uppläste protonotarien pigan Blombergs skriftliga på:
stående i målet.
Härefter företrädde Hr löjtnanten C. W. Bergnehr
och porslinsarbetaren Gustaf Sandberg, den sistnämnde
man till förut afhörde hustru Sandberg, af hvilka Hr
löjtnanten Bergnehr dels företedde bevis från pastors-
embetet i Adolf Fredriks församling, derom att Hr
löjtnanten den 26 sistlidne Februari begått Herrans
Heliga nattvard, dels anhöll att få, såsom tillägg till
sin förut uppgifne viltnesberättelse, i protokollet in-
taget följande skriftliga anförande:
Såsom tillägg och närmare förklaring af mitt, hos
Stockholms Kämnersrätts 4:a afdelning, uti målet emel-
lan pigan Blomberg och apotekaren Stahre, afgifna
vittnesmål, får jag, på min aflagda ed, ödmjukast
meddela följande:
Då pigan Blomberg om aftonen den 3 sistlidne Ja-
nuari skulle hemtas från srresten vid Sabbatsbergs
Fattiginrättning, satt hon naken på golfvet, hårdt bi-
tande uti ett stycke af en tågmatta. Hela kroppen
var så förfärligt slagen, att den gjorde på mig och
alla närvarande ett fasansfullt intryck. En mängd bre-
dare och smalare räfflor eller upphöjda valkar, åtskil-
lige af en tvär hands bredd om cirka en aln långa,
funnos till ett antal af minst 50 på kroppen, som säå-
lunda visade sig hafva undergått en barbarisk pisk-
ning. Huru många slag som henne tilldelats, innan
valkarne fått en sådan bredd, eller huru många slag
som, att döma efter deras blodsprängda utseende, ap-
plicerats på dessa valkar, torde väl ingen menniska
kunna specielt bestämma; ty slagen gingo, korsande
hvarannan, ömsom framåt båda hennes sidor, inpå ma-
gen, och på det inre af låren, med smala, om hvar-
andra bågformade spetsår, och hela hennes säte var
alldeles jemnsvart, så att ensamt på detta vankats
minst 590 slag; det öfriga af kroppen bar stämpeln af
flere varierande kulörer. Imedlertid anser jag det
vara litet tilltaget, om jag påstår, att hon erhållit
blott etthundrade slag, utom dem henne på sätet till-
delats.
Polisuppsyningsmannen Flamand, som var beordrad
att afhemta Blomberg till Danviken, yttrade nu, i allas
närvaro, när han fick se Blombergs kropp, att han
väl sett många straffade med fyratio par spö, men
att ingen varit till en tredjedel så hårdt straffad, som
Blomberg.
På eftermiddagen, den 3 Januari, då jag var upp-
gången på mitt rum, kom vaktmästaren Boug, i nå-
got tjensteåliggande, upp till mig, och, några minuter
derefter, kom mamsell Stahre med min middag; jag
yttrade då till henne dessa orden: Horrskapet må-
ste hafva haft en högst obehaglig natt? Mamsell
Stabre svarade ordagrant följande: Ja, det ha vi
visst haft; jag begriper intet, att jag icke sjelf blifvit
tokig; med respekt, hon var spritt naken, som hon
kom till verlden; pappa har icke gjort annat hela
natten i ända, än slagit henne; jag begriper intet,
huru hon stått ut; han har slagit henne så, ja, han
har slagit henne så, att han kunnat slå henne i
bitar.n
Vil ett af de tillfällen, då pigan Blomberg bekla
gade sig örver det kalla köket och att hon alldrig fick
uppehålla sig i rummen, för att värma sig, lofvade
jag henne att få taga af min ved, för att elda ät sig
i köket; men hon svarade mig: Om jag också finge
ved af löjtnanten, så får jag ändå icke göra upp nå-
gon eld emellan matlagningen för den elaka gubben;
ty det har han strängt förbjudit mig. Det var då,
som pigan Blomberg bad mig om tillstånd, att, i min
frånvaro, få gå upp någon stund på mitt rum och
värma sig, när hon frös, hvilket jag medgaf.
Hvad köket beträffar, torde jag, som boställsinne-
hafvare, bäst vara i tillfälle upplysa. att det, vinter-
dag, vid inträffad kyla, är, för erhållande af värma,
nära oeldbart, med mindre ugnen skulle uppeldas; ty
i köket finnas 3:e enkla dörrar, enkla fönster och
ett oerhördt golfdrag från derunder befintlige källare,
hvilket, tillsammantaget, gjort att, under kalla vinter-
nätter, vattnet derstädes frusit.
Sista dagarne af November månad frågade Hr Stahre
mig, huru jag fann den nya pigan, i det jag, något
dragande på orden, genmälte: Å — jo —; innan
jag hann säga mera, yttrade Hr Stahre sig då föl-j
jande: Ja, det är då visst, att både jag och min)
hustru finna oss bättre belåtna med denna pigan, än;
den förra ryttarmaran; den här är åtminstone höfig,
hon har också tjent hos bättre folk, förstår någonting,
och ehuru kräket är klen till sina krafter, är hön dock j
villig och mera oförtruten, än den förra dragon.
Hr Stahre har uppgifvit, att pigan Blomberg till!
större delen af dagen varit af göromål upptagen på
milt rum; detta föregifvande af Hr Stahre är så i;
grund osanning, att jag heligt får försäkra, det hon:
högst säilan fick fullända städningen i mitt rum, med
mindre hon oftast, 92:e minuter efter, sedan hon väl
kommit in i rummet, blef nerropad af antingen Hr:
Stahre, dess fru eller dotter, och sålunda fick lemna
sina göromål hos mig ofulländade; ty hon blef, vid
dessa rop, intagen af en så ögonblicklig förskräckelse,
att hon endast yttrade: Jag rår icke, men jag skall:
fullborda: städningen fram på dagen.
För att vederlägga Hr Stahres föregifvande, att jag
ej på 9 å 410 år skall begått Herrans Heliga nattvard,
får jag med bilagde, af vederbörande presterskap ut-
gifne betyg styrka, att jag, sednast Fastlagssöndagen :i
den 26 sistlidne Februari, gått till nattvarden, utij:
Adolf Fredriks församlings kyrka, samma församling, !
som Hr Stahre åberopar. Stockholm den 24 Aprill:
41843. C. W. Bergnehr. :
Efter uppläsande häraf upplyste tillika Hr löjtnanten
Bergnehr, uppå apotekaren Stahres fråga, om beskaf-
fenheten af golfvet i köket, der pigan Blomberg bott,
att omkring spiseln varit en kantig och ojemn upp-
höjning af tegelsten, men att gollvet i öfrigt varit som
elt vanligt trägolf.
Hr löjtnanten Bergnehr afträdde; hvarefter porslins-
arbetren Sandberg fick till rätten ingifva en så ly-l
dande skrift:
Undertecknad, som varit kallad till Stockholms Käm-
nersrätts första adelning, att vittna i målet emellan
pigan Johanna Blomberg och apotekaren Stahre, och!
aflagt vittnesed, men icke blifvit hörd, får. på den!
aflagda eden, intyga: att pigan Blomberg, som, den 2
sistlidne Januari, på morgonen, kom hem till mig
och min hustru, bes lagade sig, att Stahre, natten för-!
ut, slagit henne på mun och nypit henne i nedan
hvilket både jag och min hustru ansåg troligt, emedan
å näsan befanns en stark rodnad och munnen var :