sell yttrade sin farhåga att störa regeringen i henne:
mått och steg för upprätthållandet af kyrkans enhet.
Sir James Graham tog för gifvet att regeringen vari
illig att vidtaga någon åtgärd i denna angelägenhet;
en att denna nu ej mera kan blifva legislatif, efter
en så beskaffad protest som generalförsamlingens. Sir
Robert Peel förklarade, att han väl finner krisen vara
af den högsta betydenhet, att han icke kan se de ut-
talade men ej verkställda interdikterna utan att kän-
na lagens anseende kränkt genom ett sådant samhälls-
skick.: Men, slutade han, på sitt vanliga evasiva o-
rakelspråk, jag ärnar undvika att yttra något eller
att gifva någon försäkran, som kunde beröfva styrel-
sen fria händer att draga fördel af hvarje tillfälle till
frågans afhjelpande med slut, när ett sådant tillfälle
inträder opåkalladt. Jag vet att någonting mera o-
klokt ej kan ges än det förbastade framläggandet a!
en lagstiftningsåtgärd, som kunde finnas nödig. Men
derföre tror jag ej, att regeringen skulle vägra att
uppgöra denna angelägenhet genom en lag, om hon
ägde någon utsigt att kunna ordna den på ett tillfreds-
ställande sätt. Jag önskade allvarsamt att Veto-akten
och alla de Impedimenter, som följt henne i spåren,
vore återtagna. Men jag tror ej att det skulle med-
föra något tillfredsställande slut, om man ovilkorligt
fordrade dess återtagande. Jag tror det vara bättre
att säga, att om ett tillfälle skulle visa sig, så skulle
H. M. regering omfatta detsamma i afsigt att försöka
en lösning af frågan. — Det kan man kalla att yttra
sig diplomatiskt: hvar och en kan förstå talarens
ord, men för ingen är det möjligt att ana deras me-
ning! — Hufvudresultatet är likväl, som man ser,
att regeringen väntar på ett tillfälle. Men under ti-
den är lagens verkställighet förlamad, Skottskärkyrkan
står på branten af sin undergång, och vän och fiende
förklara enhälligt, att så framt ej hjelp, snar hjelp
mellankommer, så skola 3500 prester jemte deras för-
samlingar bilda en schism. Sir Robert har rätt uti
att kalla ställningen betänklig; han vet nog att alla
genomgripande hvälfningar i Englands politiska ställ
ning utgått från religionstvister, och att Cromwell och
Washington icke skulle förvärfvat sig ett namn i hi-
storien, på Englands bekostnad, om Puritanerne och
Qväkarne icke hade banat dem vägen.