elter April månader påföljde året, erbiöd han sig, att mot betalning med stämpladt papper, öfvertaga el! ångfartygsaktie, som Meurling -å auktion inropat fö 80 Rdr, och Husbergs i öfrigt ådagalagda redbarhe samt uppgift, att han var charte sigillateförsäljnings man, utestängde hos Meurling allt tvifvel om pappe rets äkthet. Meurling erhöll på sådant sätt aktien: nominella värde, 300 Rdr, och flere derefter uppkomnt affärer emellan dem afslötos jemväl med stämplad papper, så att Meurling för kortante penningar oct valutor, till sammanräknadt värde 3,300 Rdr, fåt emöttaga chartor till förut uppgifna beloppet 4,500 Rår Bdo. Det hade ej emellan Husberg och Mecurling blifvit aftaladt om och när bristen i chartornes stämpelvärde, 4,209 Rdr, skulle af den sednare erläggas, men förbindelse dertill hade Meurling icke åtagit sig och ej eller hade i örigt affärerne blifvit skriftligen uppgjorde. Meurling fann ej anledningar att misstänka Husbergs uppgift om sin försäljningsbefattning, hvarken i emständigbeten att Husberg, äfven i denna egenskap, svårligen hade kunnat, under ett års förlopp, disponera chartor till ett så bestydligt värde, eller i den ytterliga lättsinnighet, hvartill Husberg skulle hafva gjort sig skyldig, då har :-åsidosatte de vanligaste försigtighetsmått och, med:den största likgiltighet för påtagliga förluster, behandlade en icke obetydlig affär, för hvilken redovisningsskyldighet hade honom ålegat. För att åt Husberg :anskaffa penningar, hede Meurling, i Februari månad 4842, hos grosshandlanden Stoltz upptagit ett lån af 4,000 Rdr Bko, och derföre hypotiserat af Husbergs chartor med 1,266 Rdr stämpelvärde. Meurling inbetalte största delen af förskrifne summan och tyftade af hypoteket för 440 Rdr, men återstoden med 760 Rdrs värde, äfverlåt Meurling för 600 Rdr-åt Stoltz och polisgevaldigern Crona, till betäckande af det å skuldsedeln obetaldta beloppet, ungefär 400 Redr, och serskild redovisning för återstoden: Huru Meurling, då han ej med Husberg aftalat, att rabatt å-chartorne fick ega rum, kunnat lemna den betydliga, som Stoltz och Crona åtnjutit. utgörande 32 procent, kunde Meurling ej på annat sätt förklara, än att Husberg, då ban i Stockholm ville låna penningar, måste tåta sig nöjas med vilkoren, emot bvilka de kunne der erhållas. Af de skäl, Meurling förut tillkännagifvit, började han slutligen betvifla riktigheten af Husbergs chartor, och sitt tvifvel angaf han, i Augusti månad sistlidet år, för dåvarande polismästaren, herr lagmannen Berg. I samråd med bemälte herr lagman uppgjordes planerne för upptäckten och, enligt Gesse, aflät Meurling till Husberg bref, hvari han reqvirerade större partier stämpladt papper och på valörer af 350 och 460 Rdr. Meurling afsåg dermed att blifva förvissad, det Husberg sjelf tillveskade kartor, och som Meurling ej förut från Husberg erhållit kartor af dessa valörer, så skickade han, för efterapningens befordrande, såsom prof de två kartor, hvilka vid arresterendet Husberg innehade. Förberörde bref funnosi Husbergs låda, då visitatienen skedde, och på uppmaning af kommissarien Sandström, som anmärkte att brefven vero från Meurling, -undantog Meurling dem från det gets, hvilket seqvestrerades. Till denne sin åtgärd förmodade Meurting sig destomera vara berättigad, som brefven endast -afsågo upptäcktens beferdrande och icke, sedda från denna synpunkt, inneburit någon för Meurling besvärande omständighet: Tillkännagifvande Meurling Jjemväl, att vid villfället -då Husberg häktades, Meurling saknat andra bevis för hans brettslighet, än de som tilläfventyrs voro att finna i Husbergs hemvist; men som Meurling var fullkomligt öfvertygad att Husberg, om han ock ej sjelf ledde fabriketionen; dock. var deri serdeles intresserad, så ansåg Meurling sig böra äfventyra att, utan lagliga skäl, häkta Husberg, Helst deruti förefanns enda vilkoret för en lycklig upptäckt af brottet. Det äfventyrliga i företaget borde äfven minskas deraf att Husberg, vid utlofvade besöket hos Meurling den 43 November, skule medhafva de af Meurling reqvirerade kartor; och som Husberg vid detta tiltfälle, på Meurlings a:ppmaning att angifva hvarest och af hvem de falska kartorne tillverkades, genom sina förklaring att han ej kundej angifva sig sjelf, skingrade -hos Meurling elt tvifvel och farhåga för ett misstag, så begagnade Meurling genast det handräckningsbiträde, hvarmed han på förhand försett sig: Förstberörde till Husberg aflåtace bref hafva numera förkommit, så att de ej af Meurling kunna Tföretes, men deras innehåll skall vara kändt af herr lagmannen Berg, som, då svar å det först afsända ej skyndsamt nog erhölls, anmodade Meurling att, genom förnyade påminnelser, söka förmå Husberg att skriftligen yttra sig öfver förslaget; deck hade herr lagmannen ej läst något af de bref Meurling aflåtit. Utom det stämplade papper Meurling från Husberg erhållit, hace han jemväl köpt sådant aft. f. landskamreraren Björkman och flere andre personer. Huru des:a kartori blifvit använda kunde Meurling ej nu erinra sig, men: för deras äkthet ansåg han sig ega tillförlitlig borgen i försäljarnes kända ställning i samhöket. Af det, i Meurlings ingifne skrift till häradsrätten upptagne belopp 1,546 Rdr, som på flera händer skall hafva blifvit utlemradt, påminte Meurling sig att stadskassören Lundell erhållit sitt karteparti samt att Meurling lemnat för 220 Rdr till sin fader, kronofogden Meurling, ech för några hundrade Rår till sin broder, som är kronolänsman i Östergöthlands län. Kommissarien Sandström, som vid rätten var tillstädes, förklarade på den ed han förut aflagt, att Meurlings utsago är alldeles ogrundad, derom att Sandström skall hafva tillstyrkt Meurling, vid visitationstillfället, att undantaga sina bref. Sandström kände ej Meurlings handstil; och som brefven icke blefvo öppnade, kunde Sandström omöjligt veta att de voro skrifna af Meurling, så framt han ej sjelf hade gifvit det tillkänna. Sandströms utsago om förloppet är dessutom, efter hvad han jemväl erinrade, vitsordad af öfrige, vid tillfället närvarande personerne. Johannes Nilsson, åtspord huruvida han bland sina papper igenfunnit någon uppsatts å de kartor, hvilka han från Christiersson skall hafva emottagit, sade sig hafva förgäfves anställt så beskaffade. eftersökningar. Något stöd för sin förändrade utsago om beloppets storlek, hvilket han jemväl nu försäkrade att. det-varit vida betydligare än han först uppgifvit, egde han säledes ej, och förgäfves hade han sökt anstränga sitt minne, för att kunna lemna mera tillförlitliga upplysningar om de kartors stämpelvärde, hvilka han från Husberg emottagit. Husberg underrättades om Johannes Nilssons tills) kännagifvande vid sista tinget, att -han från Husberg fått emottaga alla de kartor hvilka han innehaft, och. ej från Christiersson erhållit, samt aw: han derå åtpjutit 30 procents rabatt; men Husberg nekade här