ren och den öfriga betjeningen alldeles omringad under det att alla bådo mig passa på, då H. K. H. skulle komma åter; och just under detta kom adjutanten springande tillbaka och sade mig helt andtruten, alt H. K. H. hade befallt honom tillsäga mig att kl. 10 om Söndagsmorgon komma upp till honom., Å Förundrad och glad blef jag visst sjelf häröfver; men icke mindre förnöjda öfver händelsen blefvo alla de närvarande, som bade sett mig så många gånger förgäfves vandra till och från. Vaktmästaren bad mig nu noga passa på timman och sade, att jag nu kunde vira ganska säker att baronen icke skulle våga afvisa mig, såsom förut, då nu så många hade hört H. K. H; egen befallning derom. Fullaf förboppning att nu få ett längre samtal medH.K. H., uppgick jag om Söndagen (det var den 44 Okt.) kl. 1 till 40 till slottet, men var knapt inkommen i nedra hvalfvet, förr än baron Munck från ena sidan hastigt framsteg och tilltalade-mig, innan jag hann blifva honom varse. Hans yttrande var, att han rådde mig att icke gå upp i dag, ty som H. EK. H. ännu icke hade talt något vid Konungen, så kunde han icke änmu gifva mig något svar, utan att det vore bäst om jag komme upp om 2 å 3 dagar,. Derpå hastade han uppför trappan. Jag gick imedlertid och öfverlade med mig sjelf huru jag borde förklara allt detta, och hvad parti jag borde taga. Omsider då klockan slog 40 beslöt jag att; trots baronens goda råd, ändock gå upp, för att pröfva, om han skulle våga i betjeningens närvaro afvisa mig. Väaktmästaren anmälde straxt för baronen, att jag var uppkommen; och genast kom baronen ut i yttre rummet, der nu också alla de afbetjeningen, som om Fredagen hade varitnärvarande, voro tillstädes. Baronen yttrade då precist detsamma, som han nyss -förut hade sagt ned i hvalfvet, och tillade, att jag icke hade beböft komma upp, då jag nyss hade af honom blifvit tillsagd att icke komma.n Dessutom: utfor han i hvarjehanda smädliga uttryck, för det jag för honom gjorde en sådan hemlighet af hvad jag hade-hos Prinsen att uträtta m. m. och befallde mig gå. Kunapt fick jag erinra, att jag blott till åtlydnad af H. K. H. egen befallning hade infunnit mig, förr än han gick in, och dörren låstes, Jag bad då alla närvarande minnas hvad -som händt, och att, i händelse af nödvändighet, upplysa om förhållandet. Nu såg jag mig ingen utväg mer hafva att kunna få något företräde hos H. KE. H., och beslöt derföre att addressera mig till H. E. hr grefve Brahe, der jag visste att ingen kammarherre kunde hindra mig att slippa in. Den 47 Oktober uppvaktade jag derföre H. E., gaf i korthet hela -sammanhanget tillkänna och bad honom förhjelpa mig tillrätt, på det att icke H. M. skulle genom mitt lidande och de åtgärder, som nöden tvingade mig att taga, blifva komprometterad. -H. E. yttrade då, att han visst icke ville blanda sig i H. M. enskilda affärer, men att då han hade hört så många klaga öfver gen. konsuln Dehn, ville han derföre göra saken kunnig för H. M.; och bad mig skrifva-en inlaga derom, så skulle han sjelf lemna den till Konungen. Den: 20 uppvaktade jag åter H. E. och aflemnade: min inlaga, se bil -J4 56, hvari jag med mörka, men sanna färger framställt mitt lidande och underdånigt anhållit blott om den nåd att sättas i tillfälle att bevisa,: huru jag blifvit behandlad. H. E. lofvade mig att samma dag lemna skriften till Konungen och yttrade sin förmodan, -att ;öfverstelöjtnant. Backman säkert skulle få H. M: befallning härom: och att jag derföre kunde om ett-par dagar höra efter i bureaun. Den 22 Oktober gick jag upp i bureaun och frågade öfverstelöjtnant Backman, om H.M.gifvit någonsbefallningröranda mig. Ofverstelöjtnanten sade sig då ej veta-af något, frågade mig om jag hade: något att fordra, och bad mig iskrifva en liten note,.:så. skulle den-genastaf honom föredragas H.M: Samma dag träffade jag händelsevis vaktmästaren vid H: K. H. Kronprinsens hof som: underrättade mig att nu en baron Stedingk vore vakthafvande kammarherre; och att jag borde försöka att anmäla mig till audiens:: Den 24 gick jag också upp, för att blott: försökaxom jag skulle blifva afvist, äfven af honom. Menmnbaronen anmälde mig straxt och kom derpå soch bad nig stiga in till: H. K. H Jag bad då Hans Kongl. Höghet i underdånighet förlåta, att jag om Söndagen icke:hade efterkommit hans befallning, af de skäl som här nyss nämndes; och hvilka jag då för H. K. H. relate rade; hvaröfver han blott skakade på hufvudet Sedermera nämnde jag, att jag sett mig tvunger att hu vända: mig till H. Ex. Gr. Brahe, sedan jag-tog för afgjordty att jag: alldrig mer: skulle. få den nåden: tala vid H; K.: H;, och bad honom förlåtar detta steg. 3 Hans Kongl. Höghet yttrade då sitt välbehag deröfver, att jag vändtmig. till Excellensen, och sade, natt han också skulle tala vid honom derom, samt bad mig återkomma om Fredag, så ville Hans Kongl. Höghet tillika med Excellensen ES en PAA 0 KT BREES 0 I DN FO SIER JA Tra