okunnighet eller falla i villfarelser, då vi ieke
bruka eller ock wissbruka denna Guds gåfva.
(Epist. ad Ephes.)
Icke en gång Guds fiender (Osores Dei) skolen
J förbanna, förfölja eller i ringaste måtto skada.
(Epist. ad Philad.)
Justinus, Martyr, död 463.
Den som känner sanningen och förnekar den,
är bemfallen under Guds dom. (In vita ac Doctr..
Justini ab Halloix editis.)
De verkligt fromma och visa böra derföre fram-
för allt värdera de sanningar, som dei följd af
sitt eget pröfvande förnuft måste erkänna, och
böra ej envist fasthänga vid fädernes meningar:
(majorum opiniones), om de finna dem vara fal-
ska. (Apol I c. 2.)
Sanningen behöfver för sitt beståndande ej nå-
gra tvångsmedel, emedan dessa snarare göra den
misstänkt, och alla de som betjena sig af dessa
tvångsmedel äro ej bättre än stråtröfvare, hvilka
äfvenledes använda våld och hotelser. (Apol I.
ce. 4.
Då kan aldrig ursäktas, att man förföljer per--
soner, som i religionssaker med oss tänka olika,
derföre alt de hafva nog ärlighet, att gilva sina
tankar tillkänna, och ej kunna hyckla och ljuga
på sig en öfvertygelse, som de icke ega. (Apol.
T. ce. 2. 4. 42) :
Fäster eder uppmärksamhet endast på den He-
liga Skrift, och sätter ej edert förtroende till nå-
gon, som ej låter sig angeläget vara, att taga alla
sina bevis ur densamma, och till densamma allt
hänförer. (Dial. e. Tryphs ec. 356.
Cyprianus, biskop i Karthago, död 2358.
Hvilken stolthet och förmätenhet är det icke,
att anse menskliga traditioner jemnlika med Gu-
domliga anordningar, eller att till och med före-
draga de förra framför de sednare! (Epist. 74-ad
Quint.)
Om en kanal, uti hviiken hitintills ymnigt vat--
ten flutit, uttorkar, går man icke då till sjelfva
källan för att utforska orsaken till vattenbristen ?
Så borde äfven presterha göra. Om hittills an-
tagna lärors sanning börjar att betviflas, så for-
drar deras pligt, att återgå till den verkliga käl-
lan, till den evangeliska och apostoliska traditio-
nen. Men hvilken är då denna tradition? Är hon
tilläfventyrs skrifven, eller finnes den upptecknad:
i Evangelium och Apostlarnes skrifter? Visserli-
gen der upptecknad, ty Christus sjelf förmanar
oss att forska i de skrifter, som vittna om hö-
nom. (Epist. ad Pompej.)
Ingen biskop i verlden må upphäfva sig till
biskopars biskop, eller genom hotelser och straff
(tyrannico terrore) pålägga sina medbröder något
tvång för deras samveten eller handlingar. . (In
prolog. Cons. Cartb. de baptiz. haeret.)
Hilarius, biskop i Poitiers (Pietavium) död 369.
Jag prisar dig derföre, att du ej fordrar andra
än från den heliga kraft hemtade grunder för din
tro. Den som vill komma till den sanna tron,
måste sjelf söka den i skriften; och ej i nyare-
böcker. (Ad Constantium Imp. I. 2. num, 8.)
De som fara med falska läror bedraga under
sken af att sprida sanningen. I Guds namn smä--
da och förbanna de. Religionen är deras fältrop,
då de lasta sina bröder. De strida ej medelst
anförande af grunder, utan med anathemer, och
de gå så långt i sin ifver att förkättra och för-
döma, att de göra sjelfva sökandet efter sannin-
gen till ett brott. (Lib. contra Auxert. n. 42.)
Det är mycket att beklaga, att man i våra da-
gar är nog dåraktig att tro, det Guds sak kan och
bör befrämjas och Christi kyrka betryggas och be-
skyddas genom den verldsliga makten. - Sägen mig
då, j biskopar, af hvilka medel betjente sig A-
postlarne. för att utbreda evangelium? Hade de
uppdrag. -eller skydd af någon jordisk myndighet
latt predika Christum och öfverföra hans namn
till de hedniska folken? Erhöllo de titlar och vär-
digheter af Romerska hofvet? Nej, de lefde tvärt
lom i bojor och fängelse. Aro Apostlarnes bref
daterade från residenser eller hofläger? - Voro
icke himmelrikets nycklar just uti deras bänder,
hvilka närde sig af sitt arbete? Men i våra da-
gar se vi, ty värrl! öfver allt motsatsen. Man sö-
ker ej att bevisa Christendomens sanning på öf--
I vertygelsens väg, utan man vill med våld truga
iden på folken. Kyrkan, som förut bevisat sig
vara den sanna och rätta derigenom, att den må-
Iste utbärda förföljelse, hotar: och förföljer nu sjelf
med bannlysning, bojor och död.
Inför Gud är hvarje tvungen eller hycklad dyr-
kan en styggelse. Men huru låter detta förena
Isig dermed, att man under religionens täckeman-
itel till och med förleder regenterna, och gör det
kokerska
se