I följd af denna otvitfvelaktigt välmenta artikel, tor
Ide böra upplysas, att vederbörande befål, till åtlyd
Inad ej allenast af stadgandet uti 3:dje S af den ny
Tågordning, utan ock af en förut lemnad nådig fö
reskrift, att ångfartygslägenhet bör, då årstiden de
I tillåter, företrädesvis begagnas till Långholmskommen
Ideringarnes transporterande till och från kommende
I ringsorten,, fogat anstallt derom, att nu ifrågavaran
de kommendering skulle d. 4:sta i denna månad ) pi
ångfartyget Wermland embarkera för att till hemor
ten återföras, men att kontraktet blifvit återkalladt a
orsak, att, emot all förmodan, segelfarten vid berör
de tid ännu af is var hindrad. Insändarens förslag
att låta kommenderingen inträffa i Södertelje d.
Maj, för att der gå om bord på ett ångfartyg, had
varit ypperligt — — — om blott vederbörande had
haft förmågan, att med bestämdhet kunna gissa sig
till: att farten å Södertelje kanal skulle, för året, bör
ja just sistnämnde dag!! hvilket Ins. sjelf väl had
baft svårt att några dagar förut kunna garantera.
) Den 4 Maj inträffar, enligt An igheten, en ny
kommendering å Långholmen, då den aflöste måst
derifrån afgå.
——tNNR
En ,brukande. bergsman har hos Red. begärt
plats för följande: k
I en tid, då allmänna rösten högljudt klagar öfver
en allmän nöd i landet, anser sig väl insändaren be-
fogad instämma deruti, men ock att anmärka, huru-
som det föga hjelper att knota öfver hvad som varit,
och att man i stället Lör söka föranleda ett bättre.
I hvarje land måste det, näst eganderättens helgd,
vara maktpåliggande att vårda det vilkor för allmänt
välstånd, som ligger i friheten, hvarmed jag menar
allmänna rättigheten att, under iakttagande af andras
rält,. begagna den förmåga, som försynen gifvit åt
hvar och en i sin mån att vara verksam. Genom
denna frihet utvecklas den. största välmåga, emedan
de flesta tillfällen till verksamhet derigenom blifva be-
gagnade, och den största mängden af krafter, eller,
säsom vi eljest nämna dem, kapitaler derigenom kom-
ma i tillfälle att använda sig. Frukten deraf måste
blifva allmän båtnad och belätenhet. Nu är denna
frihet, betraktad i afseende på serskilda näringsgrenar,
vigtig och välgörande till sina följder just i mån af
samma näringsgrenars större eller mindre omfattning
och vidd. I vårt land är bergsbruket af sådan vigtig
beskaffenhet, att friheten deri skulle verka med en
vidt omfattande välgörenhet, ej allenast för de många
tusende, som , deraf i denna stund äga sin knappa
bergning, utan också, hvad ännu vigtigare är för de
många brödlösa och näringslösa, hvilka i en framtid
kunna, vid näringens friare utveckling, deri finna en
tillflygt för sina görlösa händer, i stället att de eljest
såsom lösa, och följaktligen skadliga personer, betunga
vårt samhälle.
För att göra detta tydligare genom tillämpning,
törde jag få erinra, huru bergsbruket har sin ofrihet
och begränsning i arbetet, ilhy att man ej kap till-
verka mer, än som inom landet åtgår för stångjerns-
smidet och till en del till gjutgods, hvaremot detbor-
de vara tillåtet att tillverka huru mycket som helst
afsättligt vore, äfven för utrikes konsumenter. Då
skulle bergen lemna större utrymme för arbetskraften,
den enklaste användöing af blotta kroppskrafterne
skulle gifva tillfälle att sysselsätta en betydlig mängd
menniskor, och afkastningen skulle föda ej allenast
dessa, utan också en oberäknelig mängd andra, såsom
allt arbetes frukter oupphörligt utvecklar och förmerar
sig till underhåll för alla, som med dessa arbetande
komma i beröring. Stora: orter, betydliga delar af
riket nära sig af bergsbruket Den spannmål, som de
behöfva, men icke sjelfve kunna i tillräcklig mängd
odla, köpes ifrån de rikare odlade slättländerne. . Ju
mera frihet bergsbruket får i sin tillverkning, eller
rättare i sin afsättning på hvad. som kan tillverkas,
desto större mängd menniskor drager det tillsig, sys-
selsätter och försörjer, men desto mera afsättning må-
ste det ock gifva åt de fruktbara Orters produkter.
Uti nuvarande brydsamma penninge-belägenhet och
under stångjernets mindre afsättlighet funnes derföre
intet -bättre för tillfället, än tillåtelse att exportera tack-
jern. Detta skulle säkert låta verkställa sig isynner-
het: på England; ty under sistförflutne riksdag-wvisade
under .diskusionerne i Bevillningsutskottet bruksägare,
som. sade sig vara sakkunnige: personer, att med 410
Rdr Bko tackjernspris i Christinehamn, fragt till Gö-
theborg och slussafgilft 32 sk., exporttull 2 Rdr, to-
jag, provision, skeppsklarering 3 proc: assurans m.m.
10 sk: per skeppund, svenska bruksägare ej skulle
kunna konkurera i pris med utländningen; om tackjern
inge exporteras. Frågan är således blott: - Är det
vikshushällning att — då uti Götheborg tackjernet efter
sådan kalkyl skulle af utländningen:betalas med 43
7. Rdr Bko, och Götheborgs :handlande-ej bjuda mer
in 43.:!, Rdr Bko-— göra stångjern af tackjer-
net? Och säkert är, att hade ej prohibitiv-systemet
alltid följts utaf föregående regeringar liksom nu, så
hade aldrig England med sina fattiga och svafvelak-
iga malmer (innehållande blott 5 proc.) deraf tillver-
kat tackjern. Men här kan insändarens ord om jernet
ti Carlstads tidning tillämpas, att nöden är den bä-
te läromästare,. Nu, sedan tackjernet i anseende till
bergslagen förbättrade methoder, - vid tillverkningen
af tylinder-blåsverk, varm-apparater m. m., mycket
ökats, och flere nya masugnår på landslag blifvit an-
lagde, (från Nora bergslag hafva detta år blifvit af-
sände öfver 60,000 Sk malm till Örebro, för att
afgå till masugnar på landslagen) så att en stor öf-
verproduktion af tackiern finnes, som icke kan afsät-
tas utan export eller frihet. Om bergslagernes totala
undergång skäll kanna undvikas, så borde Bergskol-
egium genast ) ingå till regeringen med tillstyrkan
af Rikets Ständers hemställan om smides-anläggning
nom Bergslag, samt Reg. Ständernas skrifvelse derom
öretaga och bifalla, och det så tidigt detta år, att
andersökningar om vattendämning och byggnadsmate-
rialiers framskaffande kunde för sig gå före vintern,
då man nästa vår kunde begynna med byggnad af
de få byttelag, som skulle kunna begagna denna för-
mån, NB. om det är någon. Så mycket kunde det
itminstone vara, att bergsmännen kunde få stångjern
ill sina behof, och ej nödgas köpa och betala 48 å
9. Rdr per SkB, som nu är händelsen, samt äfven
itsmida något tackjern, för att minska den nuvarande
tora öfverproduktionen. .— — i Maj 4843.
En —r—r—NN
) Det vore ej för tidigt, enär Rikets Ständers skrif-
velse uti smides-frägan från Reg. blifvit remitterad
för omkring 2:ne år sedan, för att kollegium skulle
sig deröfver yttra.
a