gen, som ej har tillgång till de talrika engelsk
verk öfver hithörande ämne, dem författarens vi
stelse i England och bekantskap med från Ostin
dien hemkomna engelsmän förskaffat honom till
fälle att begsgna. Det är för öfrigt endast genon
en sorgfällig jemkning af utrymmet, efter de olik;
föremålens olika vigt, som det kunnat lyckas för
fattaren att inom ett icke stort omfång i förhål.
lande till ämnenas mängd kunna sammanföra de
väsendtliga, och man kan icke i en jemförelsevi:
Iså föga volyminös bok vänta sig att finna myc
ket utfördt i detalj. För att imedlertid gifva et
begrepp om innehållets rikbaltighet, må hufvud-
titlarne här omnämnas. Efter en inledning, som
äfven redogör för författarens källor, följer en all-
män öfversigt af Hinduernas religion, dess ur-
sprung, utveckling och nuvarande skick: vidare
en framställning om kastfördelningen, Hvilken, som
bekant är, står i omedelbart sammanhang med re-
ligionsdogmerna och grundar sig på en af de vä-
sendtligaste trosartiklarne. Författaren undersö-
ker sedan åldern af Hinduernas religion och al
bildningens och vetenskapernas utveckling hos
detta märkvärdiga folk; således åldern för reli-
gionsurkunderna (Vedas och Vedantas), för lagsyste-
met (Menus lagbok), för kosmogonien (Yugs eller
verldsutvecklinzsperioderna), för de forntida Hindu-
ernas högst förvånande framsteg i ustronomi och
geomelri, deras skaldekonst, m. m., och han be-
gagnar härvid anledningen till en intressant jem-
förelse mellan Hinduernas, Egyptiernas och Kine-
sernas kultur. Efter denna allmänna öfverblick
följa åtskilliga speciella grunddrag af Bramanernes
religionsdogmer, af deras filosofiska systemer, af
de religiösa och filosofiska sekterna, t. ex af Bud-
dismen, och icke blott den Indiska, utan den i
Tibet, Kina, Japan, samt spåren deraf i Egypten,
Kaldeen, Fenicien, Palestina, hos Esscerna, Drui-
derna och i Asaläran. Vidare skildras de Indiska
religionssekterna Jainas och Sheiks, samt förhål-
landet i Hindostan med Muhamedanerna, Gue-
brerna eller de Urpersiske Elddykarne och den
Syriska kristna kyrkan — aposteln Thomas stif-
telse. Sedan teogonien och filosofien sålunda blif-
vit tagna i betraktande, fö!jer en vidlyftig fram-
ställning af Hinduernas kosmogoni, jemförd med de
öfriga äldsta folkslagens, såsom Zendfolkens, Ki-
nesernas, Kaldeernas, Grekernas, Asarnes och He-
breernas; hvarmed författaren äfven sammanbin-
der den nyare geologiens resultater, sådana de
lörekomma hos Cuvier, Buckland, Lyell, Boud,
Silliman, Forchhammer, m. fl., och hvarifrån han
såsom slutsats öfvergår till den undersökning om
de första folkvandringarne på jorden, som ut-
gjorde ämnet för hans föreläsning vid Naturfor-
skaremötet. Då denna föreläsning föranledt så
många gissningar och kommentarier, och innehål-
et i sig sjellt är, af högt intresse, särdeles för
ordens invånare, tillåta vi oss att derur trans-
umera hufvuddrasen; vi tro att äfven den, som
cke förut tänkt på någon geologi eller öfver jor-
lens urtid, skall läsa det med nöje, åtminstone
om en saga från ett omätligt fjerran, men olik
ndra sagor deri, att den äger en mängd fysiska
ch ännu tlillvarande bevis för sin sannolikhet.
7257 (Slutet följer.)