VUGgTUT
——ESTNIEEESRNNE nn
t
DE BÅDA BLINDA ARTISTERNAS SOIREE
sistlidne Tisdag.
Utan tvifvel är det ett ett bland de vackraste före-
tag, att genom tonkonstens underbara kraft söka för-
ljufva deras lif, hvilka ödet beröfvat ett så ädelt
sinne som synen. De kunna ej skåda verldsanden
uti naturen; endast genom konsten, genom tonkon-
sten, den mest etheriska bland alla, kunna de lära
känna honom; härigenom får de blindas konstutöfning
en helig, religiös betydelse; och man kan ej utan rö-
relse betrakta frukterna af deras stilla flit, isynner-
het då man känner de svårigheter, hvilka, främmande
för den seende, hopa sig på deras mödofulla bana.
De unga blinda konstnärinnorna (m:llerna B. Bruns
och P. Brauns), hvilka sistl. Tisdag härstädes upp-
trädde, hafva billigt anspråk på allmänhetens upp-
märksamhet, hvilken äfven icke uteblef, ehuru soirten
för öfrigt ej var talrikt besökt. Det är hos oss en
sällsynthet att höra en så utmärkt röst som m:ll
Bruns: den eger en ovanlig styrka i förening med
en rund och metallrik timbre, derjemte ett omfång,
som man högst sällan finner; vi skulle förmoda det
uppgå till nära 2, oktav. De djupa tonerna hafva
klang och volym, de högre äro, mot vanligheten, icke
tunna och skarpa, utan runda och mjuka. Valet af
sångstycken var imedlertid, hvad de båda Belliniska
arierna beträffar, ej: alldeles lyckligt: de lågo utom
sångerskans sfer. M:ll Bruns har bildats i en tysk
skola; hon har der lärt att hu: hå!la med andan, har
förvärfvat sig sostenuto och portamento, rytmisk håll-
ning och öfverbufvud skicklighet uti de punkter,
hvari Italienarne gemenligen aro klena. Onekligen
hade det varit klokast att välia sådana saker, som
bäst gifvit henne tillfälle att utveckla dessa egenska-
per, säledes tysk musik; de italienska arierna göra
sällan anspråk på djup och allvar, men desto mera
på lätthet och behag i föredraget; koloraturerna er-
fordra ovilkorligen en högt uppdrifven mekanik hos
rösten, och tillika förmågan att utföra dem ledigt och
utan synbar ansträngning; dessa egenskaper saknar m:ll
B. ännu. Deremot hade bon, med sin styrka i rö-
sten och des uthållningsörmåga, kunnat lyckats för-
träffligt uti musik af Mozart, Weber, Spohr, m. fl.;
den bekanta arian ur Oberon: Ocean, du Ungeheuer
t. ex. skulle, väl studerad, enligt vår tanka, synner-
ligen egna sig för M:ll B:s röst och föredrag. Äfvenså
torde, heldst på en soir6. några af dessa intagande
Lieder, hvarpå så väl den nyare som äldre tyska
skolan är så rik, ej hafva förfelat sin effekt. — Den
bekanta herrliga sångscenen: Ah perfido, af Bectho-
ven, föredrog M:ll B. deremot med mycken förtjenst
(ehuru något mera värma ej kunde skadat), och sä-
kert instämmer mången med oss i den önskan, att
hon, vid sitt nästa uppträdande, åter måtte upptaga
denna förträffliga komposition.
M:ll Brauns, en 13:årig pianist, ådagalade en gan-
ska berömlig konstfärdighet, hvilket man så mycket
mera bör erkänna, som en blind pianist har att käm-
pa mot ännu betydiligare svårigheter, än en blind sång-
virtuos. Hennes touche är rund och behaglig, handen
lätt, passagerna lediga och cegala. Man hade för hen-
ne således bort välja saker af Mozart, Hummel, Kuh-
lau, eller någon annan författare i denna väg, och
utan tvifvel skulle hon, till följe såväl af den riktning
hennes talang tagit, som af den utbildningsgrad, hvar-
på den befinner sig, hafva inlagt mycken förtjenst i
utförandet deraf. I det stället hade man gifvit henne
stycken, som hvarken hennes färdighet eller hennes
fysiska krafter voro vuxna, hvilket var så mycket o-
lämpligare, som dessa kompositioner, saknande nästan
allt konstyvärde, endast förmå intressera genom en full-
ständigt utbildad teknik hos den utförande. Imedler-
tid saknade dessa pjeser ej enskilda tacksamma mo-
menter, hvilka m:ll B. äfven ganska förtjenstfullt å-
tergaf.
Ofvanstående anmärkningar beträffa ej de intressan-
ta artisternas talanger, endast sättet, hvarpå dessa
blifvit producerade, och röra således förhållanden, hvil-
ka äro oberoende af det olyckliga tillstånd, hvilket
billigt påkallar kritikens öfverseende. Vid ett ända-
målsenligare val af stycken (måhända ock litet mera
omvexling i repertoiren, t. ex. en violinqvartett, eller
något dylikt) skulle enligt ref:s öfvertygelse ett nytt
företag i denna väg ej allenast framkalla öfverseende
hos allmänheten utan äfven ett o eladt och välförtjent
bifall. —U—
