ren och den öfriga betjeningen alldeles omringad
under det att alla bådo mig passa på, då H. K.
H. skulle komma åter; och just under detta kom
adjutanten springande tillbaka och sade mig helt
andtruten, alt H. K. H. hade befallt honom till-
säga mig att kl. 10 om Söndagsmorgon komma
upp till honom., Å
Förundrad och glad blef jag visst sjelf häröfver;
men icke mindre förnöjda öfver händelsen blefvo
alla de närvarande, som bade sett mig så många
gånger förgäfves vandra till och från. Vaktmä-
staren bad mig nu noga passa på timman och sa-
de, att jag nu kunde vira ganska säker att baro-
nen icke skulle våga afvisa mig, såsom förut, då
nu så många hade hört H. K. H; egen befallning
derom.
Fullaf förboppning att nu få ett längre samtal
medH.K. H., uppgick jag om Söndagen (det var
den 44 Okt.) kl. 1 till 40 till slottet, men var
knapt inkommen i nedra hvalfvet, förr än baron
Munck från ena sidan hastigt framsteg och tillta-
lade-mig, innan jag hann blifva honom varse.
Hans yttrande var, att han rådde mig att icke
gå upp i dag, ty som H. EK. H. ännu icke hade
talt något vid Konungen, så kunde han icke än-
mu gifva mig något svar, utan att det vore bäst
om jag komme upp om 2 å 3 dagar,. Derpå
hastade han uppför trappan.
Jag gick imedlertid och öfverlade med mig sjelf
huru jag borde förklara allt detta, och hvad par-
ti jag borde taga. Omsider då klockan slog 40 be-
slöt jag att; trots baronens goda råd, ändock gå upp,
för att pröfva, om han skulle våga i betjeningens
närvaro afvisa mig.
Väaktmästaren anmälde straxt för baronen, att
jag var uppkommen; och genast kom baronen ut
i yttre rummet, der nu också alla de afbetjenin-
gen, som om Fredagen hade varitnärvarande, vo-
ro tillstädes.
Baronen yttrade då precist detsamma, som han
nyss -förut hade sagt ned i hvalfvet, och tillade,
att jag icke hade beböft komma upp, då jag nyss
hade af honom blifvit tillsagd att icke komma.n
Dessutom: utfor han i hvarjehanda smädliga uttryck,
för det jag för honom gjorde en sådan hemlighet
af hvad jag hade-hos Prinsen att uträtta m. m.
och befallde mig gå. Kunapt fick jag erinra, att
jag blott till åtlydnad af H. K. H. egen befallning
hade infunnit mig, förr än han gick in, och dör-
ren låstes,
Jag bad då alla närvarande minnas hvad -som
händt, och att, i händelse af nödvändighet, upp-
lysa om förhållandet. Nu såg jag mig ingen ut-
väg mer hafva att kunna få något företräde hos
H. KE. H., och beslöt derföre att addressera mig
till H. E. hr grefve Brahe, der jag visste att in-
gen kammarherre kunde hindra mig att slippa in.
Den 47 Oktober uppvaktade jag derföre H. E.,
gaf i korthet hela -sammanhanget tillkänna och
bad honom förhjelpa mig till- rätt, på det att icke
H. M. skulle genom mitt lidande och de åtgär-
der, som nöden tvingade mig att taga, blifva kom-
prometterad. -H. E. yttrade då, att han visst ic-
ke ville blanda sig i H. M. enskilda affärer, men
att då han hade hört så många klaga öfver gen.
konsuln Dehn, ville han derföre göra saken kun-
nig för H. M.; och bad mig skrifva-en inlaga der-
om, så skulle han sjelf lemna den till Konungen.
Den: 20 uppvaktade jag åter H. E. och aflem-
nade: min inlaga, se bil -J4 56, hvari jag med
mörka, men sanna färger framställt mitt lidande
och underdånigt anhållit blott om den nåd att
sättas i tillfälle att bevisa,: huru jag blifvit be-
handlad. H. E. lofvade mig att samma dag lem-
na skriften till Konungen och yttrade sin förmo-
dan, -att ;öfverstelöjtnant. Backman säkert skulle få
H. M: befallning härom: och att jag derföre kunde
om ett-par dagar höra efter i bureaun.
Den 22 Oktober gick jag upp i bureaun och
frågade öfverstelöjtnant Backman, om H.- M.- gif-
vit någonsbefallningröranda mig. Ofverstelöjtnan-
ten sade sig då ej veta-af något, frågade mig om
jag hade: något att fordra, och bad mig iskrifva
en liten note,.:så. skulle den-genast- af honom före-
dragas H.M: Samma dag träffade jag händelse-
vis vaktmästaren vid H: K. H. Kronprinsens hof
som: underrättade mig att nu en baron Stedingk
vore vakthafvande kammarherre; och att jag bor-
de försöka att anmäla mig till audiens::
Den 24 gick jag också upp, för att blott: för-
sökaxom jag skulle blifva afvist, äfven af honom.
Menmnbaronen anmälde mig straxt och kom derpå
soch bad nig stiga in till: H. K. H
Jag bad då Hans Kongl. Höghet i underdånig-
het förlåta, att jag om Söndagen icke:hade efter-
kommit hans befallning, af de skäl som här nyss
nämndes; och hvilka jag då för H. K. H. relate
rade; hvaröfver han blott skakade på hufvudet
Sedermera nämnde jag, att jag sett mig tvunger
att hu vända: mig till H. Ex. Gr. Brahe, sedan
jag-tog för afgjordty att jag: alldrig mer: skulle. få
den nåden: tala vid H; K.: H;, och bad honom
förlåtar detta steg. 3
Hans Kongl. Höghet yttrade då sitt välbehag
deröfver, att jag vändt- mig. till Excellensen, och
sade, natt han också skulle tala vid honom der-
om, samt bad mig återkomma om Fredag, så
ville Hans Kongl. Höghet tillika med Excellensen
ES en PAA 0 KT BREES 0 I DN FO SIER JA Tra