fortfarit genom sekler, fastän den ej ännu kom-
mit att höras bland mängden. Det fanns fordom
och finnas ännu här och der så kallade mecena-
ter, män af hög börd och med rättigheter oskilj-
aktige från deras namn. Låt vara att detta fö-
reträde var en dikt, en; illusion; men den hade
ikväl sin nytta med sig, då individet, som egde
det, var en man med bufvud och bjerta. Redan
bans namn gaf skydd och heder åt den det be-
skyddade; man behöfde ej räkna upp hans rike-
domar, behöfde ej på skillingen veta bans räntor;
för att anse honom för en. man af värde; det låg
sifvet i naminet. Vi må väl le åt ett sådant för-
hållande, vi i vår materiala tid, vi, som ej kunna
förstå hvad ett blott namn kan betyda; men man
log ej fordom deråt, ty då var namnet hälften af
mannen, som olta endast af silt namn tvingades
alt vara en ädel man, och af sina förfäder liksom
fördes i ledband till duglighet och redbarhet.
Detta var likväl mest förhållandet fordom, då
ännu adelsvärdigheten ej blef spridd på så många,
och af så skilda och obetydliga anledningar. Hade
adelskapet berott på val inom adeln och ej på
en nyck eller en nåd, skulle den ej fallit så snart
som den nu gjort, då vissa regenter, och bland
dem drottning Christina; utkastat värdigheten nä-
stan handlöst, något som. man tydligast ser i Re-
binders matrikel, der ofta; nog författaren ej har
vetat det allraminsta om ättefädrens bedrifter. I
sådane slägter kunde ej blifva frågan om denna
tvingande nödvändighet, som namnet innebar.
Den andra. orsaken till ett förfall är, att jord-
egendomen gått ur adelns händer och den således
allt mer och mer blifvit skild från landets in-
tresse, ty adel och bonde måste hafva ett och
samma mil, måste ega jord för att motsvara sin
bestämmelse. -
Imedlertid finnas ännu några få af den gamh
goda adeln qvar; män, som både ega ett namn
i dess vackra betydelse och jord för att rätt kunna
uppskatta massans behof och önskningar; -de äro
således hemmastadde i sitt land och ej endast
flyttfoglar, som beskatta andras nästen.
Helleby var en fideikommissegendom inom fri-
herrliga Stålsköldska ätten. Det var en gammal
;ård, som under hvarje egares hand hade under-