fortfarit genom sekler, fastän den ej ännu kommit att höras bland mängden. Det fanns fordom och finnas ännu här och der så kallade mecenater, män af hög börd och med rättigheter oskiljaktige från deras namn. Låt vara att detta företräde var en dikt, en; illusion; men den hade ikväl sin nytta med sig, då individet, som egde det, var en man med bufvud och bjerta. Redan bans namn gaf skydd och heder åt den det beskyddade; man behöfde ej räkna upp hans rikedomar, behöfde ej på skillingen veta bans räntor; för att anse honom för en. man af värde; det låg sifvet i naminet. Vi må väl le åt ett sådant förhållande, vi i vår materiala tid, vi, som ej kunna förstå hvad ett blott namn kan betyda; men man log ej fordom deråt, ty då var namnet hälften af mannen, som olta endast af silt namn tvingades alt vara en ädel man, och af sina förfäder liksom fördes i ledband till duglighet och redbarhet. Detta var likväl mest förhållandet fordom, då ännu adelsvärdigheten ej blef spridd på så många, och af så skilda och obetydliga anledningar. Hade adelskapet berott på val inom adeln och ej på en nyck eller en nåd, skulle den ej fallit så snart som den nu gjort, då vissa regenter, och bland dem drottning Christina; utkastat värdigheten nästan handlöst, något som. man tydligast ser i Rebinders matrikel, der ofta; nog författaren ej har vetat det allraminsta om ättefädrens bedrifter. I sådane slägter kunde ej blifva frågan om denna tvingande nödvändighet, som namnet innebar. Den andra. orsaken till ett förfall är, att jordegendomen gått ur adelns händer och den således allt mer och mer blifvit skild från landets intresse, ty adel och bonde måste hafva ett och samma mil, måste ega jord för att motsvara sin bestämmelse. Imedlertid finnas ännu några få af den gamh goda adeln qvar; män, som både ega ett namn i dess vackra betydelse och jord för att rätt kunna uppskatta massans behof och önskningar; -de äro således hemmastadde i sitt land och ej endast flyttfoglar, som beskatta andras nästen. Helleby var en fideikommissegendom inom friherrliga Stålsköldska ätten. Det var en gammal ;ård, som under hvarje egares hand hade under