat än ett yttrande af bemälde advokat fiskals enskilda omdöme, motsagdt och vederlagdt ge nom anmärkningar ä flere ställen i handlingarne hvarigenom visats, att Grave, i anledning af sked revision a räkenskaperne och då nöjaktige förklarin gar från hans sida saknats, står hos verken i skul och alldeles icke är till utbekommande af förenämnd: poster berättigad. Då man betraktar beskaffenheten af påföringarn i Graves pretentionsräkning jemte den derföre upp gilne grurden, finner man snart, att de icke blot stå i uppenbar strid med de kontrakter och skriftlig handlingar, hvarigenom hans befattningar och vilko. ren dervid äro bestämde, utan ock: i sig sjelfve inne. bära er orimlighet, som vid ytlgaste granskning må. ste falla en hvar i ögonen 48). Då imedlertid de blifvit framställde med anspråk på uppmärksamhet och underkastade domarens pröfning, fordrar ordningen i främsta rummet att tillse, till hvilken domstols behandling de efter lag höra. Alla de förluster Grave öfverklagar, och den er. sättning han derför yrkar, härleda sig omedelbart från hans befattningar, af dels arrendator och dels inspektor vid egendomarne och verken i Norrbotten. I den förra egenskapen förmenar han sig ej hafva tillgodonjatit Kontraktet, i all vidd, samt beräknar ersättningsbelopp efter den arrenderade egendomens af. kastning m. m. I den sednare åter fordrar han ömsom, på grund af föregifae löften, och ömsom med tillämpning af kontrakterne, dels högre löneförmåner än deruti bestämmas och hvarvid åberopas bruksböcker till bevis om hvad andra inspektorer åtnjutit, dels ersättning för uppgifne behållningar enligt bruksräkenskaperna, kostnader och flyttningar samt af resor för uppdrvagne bestyr i verkens angelagenheter, för mate:ialivr, hushyror,; vedbrand och en mängd andra mer och mindre betydliga poster. Å förvaltningens sida bestrides detta allt, hvaremot yrkas, att Grave icke tillbörligen redovisat sina befattningar, samt att då dessa undergått nödig granskning, han skall finnas stå hos verken i skuld. Nu måste det väl vara klart att alla dessa ömsesidiga med hvarannan. oskiljaktig gemenskap egande tvistigheter icke möjligen kunna redas å annat ställe, än der befattningarne egt rum, der böcker, räkenskaper, verifikationer och andra handlingar finnas, och der, för fulländande af en nödig bevisning, vittnens höraade, besigtningar, m. m., ofelbart måste komma ifråga. I 47 kap. 4 Rättegångsbalken stadgas, att tvist om sysslomannaförvaltningen skall behandlas vid domstol i den ort, derunder godset blifvit förvaltadt; i 44 S, att tvistefrågor om besittning och nyttjande af jord och gods å landet tillhöra den rätt, der jorden ligger, och i 47 , jemförd med 44 S af Kongl. Ordningen den 6 Juli 4649, att alla klagomål och besvär, som vid, bruken och bergverken kunde uppkomma, emellan husbönderne och deras enmibetsfolk och tjenare, böra vid Bergs tingsrätt upptagas. Med stöd af dessa lagstadganden, och enär er för parternes ömsesidiga rätt nödig utredning af de uppkomna tvisteämnena icke utan mångäriga och kostsamma omgångar skulle kunna tillvägabringas i den ordning hvaruti målet nu blifvit instämdt; hemställer jag vördsammast, det högtärade rätten må detsamma ifrån sig skilja och förvisa inspektoren Grave att, å ort och ställe som vederbör, utföra den talan, bvartill han må anse sig befogad. Stockholm den 9 Maj 1843. Pehr Staaff. ——— (Forts. följer.) 18) Här har Tit. Staaff åter, till sin förmån, afgjort en sak, utan minsta bevis, utan minsta utredning. Kunde orimligheten af mina pretentioner falla enhvar i ögonen, så har det ju varit lätt för Tit. Staaf, att påpeka den, oah ännu lättare för en kompromissrätt, att pröfva och afgöra saken. TOR — Hr öfverste Klingstedt har begärt rum för följande skrift, som Red. ansett sig icke böra förvägra: Till Redaktionen af Aftonbladet!