hälften eller . . . ss. secs ss ss 3,000. —-
Genom af generalkonsuln Dehn gjord
protest å en invisning blott på några
månaders lönefordran (heloppet var 336
RBdr 46 sk. Boo) (Mm 22) hade vållats
exekutif auktion å Graves lösörebo, hvar-
an förlorat minst . . . ... . 2500: —-
kter af Selets brukseffekter
hade för honom förstörts 2:ne segel-
slupar . ..- ss rs ee rs 400: —-
9:ne guldur och en studsare borde i
honom in natura återställas emot 114
Rdr, bvarför han till förekommande af
ytterligare exekutif auktion dem pant-
satt.
Resekostnad från Norrbotten hösten
år 14851 oo. sosse sees fresss ÄT: —-
Enligt utslag den 27 Nov. 1898, rö-
rande en af honom år 4825 för Selets
bruk utgifoe förbindelse . . . . 66: 32.
Ränta och rättegångskostnad 74: 44. 140: 46. -
Husbyror och vedbrand hade kostat -
honom . . . . rests bss 431: 12. —
Rättegåvgskostnader och utslagslösen 15: 44. —
Räntor å de honom härigenom ådrag-
neskulder . . ss ess: rs 253: 46. —
Bko Rdr 43,132: 24. 6
Grave hade för år 1834 ingått kon-
trakt om inspektion vid Robertsforss,
men uunder ovisshet om ledighet vid
tillträdestiden och om han i saknad af
medel för? bosättning m. m. kunde af
denna befattning komma i åtnjutande,
afförde han till vidare inom liaien en
ersättningspost al ... cs... ss... 2,000: ——
Serskilut omförmäles nu i stämningen, att Grav
skulle, enligt advokatfiskalen Baudins utredning, eg
en ostvidiz fordran af 853 Rdr 42 sk. 3 rst. banko
Den åberopade utredningen, omfattande Graves pre
tentioner ar 66 Rdr 32 sk. för en förbindelse rörand
Selets bruk, af-334 Rdr 40 sk. 3 rst. för ett sald
enligt bruksräkenskaperna samt af 49292 Rdr 32 sk
för resekostnader, tillhopa 520 Rdr 26 sk. 3 rst.
utgör ick annat än ett yttrande af bemälde advokat
fiskals enskilda omdöme, motsagdt och vederlagdt ge
nom anmärkningar ä flere ställen i handlingarne
hvarigenom visats, att Grave, i anledning af sked
revision a räkenskaperne och då nöjaktige förklarin
gar från hans sida saknats, står hos verken i skul
och alldeles icke är till utbekommande af förenämnd:
poster berättigad.
Då man betraktar beskaffenheten af påföringarn
i Graves pretentionsräkning jemte den derföre upp
gilne grurden, finner man snart, att de icke blot
stå i uppenbar strid med de kontrakter och skriftlig
handlingar, hvarigenom hans befattningar och vilko.
ren dervid äro bestämde, utan ock: i sig sjelfve inne.
bära er orimlighet, som vid ytlgaste granskning må.
ste falla en hvar i ögonen 48). Då imedlertid de
blifvit framställde med anspråk på uppmärksamhet och
underkastade domarens pröfning, fordrar ordningen i
främsta rummet att tillse, till hvilken domstols be-
handling de efter lag höra.
Alla de förluster Grave öfverklagar, och den er.
sättning han derför yrkar, härleda sig omedelbart
från hans befattningar, af dels arrendator och dels
inspektor vid egendomarne och verken i Norrbotten.
I den förra egenskapen förmenar han sig ej hafva
tillgodonjatit Kontraktet, i all vidd, samt beräknar er-
sättningsbelopp efter den arrenderade egendomens af.
kastning m. m. I den sednare åter fordrar han öms-
om, på grund af föregifae löften, och ömsom med
tillämpning af kontrakterne, dels högre löneförmåner
än deruti bestämmas och hvarvid åberopas bruksböc-
ker till bevis om hvad andra inspektorer åtnjutit,
dels ersättning för uppgifne behållningar enligt bruks-
räkenskaperna, kostnader och flyttningar samt af re-
sor för uppdrvagne bestyr i verkens angelagenheter,
för mate:ialivr, hushyror,; vedbrand och en mängd an-
dra mer och mindre betydliga poster. Å förvaltnin-
gens sida bestrides detta allt, hvaremot yrkas, att
Grave icke tillbörligen redovisat sina befattningar,
samt att då dessa undergått nödig granskning, han
skall finnas stå hos verken i skuld.
Nu måste det väl vara klart att alla dessa ömse-
sidiga med hvarannan. oskiljaktig gemenskap egande
tvistigheter icke möjligen kunna redas å annat ställe,
än der befattningarne egt rum, der böcker, räken-
skaper, verifikationer och andra handlingar finnas,
och der, för fulländande af en nödig bevisning, vitt-
nens höraade, besigtningar, m. m., ofelbart måste kom-
ma ifråga. I 47 kap. 4 Rättegångsbalken stad-
gas, att tvist om sysslomannaförvaltningen skall be-
handlas vid domstol i den ort, derunder godset blif-
vit förvaltadt; i 44 S, att tvistefrågor om besittning
och nyttjande af jord och gods å landet tillhöra den
rätt, der jorden ligger, och i 47 , jemförd med 44
S af Kongl. Ordningen den 6 Juli 4649, att alla kla-
gomål och besvär, som vid, bruken och bergverken
kunde uppkomma, emellan husbönderne och deras
enmibetsfolk och tjenare, böra vid Bergs tingsrätt upp-
tagas. Med stöd af dessa lagstadganden, och enär
er för parternes ömsesidiga rätt nödig utredning af
de uppkomna tvisteämnena icke utan mångäriga och
kostsamma omgångar skulle kunna tillvägabringas i
den ordning hvaruti målet nu blifvit instämdt; hem-
ställer jag vördsammast, det högtärade rätten må det-
samma ifrån sig skilja och förvisa inspektoren Grave
att, å ort och ställe som vederbör, utföra den talan,
bvartill han må anse sig befogad. Stockholm den 9
Maj 1843. Pehr Staaff.
——— (Forts. följer.)
18) Här har Tit. Staaff åter, till sin förmån, afgjort
en sak, utan minsta bevis, utan minsta utredning.
Kunde orimligheten af mina pretentioner falla en-
hvar i ögonen, så har det ju varit lätt för Tit.
Staaf, att påpeka den, oah ännu lättare för en kom-
promissrätt, att pröfva och afgöra saken.
TOR
— Hr öfverste Klingstedt har begärt rum för
följande skrift, som Red. ansett sig icke böra för-
vägra:
Till Redaktionen af Aftonbladet!