gen, som ej har tillgång till de talrika engelsk verk öfver hithörande ämne, dem författarens vi stelse i England och bekantskap med från Ostin dien hemkomna engelsmän förskaffat honom till fälle att begsgna. Det är för öfrigt endast genon en sorgfällig jemkning af utrymmet, efter de olik; föremålens olika vigt, som det kunnat lyckas för fattaren att inom ett icke stort omfång i förhål. lande till ämnenas mängd kunna sammanföra de väsendtliga, och man kan icke i en jemförelsevi: Iså föga volyminös bok vänta sig att finna myc ket utfördt i detalj. För att imedlertid gifva et begrepp om innehållets rikbaltighet, må hufvudtitlarne här omnämnas. Efter en inledning, som äfven redogör för författarens källor, följer en allmän öfversigt af Hinduernas religion, dess ursprung, utveckling och nuvarande skick: vidare en framställning om kastfördelningen, Hvilken, som bekant är, står i omedelbart sammanhang med religionsdogmerna och grundar sig på en af de väsendtligaste trosartiklarne. Författaren undersöker sedan åldern af Hinduernas religion och al bildningens och vetenskapernas utveckling hos detta märkvärdiga folk; således åldern för religionsurkunderna (Vedas och Vedantas), för lagsystemet (Menus lagbok), för kosmogonien (Yugs eller verldsutvecklinzsperioderna), för de forntida Hinduernas högst förvånande framsteg i ustronomi och geomelri, deras skaldekonst, m. m., och han begagnar härvid anledningen till en intressant jemförelse mellan Hinduernas, Egyptiernas och Kinesernas kultur. Efter denna allmänna öfverblick följa åtskilliga speciella grunddrag af Bramanernes religionsdogmer, af deras filosofiska systemer, af de religiösa och filosofiska sekterna, t. ex af Buddismen, och icke blott den Indiska, utan den i Tibet, Kina, Japan, samt spåren deraf i Egypten, Kaldeen, Fenicien, Palestina, hos Esscerna, Druiderna och i Asaläran. Vidare skildras de Indiska religionssekterna Jainas och Sheiks, samt förhållandet i Hindostan med Muhamedanerna, Guebrerna eller de Urpersiske Elddykarne och den Syriska kristna kyrkan — aposteln Thomas stiftelse. Sedan teogonien och filosofien sålunda blifvit tagna i betraktande, fö!jer en vidlyftig framställning af Hinduernas kosmogoni, jemförd med de öfriga äldsta folkslagens, såsom Zendfolkens, Kinesernas, Kaldeernas, Grekernas, Asarnes och Hebreernas; hvarmed författaren äfven sammanbinder den nyare geologiens resultater, sådana de lörekomma hos Cuvier, Buckland, Lyell, Boud, Silliman, Forchhammer, m. fl., och hvarifrån han såsom slutsats öfvergår till den undersökning om de första folkvandringarne på jorden, som utgjorde ämnet för hans föreläsning vid Naturforskaremötet. Då denna föreläsning föranledt så många gissningar och kommentarier, och innehålet i sig sjellt är, af högt intresse, särdeles för ordens invånare, tillåta vi oss att derur transumera hufvuddrasen; vi tro att äfven den, som cke förut tänkt på någon geologi eller öfver jorlens urtid, skall läsa det med nöje, åtminstone om en saga från ett omätligt fjerran, men olik ndra sagor deri, att den äger en mängd fysiska ch ännu tlillvarande bevis för sin sannolikhet. 7257 (Slutet följer.)