der de stora porfyrarbeten, som vår nuvarand Konung skänkt till detta minnesvärda rum, befir nas förvarade. Alla detaljer äro utförda med-y! tersta fullkomning. Bland de i taflan förekom mande figurer ser man en fransysk officer, son visar för en svensk, klädd i Första gardets uni form, den af vår Konung till Henrik IV:s födel serum förärade pvorfyrvas. Omkring denna tafl synes en krets af medaljonger, i kame-stil,! före ställande alta de Kongl. personer, som varit född eller vistats i Pau. Det hela omgifves med ei blomstergnirland af yppersta skönhet. — Enlig hvad det förljudes lärer detta dyrbara bord komm: att uppställas i lustslottet vid Rosendal. (Sv. Biet. — — — LL — 3 Fo Att entusiasmen i Kalmar icke varit ring: vid de unga Danska och Svenska studenternas be sök derstädes, inhbemtas af följande, af Kalmar. posten meddelade berättelse om det sätt, hvarpi den gamla unionsstaden mottog den ungdom, som dit öfverförde förhoppn nzarne om en ny, på andra grunder fotad förening: Festen gynnades af det vackraste väder. Efter en månad af rask och blåst var man nästan frestad at! tro, det våren här ställt möte med de unga akademiska gästerna. Vid Iris ankomst på redden, hade samtliga här befintlige fartyg hissat flagg, och dess salut besvarades ej mindre från batteriet på kavaljeren, än från ångskonerten Gauthiod, och af några, mindre kanoner, som blitvit å vallarne uppförde. De utsedde värdarne afgingo genast, i en med Svensk och Dansk flagg sirad slup, till ångfartyget, för att, å stadens invånares vägnar, inbjuda ankomlingarne till en på ett landtställe straxt utom staden arrangerad frukost. En talrik menniskomassa klädde vallarne och kajen och påminna vi oss aldrig, vid något tillfälle på de sednare tio åren, hafva sett rörelsen så liflig och enthusiasmen så allmän, som vid detta glada besök af vännerna från andra sidan sundet. Efter hand anlände. i serskilde, i beredskap. hållne farkoster, de unge Årgonauterna, och satte sig genast, med sången och studentfanan i spetsen, uti marsch, för att bese kyrkan, men att den icke, såsom vår vän Barometern velat förege, besågs under muntra Sånger,, kunna vi, i egenskap af ögonoch öronvittnen, försäkra. Derefter ställdes tåget. till slottet, för hvars gamla hvalf det säkert klingade besynnerligt, att höra Danska och Svenska uttalet blanda sig tillsamman i Tegners sköna sång: Kung Carl den unga hjelte. Uniönssalen — spanmålsmagasinet besågs, och en eller annan Dansk förundrade sig billigtvis deröfver att det nya Sverige, under hotet af ett missvextår, har så god råd på säd, att vi tvingas dermed fylla till och med våra gamla minnens salar. Efter ett temligen långt uppehåll i de frejdstora ruinerna, aftågade man, alltjemt under sång, omgifven och efterföljd af en folkmassa, som här nästan förtjenar namn af oerhörd, till parken vid Rostad, der frukost intogs samt tvenne skålar, en för samtlige gästerne, en för Danskarne enskildt, af för till ället utsedd talare föreslogos och me ! lifligt yttrede sympathier emottogos. Härefter uppträdde åtskillige taare, ,hvaribland flere af Danska litteraturen högt förtjente, en Ploug, en Hage, en Barfod, en Poulsen, och utvecklade, i vältaligt. varmt, lefvande föredrag, nödvändigheten för de Skandinaviska rikena att hålla tillhopa, fastän icke derföre att, hvad man i politico-statistiskt hänseende kallar, förenas. Till de politiskt förskräcktes lugnande kunna vi försäkra, att sådant verkligen var förhållandet, och att man helt enkelt utgick från den synpunkten, att: hålla folken verkligen tillsamman: äro: sympathierna dem emellan fasta och starka: nog faller det i nittonde århundradet temligen. af sig sjelft, att oförvillade och tänkande konungar måste hylla samma Ååsigter, a! klokhet, om icke af egen drift. Med ett ord, tonen i alla talen var värdig och sann, utan att falla in i den af bitterhet, utan att en halfdragen anda af klander kunde spörjas emot det bestående — en grännlagenhet, så mycket mera att värdera, som anledningar måhända icke behöfde sökas, och ungdomen vanligen, i uppbrusningen af sin inre känsla, icke spar sina ord. Flere af talarne afbrötos flerfalldigt af bifallsrop. Hvar ädel, stor tanke kunde vara säker at! här finna återsvar. Emellan två och tre eftermiddagen debarkerade de unge gästerna, under välönskningar från den talrika mängd, som samlat sig på kajen, för att bjuda dem farväl.p —