NPT
sitt löfte, och teg som en mur; ty han märkte
snart att vår hjelte hade vunnit så betydligt in-
steg hos Filma, att han nästan var så säker på
lånet, som om han redan haft det i fickan
Om några dagar reste han äfven sina färde, sedar
han märkt, att han på detta ställe hade grym
otur, både i kurtis och i kille.
Några lyckliga dagar förflöto, hvilka vår hjelte
nästan uteslutande tillbringade i brukspatronens
boning, dit äfven Lenoir och Isabella inflyttat.
Brukspatronen fann sig mycket road af hans mun-
tra sällskap, och bemötte honom med faderlig
godhet. Lenoir blef allt varmare i sin vänskap.
ju mer han lärde känna honom, och huldinnan
sjelf, den vackra Hilma, syntes med hvarje dag
blifva mera tankspridd och glömde till och med
elt par gånger sinbadtimma. När Rutschenhjelm
var borta, hände det icke så sällan, att hon suc-
kade svåra djupt, och då Lenoir en gång öfver:
raskade henne dervid samt frågade hvad som fe-
lades, gömde hon sin glödande kind vid. ban:
bröst och hviskade: ,ingenting! Stackars barnb
skämtade denne, det der ingenting, är en för
skräcklig plåga. Isabella har också lidit deraf
All ordentlig medicin är dervid fåfäng och jag
råder dig att begagna någon sorts sympati-kur.
Nu begaf det sig en vacker förmiddag, att vå
bjelte gjorde ett besök, just under det brukspa:
tronen var i badet, och han fann vid sitt inträ
de Hilma sittande ensam uti en soffa med er
bok i banden. Mon belsade honom rodnande oc!
såg förvirrad ned i boken. Han satte sig vit
hennes sida och började framhviska dessa ljud
som blifvit så kära för hennes öra. ans orc
blefvo allt varmare och varmare — Gud vet all