I följd af denna otvitfvelaktigt välmenta artikel, tor Ide böra upplysas, att vederbörande befål, till åtlyd Inad ej allenast af stadgandet uti 3:dje S af den ny Tågordning, utan ock af en förut lemnad nådig fö reskrift, att ångfartygslägenhet bör, då årstiden de I tillåter, företrädesvis begagnas till Långholmskommen Ideringarnes transporterande till och från kommende I ringsorten,, fogat anstallt derom, att nu ifrågavaran de kommendering skulle d. 4:sta i denna månad ) pi ångfartyget Wermland embarkera för att till hemor ten återföras, men att kontraktet blifvit återkalladt a orsak, att, emot all förmodan, segelfarten vid berör de tid ännu af is var hindrad. Insändarens förslag att låta kommenderingen inträffa i Södertelje d. Maj, för att der gå om bord på ett ångfartyg, had varit ypperligt — — — om blott vederbörande had haft förmågan, att med bestämdhet kunna gissa sig till: att farten å Södertelje kanal skulle, för året, bör ja just sistnämnde dag!! hvilket Ins. sjelf väl had baft svårt att några dagar förut kunna garantera. ) Den 4 Maj inträffar, enligt An igheten, en ny kommendering å Långholmen, då den aflöste måst derifrån afgå. ——tNNR En ,brukande. bergsman har hos Red. begärt plats för följande: k I en tid, då allmänna rösten högljudt klagar öfver en allmän nöd i landet, anser sig väl insändaren befogad instämma deruti, men ock att anmärka, hurusom det föga hjelper att knota öfver hvad som varit, och att man i stället Lör söka föranleda ett bättre. I hvarje land måste det, näst eganderättens helgd, vara maktpåliggande att vårda det vilkor för allmänt välstånd, som ligger i friheten, hvarmed jag menar allmänna rättigheten att, under iakttagande af andras rält,. begagna den förmåga, som försynen gifvit åt hvar och en i sin mån att vara verksam. Genom denna frihet utvecklas den. största välmåga, emedan de flesta tillfällen till verksamhet derigenom blifva begagnade, och den största mängden af krafter, eller, säsom vi eljest nämna dem, kapitaler derigenom komma i tillfälle att använda sig. Frukten deraf måste blifva allmän båtnad och belätenhet. Nu är denna frihet, betraktad i afseende på serskilda näringsgrenar, vigtig och välgörande till sina följder just i mån af samma näringsgrenars större eller mindre omfattning och vidd. I vårt land är bergsbruket af sådan vigtig beskaffenhet, att friheten deri skulle verka med en vidt omfattande välgörenhet, ej allenast för de många tusende, som , deraf i denna stund äga sin knappa bergning, utan också, hvad ännu vigtigare är för de många brödlösa och näringslösa, hvilka i en framtid kunna, vid näringens friare utveckling, deri finna en tillflygt för sina görlösa händer, i stället att de eljest såsom lösa, och följaktligen skadliga personer, betunga vårt samhälle. För att göra detta tydligare genom tillämpning, törde jag få erinra, huru bergsbruket har sin ofrihet och begränsning i arbetet, ilhy att man ej kap tillverka mer, än som inom landet åtgår för stångjernssmidet och till en del till gjutgods, hvaremot detborde vara tillåtet att tillverka huru mycket som helst afsättligt vore, äfven för utrikes konsumenter. Då skulle bergen lemna större utrymme för arbetskraften, den enklaste användöing af blotta kroppskrafterne skulle gifva tillfälle att sysselsätta en betydlig mängd menniskor, och afkastningen skulle föda ej allenast dessa, utan också en oberäknelig mängd andra, såsom allt arbetes frukter oupphörligt utvecklar och förmerar sig till underhåll för alla, som med dessa arbetande komma i beröring. Stora: orter, betydliga delar af riket nära sig af bergsbruket Den spannmål, som de behöfva, men icke sjelfve kunna i tillräcklig mängd odla, köpes ifrån de rikare odlade slättländerne. . Ju mera frihet bergsbruket får i sin tillverkning, eller rättare i sin afsättning på hvad. som kan tillverkas, desto större mängd menniskor drager det tillsig, sysselsätter och försörjer, men desto mera afsättning måste det ock gifva åt de fruktbara Orters produkter. Uti nuvarande brydsamma penninge-belägenhet och under stångjernets mindre afsättlighet funnes derföre intet -bättre för tillfället, än tillåtelse att exportera tackjern. Detta skulle säkert låta verkställa sig isynnerhet: på England; ty under sistförflutne riksdag-wvisade under .diskusionerne i Bevillningsutskottet bruksägare, som. sade sig vara sakkunnige: personer, att med 410 Rdr Bko tackjernspris i Christinehamn, fragt till Götheborg och slussafgilft 32 sk., exporttull 2 Rdr, tojag, provision, skeppsklarering 3 proc: assurans m.m. 10 sk: per skeppund, svenska bruksägare ej skulle kunna konkurera i pris med utländningen; om tackjern inge exporteras. Frågan är således blott: Är det vikshushällning att — då uti Götheborg tackjernet efter sådan kalkyl skulle af utländningen:betalas med 43 7. Rdr Bko, och Götheborgs :handlande-ej bjuda mer in 43.:!, Rdr Bko-— göra stångjern af tackjernet? Och säkert är, att hade ej prohibitiv-systemet alltid följts utaf föregående regeringar liksom nu, så hade aldrig England med sina fattiga och svafvelakiga malmer (innehållande blott 5 proc.) deraf tillverkat tackjern. Men här kan insändarens ord om jernet ti Carlstads tidning tillämpas, att nöden är den bäte läromästare,. Nu, sedan tackjernet i anseende till bergslagen förbättrade methoder, vid tillverkningen af tylinder-blåsverk, varm-apparater m. m., mycket ökats, och flere nya masugnår på landslag blifvit anlagde, (från Nora bergslag hafva detta år blifvit afsände öfver 60,000 Sk malm till Örebro, för att afgå till masugnar på landslagen) så att en stor öfverproduktion af tackiern finnes, som icke kan afsättas utan export eller frihet. Om bergslagernes totala undergång skäll kanna undvikas, så borde Bergskolegium genast ) ingå till regeringen med tillstyrkan af Rikets Ständers hemställan om smides-anläggning nom Bergslag, samt Reg. Ständernas skrifvelse derom öretaga och bifalla, och det så tidigt detta år, att andersökningar om vattendämning och byggnadsmaterialiers framskaffande kunde för sig gå före vintern, då man nästa vår kunde begynna med byggnad af de få byttelag, som skulle kunna begagna denna förmån, NB. om det är någon. Så mycket kunde det itminstone vara, att bergsmännen kunde få stångjern ill sina behof, och ej nödgas köpa och betala 48 å 9. Rdr per SkB, som nu är händelsen, samt äfven itsmida något tackjern, för att minska den nuvarande tora öfverproduktionen. .— — i Maj 4843. En —r—r—NN ) Det vore ej för tidigt, enär Rikets Ständers skrifvelse uti smides-frägan från Reg. blifvit remitterad för omkring 2:ne år sedan, för att kollegium skulle sig deröfver yttra. a