gen, härom yttrar (se öfverste Ankarsvärds tal i
kongl. vetenskapsakademien den 6 April 4842),
och dermed jemföra det skick, hvari vårt skjuts-
väsende sig nu befinner, och man skall med skäl
förvånas deröfver, att någon lindring eller rättelse
häri under denna långa tid, icke ens under de
prisade 23 sista fredsåren, kunnat jordbruket till-
godokom ma.
Behandlingen af ämnet i sednare tider innefat-
tas hufvudsakligen uti bondeståndets enskilda un-
derdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 9
Mars 4833, med framställning om angelägenheten
af en förändring till skjutsbördans aflyftande för
jordbruket, jemte de utvägar som för verkstäl-
ligheten häraf samt till ändamålets vinnande an-
sågos mest lämpliga; hvarå Kongl. Maj:t då be-
hagade fästa det afseende, att, i fullkomlig öfver-
ensstämmelse med denna framställning, en kongl.
proposition af den 24 Februari 4840 meddelades
rikets ständer, hvilka, efter ärendets öfvervägande
och vidlyftiga behandling, uti underdånig skrifvelse
af den 20 Januari 1844 anmälte: det de för de-
ras del beslutat i nära enlighet med de af Kongl.
Maj:t antagna vilkor för skjutsningsbestyrets öf-
verilyttande till frivillig entreprenad; samt med
tillägg: alt diligenceinrältningar måtte befordras,
och att, på det den föreslagna stegringen af skjuts-
legan icke må verka till allt för kännbar tillök-
ning i statens och enskildes kostnader för embets-
mäns resor, resereglementet af år 4827 borde
förändras derhän, att de 42 klasser, som deri fin-
nas upptagna, minskades till 5, samt antalet af
hästar således inskränkas. I denna ställning be-
fanns ärendet vid riksdagens slut, och alla, som
gjort sig reda för och kände det tryckande i nu-
varande förhållandet, afbidade med en otålig längt-
tan, att saken, enligt rättvisa och billighet, skulle
blifva afejord; men — Kongl. Maj:ts regering lä-
rer hafva funnit den äga någon ömlålig sida, må-
hända erfordra en ännu närmare utredning; nog
af, frågan är afslagen, kanske för att vid en kom-
mande riksdag åter ventileras samt efter behörig
väntningstid ännu en gång på lika sätt affärdas.
De verkliga anledningarne till detta regeringens
beslut kan naturligtvis nu icke med någon säker-
het hvarken inses eller uppgifvas, utan är allena
ett blifvande Konstitutionsutskott förbehållet att
utröna; det säkra är dock, att ingen motgång va-
rit så oväntad, eller för den idoge och omtänk-
samme jordbrukaren så nedslående som denna;
aldrahelst sedan sista riksdagens Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskott (se dess betänkande JM 26
och utlåtande JV 107) tydligen utredt och med
fullständiga bevis ådagalagt, det någon laglig skyl-
dighet till resandes fortskaffande eller skjutsens
utgörande, på sätt som nu tillgår, hvarken af ål-
der varit eller är jordbruket ålagd, utan att den
närvarande skjutsinrättningen utgör en af äldre
tidsförhållande och omständigheter föranledd, och
sedermera genom magtspråk bibehållen nödfalls-
utväg, hvars afskaffande och förändring till en fri-
villig, och af den enskilda industrien beroende
spekulalion, vore högeligen påkallad af en fram-
åtskridande kultur, jordbrukets ställning och be-
hof af lindring, samt moralitetens och rättskän-
slans förenade fordringar.
Ehuru på delta sätt, redan för 70 år sedan
ett rikets kollegium, sedermera många frejdade
och för landets modernäring nitiska författare,
samt sednast Rikets Ständer och deras utskott
uttalat deras mening om svenska skjutsinrättnin-
gen, dess inverkan och följder, och fastön man
billigt vis borde få antaga, det vid ifrågaställda öf-
verflyttning ingens skäliga rätt kunde förnärmas,
Ideras måhända undantagen, som antingen med
IStatens bekostnad nu äga alt sig till godo beräkna
en stor och öfverdrifven rese-ersättning, eller dem,
för hvilkas enskilda angelägenheter eller håg för
I landsvägslifvet, allmogen nu måste proestera per-
Isonliga tjenstbarheter, under äfventyr för sin ofta
Iredbaraste egendom, och detta mot en ersättning,
som ungefär motsvarar fastställda väg- och dricks-
penningar i andra länder; så lära dock alla dessa
slutledningar befunnits oriktiga, samt vedergäll-
ningens timma slagen för det riksstånd, som ifri-
gast och bestämdast yrkat rättelse i missförhål-
landen, hvarigenom dess medlemmar, medelst egna
tillgångar och egna personer, fortfarande göras an-
svarige för angelägenheter, som hvarken röra eller
angå dem, och hvaraf, hvad mer är, de nära en-
samme och uteslutande få vidkännas tyngderne.
Möjligtvis kan dock regeringens ogillande beslut i
ämnet ännu mer öppna ögonen för det ljus, som
derigenom utbredes öfver konungens rådgifvare
loch deras handlingssätt, särdeles när detta rörer
de samhällsklasser, som af statsföreningen hufvud-
sakligen känna endast dess brister, och hvilka
klasser, med deras talrikhet, sambällsnyttiga verk-
samhet och sträfvande att upprätthålla och styrka
det hela, likväl synas vara bestämda att qvar-
hållas i deras beroende utaf de magtägandes nycker
och välbehag.
Det synes för ämnet icke vara främmande, att
här ytterligare anmärka: att den långmodiga tål-
samhet, hvaraf svenska allmogen är så utmärkt,
aldrig blifvit vilseförd eller vanslägtats, om ej
Igenom auktoriteters feghet eller högst våldsamma
I behandling; att den, alla dess tyngder och veder-
do M .
I värdigheter oaktadt, aldrig medverkat till någon
EESK S TTR AMRE TT ET TE ESKS ARNES IT VER ETETT