för dem till en religionspligt, att genom införan-
de af inqvisitioner förnärma mensklighetens rät-
tigheter. : (Ad Constant. I.-4. n. 6.
Till all lycka äro: dessa Zeloters domslut, äfven
om de äro biskopar; utan all betydelse: Det som
förr i verlden åttatio biskopar förkastade, det blef
sedermera : af. trehundradeåtta biskopar antagit.
Vid sådane motsägelser återstår oss -ej annat, än
att vi sjelfve döma och utvälja det som vi finna
vara i öfverensstämmelse med skriften och för-
nuftet. (L. de synod. n. 63. 80.)
Basilius, biskop i Cesarea, död 379.
Låtom oss jemnföra våra lärares predikningar
och skrifter med Bibelns läror, och antaga det
som . med dessa sednare öfverensstämmer. (In
Ascet. des. 72.)
Om vi tro och lära hvad vi hafve lärt af vårs
fäder, så sker det icke derföre, att vi af dem haf.
va lärt det, utan emedan vi finna det i öfver-
ensstämmelse med skriften. (De Spiritu s. c. 9.
Ambrosius, biskop i Mailand, död 597.
Ingenling kan en regent företaga oskickligare,
än att inskränka yttranderätten, och derigenom
skiljer sig en god furste från en dålig, att den
förre älskar uppriktighet och frimodighet, men
den sednare hyckleri, lögn och slafsinne. Så sant
nu detta är, lika. sant är det äfven, att intet an-
står en prest mindre, än att hyckla tänkesätt in-
för -sina- andeliga elter -verldsliga förmän. -(Epist.
28 ad Theod. Imp.) -
Ve oss (prester), om vi ej använda himmelri-
kets nycklar, hvilka vi alla så väl som Petrus
hafva erhållit, att dermed öppna de Christnas
hjertan och derutur fördrifva mörkret.
Såsom Apostlarne, i synnerhet Petrus, Jacobus
och Johannes äro alt anse såsom christna kyr-
kans: pelare, så är ännu hvarje christen, som öf-
vervinner verlden, enisådan pelare, hvilket Gud
sjelf stöder och upprätthåller. (Serm. 5 in ps.
1148 c. 6.) -
Hieronymus, presbyter i Antiochien, död 410.
Låten eder icke dåra genom så kallade ÅA po-
stoliska traditioner. Nedslån dem heldre med
Guds svärd (ord). Och om hycklande prester,
sådane som göra allt för verldslig lusta, anseende,
makt och prakt, och liksom häxmästare vid sina
besvärjningar göra stort buller och spektakel, ro-
pa till eder: hörer och följer oss! så svaren dem:
det är icke underligt, att j viljen hafva andra
traditioner och symbola tillbedda såsom hedna
folken sina afgudar; men oss har Gud gifvit la-
gen skriftens vittnesbörd. (In Esaj. c. 8.)
Man kan högt värdera kyrkolärare, utan att
till alla delar bekänna .sig till deras tro, isynner-
het som de för de mesta äro oense sins emellan.
(Pref. c. 40 in Esaj.)
Det första kännetecknet på kättare är, att de
hos sina åhörare fordra en blind tro. (In Esöaj
c. 50.)
Ingenting är lättare, än alt under religionens
täckmantel bedraga och ljuga full den gemena,
genom religionslärarens egen skuld, okunniga ho-
pen, isynnerhet grinnokönet. (Epist. ad Nepot. 52.)
Augustinus, Biskop i Hippo, död 4530.
Hvad vi se och höre, men ej förstå, det kan
ej vara oss uppbyggligt, emedan uppbyggelse icke
kan tänkas utan förstånd och insigter. (Lib. 22
de genes. rd litt. c. 8.) s
Men om nu stridigheter uppkomma inom kyr-
kan, hvem skall-då vara skiljedomare? Hvilken
annan än Christus och Åpostlarne, nemligen deras
skrifna råd. (De Unit. Eeccles. ce. 3.)
Hvarken vill jag åberopa mig Coneilium i Ni-
cr, ej eller bör du åberopa dig det i Rimini.
Du bör ej såsom till en oinskränkt autoritet
vända dig till det första, likasom jag ieke vänder
mig till det sednare. Men då den heliga skrift
har en för oss båda lika gällande autoritet, så
vilja vi genom densamma förlikas rörande allt
det som eljest såsom autorilet för oss framställes.
En verksam kärlek till Gud och nästan är
det, som säkrast skiljer en kristen från en okri-
sten, eller antikristen. Icke igenkänner man en
kristen derigenom, att han blifvit döpt, går flitigt
i kyrkan, iakttager alla kyrkobruk, bygger kyrkor
och gör donationer åt dem, m. m. Nej, endast
en lefoande, menniskokärlek skiljer honom från
den namnkristne. (Tract. 5 in Ep. Joa.)
Många, hvilka blifvit ansedde och dömde som
kättare, voro mycket bättre kristne, än de så
kallade orthodoxe. (De Bapt. I. 4; c:-3.)
Theodorelus, Biskop i Cyrus; död 460.
Personer finnas, hvilka använda all flit för att
förmå menniskorna, att i religiösa frågor afhålla
sig ifrån förnuftets bruk, föregitvande alt en re-
ligiös öfvertygelse derförutan ganska väl må kunna
åstadkommas. Beror det: då på mig. att blifva
öfvertygad eller icke, och är det ig nog att
öfvertygelsen är en annans, för att den äfven må
blifva min? Hvad gagnar det mig, om jag för
egen del underlåter all forskning oea pröfning,
och öfverlemnar den åt em annan? (Serm. 9.)