I dessa finnes visserligen något af p....n d....1, men om der finnes något vidare veta vi ej. Låt oss bvila öga och tanke på denna man (han är verkligen målad, jag försäkrar!), som med PousSer-stocken i sin hand, står tankfullt lutad vid foten af en staty. Vi känna i vårt samvete att vi icke kunna betrakta honom nog länge, emedan vi här ha för oss en af dessa stora och barnsliga naturer, som ingå i himmelriket och som visa Oss vägen dit. Af att betrakta sådana blir man gerna bättre sjelf. Vi se lätt på de djupa, lugna ögonen, på denna mildt allvarsamt. slutna mun, att denne man har annat att se på än verldens flärd, anhat att göra än att småle åt folk, annat att tänka på, än hvad man tänker och tycker om honom. Han är försänkt i betraktandet al det evigt sanna, han skådar det i det) odödligt sköna, och hvad han skådar det söker han framställa i sina verk. Derföre ock är hanj så flärdlös, lugn och ljus. Vi tycka oss se den svenska ärligheten individualiserad i bildhuggaren Fågelberg. Ock lika ärlig, som skön, är den konst, som här framställt honom för oss. Se på dessa händer! De ha icke mindre individualitet och sanning än hufvudet. Se det kan man kalta fullfärdigt porträtt! Så äfven den tafla, som vi ba på höger hand om denna och som ger oss intrycket af samma mästerskap i utförandet. Vi ha äfven bär för oss en individualitet i sin art, fullständigt karakteriserad, liksom den föregående, ända ned i fingerspetsarne. I ögonen med deras lefvande saning, deras kloka och starka blick, tycka vi oss! ätt se målarens snille i ögat, Genom ett öpp