VUGgTUT ——ESTNIEEESRNNE nn t DE BÅDA BLINDA ARTISTERNAS SOIREE sistlidne Tisdag. Utan tvifvel är det ett ett bland de vackraste företag, att genom tonkonstens underbara kraft söka förljufva deras lif, hvilka ödet beröfvat ett så ädelt sinne som synen. De kunna ej skåda verldsanden uti naturen; endast genom konsten, genom tonkonsten, den mest etheriska bland alla, kunna de lära känna honom; härigenom får de blindas konstutöfning en helig, religiös betydelse; och man kan ej utan rörelse betrakta frukterna af deras stilla flit, isynnerhet då man känner de svårigheter, hvilka, främmande för den seende, hopa sig på deras mödofulla bana. De unga blinda konstnärinnorna (m:llerna B. Bruns och P. Brauns), hvilka sistl. Tisdag härstädes uppträdde, hafva billigt anspråk på allmänhetens uppmärksamhet, hvilken äfven icke uteblef, ehuru soirten för öfrigt ej var talrikt besökt. Det är hos oss en sällsynthet att höra en så utmärkt röst som m:ll Bruns: den eger en ovanlig styrka i förening med en rund och metallrik timbre, derjemte ett omfång, som man högst sällan finner; vi skulle förmoda det uppgå till nära 2, oktav. De djupa tonerna hafva klang och volym, de högre äro, mot vanligheten, icke tunna och skarpa, utan runda och mjuka. Valet af sångstycken var imedlertid, hvad de båda Belliniska arierna beträffar, ej: alldeles lyckligt: de lågo utom sångerskans sfer. M:ll Bruns har bildats i en tysk skola; hon har der lärt att hu: hå!la med andan, har förvärfvat sig sostenuto och portamento, rytmisk hållning och öfverbufvud skicklighet uti de punkter, hvari Italienarne gemenligen aro klena. Onekligen hade det varit klokast att välia sådana saker, som bäst gifvit henne tillfälle att utveckla dessa egenskaper, säledes tysk musik; de italienska arierna göra sällan anspråk på djup och allvar, men desto mera på lätthet och behag i föredraget; koloraturerna erfordra ovilkorligen en högt uppdrifven mekanik hos rösten, och tillika förmågan att utföra dem ledigt och utan synbar ansträngning; dessa egenskaper saknar m:ll B. ännu. Deremot hade bon, med sin styrka i rösten och des uthållningsörmåga, kunnat lyckats förträffligt uti musik af Mozart, Weber, Spohr, m. fl.; den bekanta arian ur Oberon: Ocean, du Ungeheuer t. ex. skulle, väl studerad, enligt vår tanka, synnerligen egna sig för M:ll B:s röst och föredrag. Äfvenså torde, heldst på en soir6. några af dessa intagande Lieder, hvarpå så väl den nyare som äldre tyska skolan är så rik, ej hafva förfelat sin effekt. — Den bekanta herrliga sångscenen: Ah perfido, af Becthoven, föredrog M:ll B. deremot med mycken förtjenst (ehuru något mera värma ej kunde skadat), och säkert instämmer mången med oss i den önskan, att hon, vid sitt nästa uppträdande, åter måtte upptaga denna förträffliga komposition. M:ll Brauns, en 13:årig pianist, ådagalade en ganska berömlig konstfärdighet, hvilket man så mycket mera bör erkänna, som en blind pianist har att kämpa mot ännu betydiligare svårigheter, än en blind sångvirtuos. Hennes touche är rund och behaglig, handen lätt, passagerna lediga och cegala. Man hade för henne således bort välja saker af Mozart, Hummel, Kuhlau, eller någon annan författare i denna väg, och utan tvifvel skulle hon, till följe såväl af den riktning hennes talang tagit, som af den utbildningsgrad, hvarpå den befinner sig, hafva inlagt mycken förtjenst i utförandet deraf. I det stället hade man gifvit henne stycken, som hvarken hennes färdighet eller hennes fysiska krafter voro vuxna, hvilket var så mycket olämpligare, som dessa kompositioner, saknande nästan allt konstyvärde, endast förmå intressera genom en fullständigt utbildad teknik hos den utförande. Imedlertid saknade dessa pjeser ej enskilda tacksamma momenter, hvilka m:ll B. äfven ganska förtjenstfullt återgaf. Ofvanstående anmärkningar beträffa ej de intressanta artisternas talanger, endast sättet, hvarpå dessa blifvit producerade, och röra således förhållanden, hvilka äro oberoende af det olyckliga tillstånd, hvilket billigt påkallar kritikens öfverseende. Vid ett ändamålsenligare val af stycken (måhända ock litet mera omvexling i repertoiren, t. ex. en violinqvartett, eller något dylikt) skulle enligt ref:s öfvertygelse ett nytt företag i denna väg ej allenast framkalla öfverseende hos allmänheten utan äfven ett o eladt och välförtjent bifall. —U—