några utbetalningar oi rankrike, tvertemot trakta-
ten emellan de båda länderna.
STOCKHOLM den 30 Maj
— Efter en lång och misströstande väntan bör-
jade ändtligen i går eftermiddag himlens fönster
alt öppna sig och derefter har under hela den
förflutna natten och i dag på förmiddagen ett
ihållande regn uppfriskat den uttorkade marken.
— Bland ovänligt snabba sjöresor förtjenar näm-
nas en af kapten Zimmerman, förande briggen
Fritz, tillhörande Hr Bohnstedt och befraktad af
Arr Kantzow et Biel, hvilken härifrån afseglade
i Augusti månad i fjol och redan för åtta dagar
sedan återkommit från Ostindien; ehuru uppehål-
let- der lärer varit omkring 2 månader (D. A.)
— Af korrektionisterne på Långholmen afför-
des i Lördags 438 man, för att ingå i arbetskom-
paniet på Waxholmen och Rindö. Den föreskrif-
na eden aflade de efter förut hållen gudstjenst.
De voro väl klädda och tycktes väl belåtna med
den förestående förändringen i deras öde.
—Lt—Ä
— Den, under loppet af sistlidne vinter verk-
ställda planeringen å Riddarholmen härstädes, el-
fer genombrytningen af Aden branta backen ned till
ingfartygshamnen, har blifvit föremål för ett strängt
missnöje i Svenska Minerva. Den ena orsaken är,
patt den plats, som nu återstår såsom väg till
skyrkan, i alla fall synes nog smal, för att lemna
rum åt en procession,; men häruti synes det
oss att Minerva har mycket orätt, ty vägen är
ganska tillräcklig äfven för vagnar. Den andra
omständigheten kan förtjena litet mera uppmärk-
samhet. Som bekant är, har under gräfningen en
stor mängd menniskoben. och hufvudskålar kom-
mit i dagen, hvilka varit nedgräfda på denna
plats, som varit Riddarholmsförsamlingens och
det fordna Gråbrödraklöstrets kyrkogård. Med
dessd ben lärer man gått mycket vårdslöst. till-
väga, och, efter hvad i artikeln säges, borfört hö-
garna icke i några kistor, utan i så kallade dyng-
skråf, obetäckta fört dem genom staden och för-
modligen nedgräft dem; utan att ens dervid sjunga
en psalmvers. Minerva. anställer häröfver föl-
jande- betraktelse:
När man känner den aktning, sjelfva Hedningarne
egna åt sina likars jordiska qvarlefvor, när man på-
minner sig med hvad omsorg Muhamedaner och an-
dra icke-christna folk vårda dem, så väcker det på
en gång förundran och förtrytelse, att i ett christet
land och ibland ett upplyst folk ett sådant förakt-kun-
net visas de hädangångna, som det, hvilket genom of-
vannämnde förhållande träffat våra.
Detta kan vara riktigt nog; man förundras blott
att finna det i Minerva, då anmärkningen väl torde
i främsta rummet träffa Riksmarskalksembetet,som
lärer baft omsorg med de, inuti Riddarholmskyr-
kan befintliga grafvarnas reparation samt rustnin-
garnas uppställande derstädes, samt således väl äf-
ven kunnat hafva uppmärksamhet på hvad som
föregålt å platsen utanför, så mycket mera som
upptäckten af de första benhögarna gjordes redan
för två år sedan. Man kunde också skäligen fråga,
hvarföre icke Mivervaredaktionen sjelf — som
annars är så full af de dödas ben, kunde hafva
gifvit en vink härom, innan det ifrågavarande
skedde. Icke kunde man begära, att de, som ge-
nom kontrakt åtagit sig planeringen, skulle anse
sig skyldige till något serskildt föranstaltande i
och för benlemningarnes jordande; icke heller
kunde sådant åläggas drätselkommissionen såsom
en auktoritet för den ekonomiska förvaltningen,
utan det tillhörde påtagligen antingen presterska-
pet och deribland främst öfverhofpredikanten och
chefen för ecklesiastikärenderna, riksmarskalken
eller öfverståthållaren, såsom hufvudstadens hög-
ste styresman. -
— 0