Mina dorrar aro aldrig stan2da; Jag ar ju alltud ptillgänglig. Kom ändtligen kl. 8., Dagen derpå kl. 8 infann jag mig; men han bade då ej ännu hunnit uppsätta protokol!et, utan bad mig återkomma kl. 3 eft. m. Då åter bad han mig komma Fredagen kl. 8. Fredagen den 4 Okt. var det ej ännu färdigt, utan jag skulle få återkomma kl. 8 dazen derpå. Imedlertid omtalade jag då, huru genom allt detta hutleriet min hustru och barn hade blifvit nödgade att tillbringa natten under bar himmel, om icke medlidsamma menniskor haft den godbeten att bhärbergera dem. Rörd af denna berättelse, gaf han mig 3 Rdr och bad mig genast hbyra vett rum för familjen och sjelf kunde jag ju, enligt hans yttrande bo tills vidare bös min brör. Lörd gen d. 5 Okt., då jag återkom kl. 8, var Häradshöfding Larsson der, och sade mig, att man väntade på mig. Justitiekansleren, bad mig då gå till Öfverstelöjtnant Backman och straxt återkomma med de papper, som han: troligeniskulle lemna mig. Kl 9, då jag återkom från, kunglig byrån, bad han mig återkomma kl. 42: ., Din jag kl. 42 inställde mig, sade han, att Öfverstelöjtnant Backman ännu icke hade aftemmåt: alla de dokumenter, som erfordrades, hvarföre jag dagen derpå kl. 8 borde återkomma. Söndagen d. 6 Oktober voro ännu icke de vigtiga dokumenterne från Öfverstelöjtnanant Backman komna; men en betjent sades då nyss hafva lemnat underrättelse, att de till middagen skulle vara färdigej hvarföre jag då borde återkomma. KL. 4 infann jag mig, men blef då tillsagd att komma klöckan 8 dagen derpå. i Hvilken annan som helst skulle troligen längst för detta hafva tröttnat att fortsätta, dessa, ändamålslösa promenader; men; jag badesnujföresatt mig att uppoffra minst ett. par stöflor för att få se, hvad slutligen. det, kunde blifva sför resultat af alla dessa visiter, och i synnerhet derför att man icke skulle kunna förebära, att jag på kallelse icke infunnit mig, såsom manjförut hade föregifvit. Men jag ansåg derjemte,,.nödigt , att hafva något vittne, som kunde intyga,.att jag så många gånger måst: på kallelse, infiona mig, och bad derföre Kapt. Högfeldt följa mig dagen derpå. Ett något allvarsamt resonnement:föreföll: då emellan. Hr Justitiekansleren: och Kapt: Högfeldt rörande dessa promenader; och Justitiekansleren syntes temligen förlägen; men lofvade satt, såsnart han hade fått de nödiga papperen: från kunglig byrån, så skulle också hela affären genast blifva uppgjord och jag få företaga min: resa. Han : bad mig då söka Ofsetstelöjtnant: Backman, både hemma och i byrån. -Slutligensträffades denne kl. 41 i byrån och underrättade mig, att han nyss hade varit. hos Justitiekanslernysorå önskade, att jag straxt ville komma til honom: Öfverstelöjtnanten yttrade: äfven; att han redan phade förelagt Hans Maj:t alla de handlingar, som rörde kompromissen, och att som Hans Maj:t också redan hade sanktionerat demy:så vore: det nu ingenting, som hindrade min resa. Jag gick derföre straxt till Justitiekansleren, som också då ändteligen erkände, att alla papper nu vore hos honom aflemnade, men att nu återstod öfversättningen, emedan de alla voro skrifna på fransyska. Imedlertid uppläste. han, för mig ett af dessa dokumenter, och, bad mig återkomma dagen derpå kl. 8. j Ditkommen gaf han mig till genomläsning det då öfversatta dokumentet, medan vi skulle invänta Öfverstelöjtnant Backmans ditkomst, som också . borde närvara, då jag skulle underskrifva nyssnämnda papper från kunglig byrån. Men då jag hade läst en del deraf, sade jag. till Justitiekansleren, att det är alldeles öfverflödigt för :Ofverstelöjtnanten att infinna sig, för att öfvervara mitt underskrifvande, ty jag ämnar åldrig sätta mitt namn derunder. Imedlertid kom Ofverstelöjtnant Backman, och flere andra Herrar hade ock infohnit sig, af hvilka jag icke kände någon mer än Hr Expeditionssekreteraren Sundin. Justitiekansleren började då hålla ett tal, hvarvid alla närvarande syntes gahska uppmärksamme, Det innehöll egentligen en mängd granlåter om Hans Maj:ts, stora nåd emot mig deruti, att en kompromiss vöre af Hans Maj:t bifallen att undersöka mina fordringsänspråk, oaktadt de visst icke på något sätt tillhörde Hans Maj:t att godtgöra m. m., äfvensom att. Hans Moj:t till yttermera visso hade befallt; atv jag i de nu tillkallade vittnens närvaro borde underskrifva de dokumenter, som förevisades: alla närvarande. Men jag gaf ganska bestämdt tillkänna, att jag alldeles icke kunde eller trodde mig behöfva underskrifva något mer dokument för kompromissens skull, än det jag redan hade wvnderskrifvit, och att aldraminst mitt namn någonsin skulle blifva satt under det nu förelagda, som vore så alldeles stridande mot all sanning. HrExpeditionssekreteraren Sundin proponerade då, att jag borde få låna det ena exemplaret, för att rådföra mig med någon af mina bekanta, t:;-ex. Bergsrådet Berndes, som Expeditionssekreteraren sade sig känna hafva en så faderlig omsorg för mitt väl, att jag visst ickeyskullestveka att underskrifva, hvad som af Bergsrådet tillstyrktes. Men propositionen förkastades både af Justitiekansleren och Öfverstelöjtnant Backman, som bestämdt nekade att utlåna något af papperen, emedan det alldeles icke behöfdes att rådfråga någon. Hr Expeditions-. sekreteraren Sundin, åter, ansåg detsganska behöfligt, emedan, som han yttrade, detta vore ett psteg af mycken vigt, eller etträttegångssätt, som