upplösning än mindre omstörtning af det bestå-
ende statsskicket, hvilka bragder det varit den
höga aristokratien förbebållet att utföra; att det
historiska i dess minnen torde kunna mäta sig
med hvad våra phistoriskap vidt och bredt anföra
till stöd så väl för den gudomliga rätten, som
kastskillnaden och ståndsprincipen i dess usträck-
ning, och härleder sig från den tid då denna all-
moge, med lagmännen i spetsen, på allhärjartin-
gen tvungo konungarne att utöfva rättvisa; samt
att allmogens förhållande under Engelbrecht, Stu-
rarne och Gustaf Wasa borde berättiga den till
en billigare behandling än våra maktfullkomlige,
under åberopande af privilegier, företrädesrättig-
heter och ståndsskilnader, synas hugade att den
medgifva. Men ännu är dock icke fosterlands-
vännens hopp förloradt, att ju denna allmogens
rättsbegrepp och alltmer sig utbildande omdömes-
förmåga, somt dess kärlek till ordning och lag-
lydnad skall bestå profvet mot de försök, som
kunna göras till våldförande af dessa känslor, och
derjemte vidhålla den karakter af sans och allvar,
som hittills röjt sig vid dess ombuds allmänna
förhandlingar, och hvarigenom ståndet lyckats för-
värfva sig något anspråk på medborgares delta-
gande och bifall. Att denna allmoge således, med
all dess moraliska kraft, framgent och ihärdigt
kommer att yrka missbrukens och särdeles det
tvångsvis ålagda, på en gång tryckande och för-
nedrande, skjutsningsbesvärets afskaftande på det
lagliga och lugna sätt, som af inga invändningar
låter sig afvisas, det utgör Insändarens innerliga
öfvertygelse, hvilken ban här slutligen vill hafva
uttalad. KA S—m.
-
MUSIE.
Le Salon Musical, redige par isidore Dannström.
Colleetion choisie de Romances Frangcaises,
ltaliennes et Allemandes, avec accompagnement
de Piano, paroles originales et suedoises. —
Stockholm: Caron et Lundqvist.
Då af detta verk endast 3 numror, således
bälften, blifvit publicerade, kunna vi ej gifva nå-
got fullständigt yttrande om det, men skola åter-
komma dertill sedan det blifvit fulländadt. —
Syftningem af detta arbete, sådan den antydes så
väl af titeln; som isynnerhet af innehållet, så vidt
detta blifvit synligt, tycks vara att lemna Sven-
ska allmänheten prof af utländsk sångmusik, fö-
reträdesvis presentabla i den eleganta verldens
cirklar, och tvifla vi ej, att utgifvaren skall lyc-
kas uti detta förehafvande.
Utan tvifvel är omvexlingen ett vigligt vilkor
för framgången af ett företag i denna väg; också
lofvas arbeten ur alla tre skolorna. Imedlertid
torde det åsyftade allmännare intresset mindre
vinnas genom den mångfald, som beredes genom
skolornas olika karakterer, genom omvexling med
dur- och mollsatser, hastiga och långsamma tem pi,
än fastmer genom sjelfva styckenas inre mångsi-
dighet, hvilken är oberoende af de olika nationella
lynnena och den yttre formen. Härigenom väcka
I kompositionerna en mera allmän och tillika var-
aktig sympati, och visserligen finnas sångstycken
så väl ur itakenska, som ur franska och tyska skolor-
na, hvilka äga detta företräde: vi erinra endast
om la Biondina, O cara memoria, Le delire, Cest
une larme, Adelaide, törnrosen, — hvilka gjort
lycka hos konstvänner af de mest olikartade mu-
sikaliska konfessioner. Hufvudsakligen är det i
en för den större altmänheten beräknad sångkol-
lektion, som så qvalificerade arbeten ej böra sak-
nas; huruvida detta blir fallet med närvarande
samling kan naturligtvis ännu ej bestämmas, ehu-
ru utgifvarens kända musikaliska msigt låter
förmoda, att det goda åtminstone skall blifva öf-
ver vägande.
Vi vilja imedlertid i korthet yttra våra åsigter
angående de redan utkomna numrorna.
M 4: ,Malheur å toi, (Ve öfver dig) — af o-
känd författare — borde, enligt ref:s tanka, icke
börjat samlingen; bältre hade varit, om utgilva-
ren användt den något längre fram — ännu bät-
tre, om ban alldeles hade uteslutit den. Ref. kan,
oaktadt allt bemödande, icke upptäcka någon in-
tressant sida hos detta stycke: melodien är vis-
serligen enkel, men tillika trivial, hvilket äfven
med allt skäl kan sägas om harmonierna och ac-
kompanjemanget; textens uppfattning saknar all
esprit.
Deremot är M 2: La Pensionnaire (pensions-
flickan) af Montanino, ett i sin väg rätt lyckadt
stycke; just icke några nya tankar, men likväl
liflighet och behag; derjemte är styckets gång o-
tvungen och flytande, och uppfattningen riktig.
— Man saknar en bestämd anvisning hvar det
korta efterspelet vid slutet egentligen skall inträ-
da, emedan stycket efter hvarje kuplett tages da
capo (från sångens början; vi förmoda, att det bör
spelas efter fermaten vid slutet af pag. 6, sedan
sista kupletten tagits da capo.
M 3: La Gita in gondola, (gondolfarten) af
Rossini, är ett rätt intressant stycke; visserligen
hafva de italienska barcarollerna merändels något
syskontyecke, imedlertid hör man alltid gerna des-
sa naturfriska sånger. Den ifrågavarande barca-
rollen har författaren kryddat med åtskilliga pi-
kanta utvikningar; en och annan förefaller dock
mm Amare se TANKE ETEN EEE